Pimpa min hylla med film

Pimpa min hylla med film

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................

Pimpa min hylla med film
är en sub-blogg till Pimpa min hylla.se och här kör vi samma koncept fast koncentrerar oss på rörliga bilder i stället.
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin@pimpaminhylla.se & Rebecca@pimpaminhylla.se

Filmer som tål att ses mer än en gång

Gamla FavoriterSkapad av Mats 08 jul, 2009 21:47

En film om Ipred – kanske?

Vad får man om man blandar lite George Orwell, en dos Monthy Python, kanske en gnutta Mad Max, en lagom ranson Franz Kafka och över allt detta lägger ett (vanligt) traditionellt kärleksdrama. Jo, den anrättningen heter Brazil, och är en film av Terry Gilliam med Jonathan Pryce i rollen som den dagdrömmande kuvade statstjänstemannen. Med i filmen finns också Robert de Niro som terrorist, och Katherine Helmond som i filmen blir allt yngre och yngre.

Vad handlar då denna anrättning om? Tja – det är lite svårt att kort sammanfatta och vid varje genomtittning av filmen så skiftar tyngdpunkten – vilket gör att det här är en film som man kan (och ska) se om och om igen. Ibland är det är en klaustrofobisk, svart komedi. Ibland ett tragiskt kärleksöde. Nästa gång kan det bli ett ironiskt inlägg mot samhällets byråkratisering. Handlingen tar emellertid sin start då en fluga ramlar ner i en skrivare på en avdelning av ”Information Retrieval” och orsakar att namnet Tuttle i stället blir Buttle på en arresteringsorder. Denna triviala händelse visar sig bli livsavgörande för en massa människor – inte minst Mr Buttle (var liv flugan lyckas förkorta) och hans olyckliga fru. Även huvudpersonen Sam Lowry (som spelas av Pryce) dras in i den kedjereaktion som den ovetande flugan lyckas starta.

Det finns en rolig och förmodligen helt sann skröna om denna film. Den är från början en Hollywood-produktion, men när det gick upp för producenterna att slutet inte skulle bli ”Hollywoodskt” så försökte de pressa fram en egen version med ett traditionellt lyckligt slut. Detta gillade inte Gilliam och hotade att ta sin hand från projektet. Det lär dock finnas en ”Hollywoodifierad” version där Terry Gilliams namn inte finns med.

Värt att nämna är också filmmusiken. Genomgående används (vad jag nu kan minnas) endast en enda melodi – som också är den melodi som gett namn åt filmen. Filmen har för övrigt inget med Brasilien att göra, förutom att just den melodin används i filmen. Detta att bara använda en enda melodi, är ett genialiskt drag av filmskaparen, eftersom det förstärker den klaustrofobiska känslan i filmen. Melodin, som egentligen är en gammal slagdänga från 1939, skriven av Ary Barroso och vars originaltitel är ”Aquarela do Brasil”, har spelats in av många stora artister genom åren – t.ex Frank Sinatra, Django Reinhart och Harry Belafonte. Den version som finns i filmen är arrangerad av Mikael Kamen och jag tror att det är David Sandborn som spelar solosaxofon på ett sätt, som även detta ansluter till den råa och svarta känslan i filmen.

Som jag kanske antyder i min titel, så har filmen fortfarande bäring i debatten. Vad händer i ett informationssamhälle när allt går över styr? Se filmen (om och om och om igen) och fascineras – det tänker jag göra.

  • Kommentarer(6)//film.pimpaminhylla.se/#post10

Också en kärleksfilm

Gamla FavoriterSkapad av Malin 08 jul, 2009 21:06

Laddat möte

(orgninaltitel White Palace)

Alltså, omslaget är ju i och för sig talande men ger liksom fel vibrationer ändå. Denna film handlar om ung yuppieänkling som möter trasig medelålders servitris. Det låter ju kul - inte. Men det är helt sanslöst häfigt tycker jag. En äkta kärleksrulle helt enkelt. Se den utan fördomar.

  • Kommentarer(1)//film.pimpaminhylla.se/#post9

Filmer som tål att ses mer än en gång

Gamla FavoriterSkapad av Malin 08 jul, 2009 21:01

Utan någon som helst inbördes ordning presenteras här tre gamla favoriter som man gärna ser igen ett antal gånger.

Terminator 2

Denna film har allt enligt mig. På ytan en duktig action, under ytan ställer den frågor och förmedlar Camerons (?) syn på mänskligheten. När jag läste film i England (det lät flott det där) var det en amerikan som under ett seminarium påstod att Sarah Connor var en dålig mor som inte tog ansvar för sitt barn. Då hov Malin upp sin röst och läxade upp den unge spolingen - jisses, hur dum får man bli.

Varning utfärdas för "Director's cut" när det gäller denna film. Den här gången skulle regissören defintivt inte klippa filmen - hu vad hemsk den blev. Se orginalklippningen och inget annat.

Mycket väsen för ingenting

Rolig historia, sanslöst vacker toscansk natur, duktiga skådisar och så är det Shakespeare också. Kan det bli bättre?

O Brother Where Art Thou?

Löst byggd på Odysseus presenteras en osannolik historia från depressionens USA. Mycket rolig film med fyndig dialog och fantastisk musik därtill.

  • Kommentarer(1)//film.pimpaminhylla.se/#post8