Pimpa min hylla med film

Pimpa min hylla med film

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................

Pimpa min hylla med film
är en sub-blogg till Pimpa min hylla.se och här kör vi samma koncept fast koncentrerar oss på rörliga bilder i stället.
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin@pimpaminhylla.se & Rebecca@pimpaminhylla.se

A Game Of Thrones

TV-serierSkapad av Rebecca 17 jan, 2011 13:57
ÄNTLIGEN! Äntligen! äntligen.... ÄNTLIGEN!!
________________________________________________________________



När Legend of the Seeker började sändas på TV var jag rätt lycklig. En TV-serie baserad på ett fantasy-epos som inte kändes allt för barnsligt och slätstruket och där skaparna verkade ha, vilket är sällsynt, en riktigt skaplig budget att arbeta med - inte hästskit med andra ord. Visst, serien kunde aldrig leva upp till det mörker som ligger som en tung skugga över böckerna och mycket av det som gör böckerna vuxna togs inte med. Mer kan man kanske inte vänta sig av en serie producerad av Disney. På det hela taget var Legend of the Seeker ändå en frisk fläkt i det annars tröga fantasy-träsket.



Nu genererade inte Legend of the Seeker tillräckligt med vinst... alltså, den genererade vinst, men inte tillräckligt, och där med var den dödsdömd. En framgångsrik, omtyckt och vinstdrivande serie kan man omöjligt fortsätta med så helt sonika lades den ner och vi var återigen utlämnade till charmlösa serier som Charmed.

Som fantasyälskare får man leva på en mycket mager kost när det gäller filmatiseringar och TV-serier. Det finns små läckerbitar som Sagan om ringen-triologin, men i övrigt behandlas oftast genren som en barnangelägenhet. Vuxna med starka behov av verklighetsflykt och drakkärlek kan lätt hålla sig för skratt. Visst är Guldkompassen skickligt gjord och visst måste man älska Westley i The Princess Bride, men mycket av den vuxna fantasyn handlar om livets mörka och dunka sidor och mänsklighetens grymhet. Då fantasy allt som oftast vänder sig till barn tonas den sidan ner till förmån för goda gärningar, vackra prinsessor och lyckliga slut.

Men Lo and Behold!! När natten är som mörkast lyser stjärnorna som klarast. En av de bästa fantasy-serier jag läst (Eller börjat läsa ska jag kanske säga. Här läses inga serier innan sista boken är skriven! Vis av erfarenhet....) håller på att filmas som bäst och kommer att börja visas i april om allt går vägen. Det går som rysningar längst ryggraden när jag tänker på det. Nu skulle den skeptiskt kunna komma med invändningar - kommer det inte bli lika tamt och snällt som vanligt? Kommer inte George R. R. Martins epos A Song of Ice and Fire, som innehåller så vackra, grymma, brutala scener inte bara förvandlas till en likgiltig sörja där ondskan, fantasyns drivkraft, har gjorts tandlös och godheten blir övermäkta kvalmig?



Det skulle kunna bli så. Absolut. Om vilket annat TV-bolag som helst gjorde den, men nu är det HBO som har lagt vantarna på A Game of Thrones. Ryktet säger att George R. R. Martin konsekvent har vägrat sälja sin story, även han uppenbarligen vis av erfarenheten, ända tills han fick veta att HBO tänker lägga 10 miljoner.... wait for it.... dooooooollar på pilotavsnittet. Ja, gott folk, ni hörde rätt. 10 miljoner dollar.




Wikipedia om HBO:
"Since 1977, HBO has produced original programming, which includes dramas and comedies in addition to its slate of theatrical films. Most of these shows are rated TV-MA, and often feature suggestive themes and high amounts of profanity, violence, and nudity - content that would be much more difficult to get on basic cable or free to air channels, for fear of losing sponsors."

Jag vill understryka följande i citatet ovan - high amounts of profanity, violence, and nudity. HBO har producerat en radda av kontroversiella TV-serier med udda, och annorlunda historier som få andra TV-bolag i USA skulle kunna tänka sig producera. Ja, jag tror knappt ens att de skulle kunna tänka ut serierna heller! Det roliga i det hela är att HBO ofta går från klarhet till klarhet och ger publiken högt älskade serier som dessutom ofta blir kritikerhyllade. För att nämna några;
Hung, True Blood, In Treatment, Big Love, Entourage, Real time with Bill Maher, John Adams, Flight of the Conchords, Deadwood, Angels in America, Da Ali G Show,
Six Feet Under, The Sopranos, Sex and the City, Oz och självfallet Fragglarna.
Där har ni en lista fylld av prostitution, kriminalitet, död, sex, HIV, droger och en massa annat godis.

För att citera en annan amerikansk institution "I've got chills, multiplying". Det här har potential att bli bra, riktigt bra. Otäckt, skrämmande, mörkt bra! Jag kan nästan inte vänta....




(Rebecca)

PS. Måste bara säga att jag verkligen inte är köpt av HBO för att säga ovanstående även om det kan verka så emellanåt... :)






  • Kommentarer(0)//film.pimpaminhylla.se/#post37

The Legend of the Seeker

TV-serierSkapad av Rebecca 01 okt, 2009 17:48
DRAKAR, DEMONER OCH MAGI
______________________________________________




För många år sedan läste jag en fantasy-serie som hette The Sword of Truth. Som så många fantasy-serier så nöjde sig inte författaren, Terry Goodkind, att göra en lagom tjock triologi utan mjölkade sin kassako tills intresset för Richard och Kahlans vidare äventyr totalt föll bort. Det jag minns av de första böckerna var att de ändå var läsvärda. Att det var en bra skriven, spännande och relativt mörk fantasy som verkligen vände sig till vuxna. Kapitlen med Mord Sith och deras tortyrmetoder lämpar sig knappast för 12-åringar att läsa.

För någon vecka sedan kom serien på tal i under ett samtal med en klasskamrat. Han är lika begeistrad i fantasy som jag, om inte mer, och han påstod att The Sword of Truth skulle finnas som TV-serie. det tog inte särdeles länge att verifiera hans påståenden och nu sitter jag som klistrad framför serien, kväll efter kväll, avsnitt efter avsnitt. Snart har jag sett halva första säsongen och jag är rätt imponerad ändå.

Ofta blir TV-serier med fantasyteman behandlade styvmoderligt. När SciFi-serier som Star Trek, Battlestar Galactica och Stargate har en relativt stor budget verkar de flesta fantasy-serier traditionellt sett vara hastigt ihopkokta med minimal budget. Dåligt castade, illa skrivna manus och skrattretande dåliga specialeffekter.

På senare tid har fantasy-serierna ändå fått ett uppryck, antagligen beroende på Sagan om Ringen- och Harry Potterfilmernas gigantiska framgångar. Marknaden har förstått att det finns fantasynördar som mer än gärna betalar för att se sina Drakar och Demoner få liv på bioduken... eller kanske ännu hellre hemma på DVDn.

Under givna förhållande är The Legend of The Seeker överraskande bra gjord. Castingen känns helt ok för det mesta och åtminstone huvudrollsinnehavarna kan leverera sina repliker trovärdigt. Specialeffekterna är inte så dåliga att de sticker i ögonen och de flesta avsnitt är spännande och underhållande med snygga fajtscener. Det enda jag har att invända mot serien är att den är klassad som barntillåten. Det här gör att många av de mörkare sidorna som finns i boken inte kommer till sin rätt.

Bland annat vet jag att jag uppskattade hur Goodkind i sin berättelse vände på saker och tankar - människor som var goda ena stunden var onda i nästa och hur alla människor är dualistiska. Särskilt framkom det i kapitlen där hjälten Richard blir tillfångatagen av Mord Sith och hur han hjärntvättas och bryts ner och hur det kommer att påverka honom framöver. Det här finns till viss del kvar i serien men då serien är barntillåten har man tvingats ta bort många av de delar som tydliggjorde och förklarade hur komplext förhållandet mellan en Mord Sith och hennes fånge är.

Får ni tag på serien kan jag ändå rekommendera den. Den är underhållande och lagom småputtrig. En lagom skön soppa att inta när man är trött och inte önskar sig allt för mycket djup och eftertanke utan bara vill bli underhållen.

(Rebecca)

  • Kommentarer(2)//film.pimpaminhylla.se/#post21

Bottom - botten är nådd?

TV-serierSkapad av Rebecca 12 jul, 2009 02:46
BEHOVET AV EN NY KATEGORI AKTUALISERAT AV BOTTOM


Bottom [*********]
________________________________________________________


Woman: Which one of you is Mr Hitler?
Eddie:
That would be me.
Women: Ooh, any relation?
Eddie:
Well... I've got a mother.
Women: No, no, I meant to Adolf Hitler.
Eddie:
Yes that's her.


En god vän är på besök över helgen och i bagaget låg två DVDer med den brittiska humorserien Bottom, vilket gav upphov till en ny katergori här på PMH. I dag när i princip alla tv-seriers släpps på DVD och vi i princip ser dem som långfilmer, dvs några avsnitt i stöten, så bör det finnas utrymme för att skriva om dem här med.

Bottom är, för de som bott under en sten sedan civilisationens födelse, en brittisk komediserie, skapad av Adrian Edmondson och Rik Mayall, som var omåttligt populär i början av 1990-talet. Av någon, för mig outgrundlig anledning lyckades jag missa den helt! Edmondson och Mayall hade redan synts på TV. The Young Ones, som kom några år tidigare, hade jag inmundigat med stor behållning och minns fortfarande klassiska citat som "Oh no, Neils socks has escaped".

Mycket av andan från The Young Ones återfinns i Bottom. Det är en surrealistisk, mörk och dyster värld våra hjältar lever i. Richard "Richie" Richard and Edward "Eddie" Elizabeth Hitler, bästa vänner sedan länge, delar lägenhet i ett sunkigt område. Pengar är det alltid kort om och det är knappast något lyxliv de två framlever. Liksom i The Young Ones är det svart humor, bisarra situationer och extrem-våld à la tecknad film som är motorn i serien.

Det var länge sedan jag skrattade så mycket åt något. Utan överdrift så skrattade jag så grät. Avsnitt efter avsnitt, det ena roligare än det andra, förlängde mitt liv, via de goda skratten, med säkert 10-20 år. Det är en kombination av totalt hysteriska situationer, underfundig och sarkastisk dialog samt det perfekta samspelet mellan Mayall och Edmondson som lyfter Bottom, från vad kunde ha varit brittisk buskis med lyteskomik, till komedi på hög nivå.

Bottom var en omåttligt populär tv-serie när den kom, trots att den bara sändes i tre säsonger (en del av populariteten ligger kanske där - den mjölkades inte torr av profithungriga tv-bolag), och än i dag uppträder Mayall och Edmondson emellan åt som Richy och Eddie.

Bottom förtjänar mer än väl sin plats bland de tv-serier som sprang fram ur de skruvade hjärnorna bland en grupp komikervänner (The Young Ones, Helt hysteriskt, French & Saunders, och The Comedy Strip). Den funkar precis lika bra i dag som då. Det är tidlös humor när den är som bäst.


Richie:
What was it Shakespeare used to say?
Eddie:
Um..."Hello, my dear. I'm a playwriter, you know. Come on, give us a snog".
Richie:
No, Eddie!
Eddie:
Um..."Where's my quill? Bloody Hell, I bought five yesterday! Where do they all go?"
Richie:
No, really! What was it he used to say?
Eddie:
"What do you mean, it's crap? There's eight bodies at the end,
and he gets to shag his Mum!"


(Rebecca)


  • Kommentarer(6)//film.pimpaminhylla.se/#post12