Pimpa min hylla med film

Pimpa min hylla med film

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................

Pimpa min hylla med film
är en sub-blogg till Pimpa min hylla.se och här kör vi samma koncept fast koncentrerar oss på rörliga bilder i stället.
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin@pimpaminhylla.se & Rebecca@pimpaminhylla.se

Porträtt av en dam

VuxenSkapad av Malin 21 feb, 2011 10:26




I går såg jag filmen jag väntat bra många år på att se. Jag hade den tom inspelad på video (in the dark ages of video) men kom mig liksom aldrig för. Nu är det gjort och jag är milt sagt förvirrad. Det känns som om detta är en film som bara måste diskuteras. Kanske bör jag läsa boken också? Ett snabbt rally till bokhyllan bekräftar att jag har den. Tänk, det hade jag glömt.


Nicole Kidman blir mindre och mindre en favoritskådespelare. Hon är som ett tomt kärl som tittaren fyller med sina drömmar och så upplever jag också hennes rollfigur. Hon är skicklig, ja, men hon säger mig ingenting i denna film och inte i andra heller, numer. Det enda jag gör är svär åt den korkade Isabel Archer och hennes i sanning obegripliga handlande. John Malkowich är diabolisk som vanligt, vilket också känns som en klyscha. Det ÄR roligare att se skådespelare i roller som de inte har så ofta. Malkowich är ofta diabolisk, skickligt diabolisk och ond, ja, men ack så förutsägbart. Boring.


Filmen är mycket vacker och fylld av symboler, så fylld mellan varven så att jag blir lite trött. Den är också mycket mörkt filmad, vilket inte tilltalar en skumögd kulturtant som först tror att det är fel på tv-inställningen.


Ska man då se filmen? Jo, det tycker jag nog. Men se den tillsammans med någon som du kan diskutera med. En sovande make, som dessutom är dödstrött på allt vad kostymfilmer från 1800-talet heter, är inte den ultimata diskussionspartnern.

  • Kommentarer(6)

Skapad av Malin 23 feb, 2011 09:40

Tack Rebecca - ungefär så ville jag själv ha sagt detta men lyckades inte lura hjärncellerna till samarbete. Sen måste jag ju givetvis försvara min käre make med att man inte behöver gilla allt.

Efter lite diskussioner på hemmafronten så tror jag att det är så att man kan se t ex Downton Abbey som en spegelbild av vår tid. De oberörbara (kapitalisterna) mot de (tjänarna) som så gärna vill höra till de oberörbara men endast får röra sig i dess närhet. Och allt vad det medför. Hmmmm....måste nog fundera mer på det där.


Hur offrar sig Isabel Archer? Och hur offrar sig kvinnor i dag och upptäcker att de blir grundlurade?

Skapad av Rebecca 22 feb, 2011 00:20

╔════════════════════════════════════════════════════════╗

@Mats:
Tja, var och en blir salig på sin tro, som de säger... :)
Men bara för att kan vi ju rätta till lite sakfel i ditt inlägg.

1. Bara intressanta för historieintresserade anglofiler
Det kan antagligen tyckas så på ytan, men jag skulle vilja påstå att det är ett helt felaktigt antagande. Det är som att säga att Sci-Fi bara gillas av amatörastronomiska nördar eller att Sagan om Ringen bara gillas av anemiska verklighetsflyktande lajvare. Att tillskriva böcker eller genrer sådan epitet är att begränsa - inte genren - utan sig själv.
En människa som vägrar läsa Sci-Fi för att hon anser den fånig, töntig, för barn och ungdomar och ointressant för den bara handlar om teknik och rymden har uppenbarligen missat en av de viktigaste aspekterna med Sci-Fi-litteraturen. Har man läst några av de tongivande namnen som Asimov, Le Guin, Clarke, Huxley etc så vet man att Sci-Fi handlar mycket lite om tekniken utan mer om människans utsatthet, livsvillkor, moral och etik och framförallt berör existentiella frågor.

Jane Austen har en alldeles tidlös, underbar, syrlig och vass humor som genomsyrar hennes böcker och som har, trots att hon skrev för så länge sedan, har något att säga kvinnor även i dag om frihet och styrkan att välja sin egen väg.

Charlotte Brontë, sin aningens romantiska syn på saken, har i sin Jane Eyre kombinerat stark samhällskritik med en modern och fräsch feminism som håller även i dag.

Charles Dickens, liksom hans tidigare landsman Shakespeare, berör allmänmänskliga problem som var lika sanna då som nu. Genom att se dem i ett historisk perspektiv kan vi om- och nytolka vår egen värld och få nya insikter om vårt eget samhälle och våra egna relationer. Att se en filmatisering av Oliver twist kan ge paralleller till barns villkor i världen i dag etc.

D. H. Lawrence kombinerade en fantastisk iakttagelseförmåga med humor och flera av hans romaner sätter just kampen mellan klasserna och människans öden i centrum.

Henry James The Bostonians är en fantastisk roman om feminister och deras kamp med många paralleller till dagens moderna kamp, Edit Whartons fullkomligt fantastiska, och mycket varma, satiriska historia om New Yorks överklass är underhållande än i dag tack vare det eviga, allmänmänskliga approchen till ämnet. William Thackerays Vanity Fair avslöjar den otroliga dubbelmoral som finns i varje givet samhälle och den är lika sann då som nu och den härliga satiren är fortfarande ytterst underhållande.

Sanningen är den att de här historierna som vi ägnar oss med sån glädje inte alls behöver vara kostymdramor som utspelar sig i den tid då de faktiskt är skrivna (se punkt 2 nedan) utan de kan, många gånger med lysande resultat, göras om, förflyttas till vår egen samtid och utspela sig i Stockholm på 2000-talet. Så länge den humorn, empatin, medkänslan, kritiken som originalverket förmedlade finns kvar så kan man älska historien om och om igen. Ett exempel på det är Bridget Jones Dagbok som har Jane Austens gamla klassiker Stolthet och fördom som förlaga.

En god historia är alltid en god historia oavsett vad karaktärerna råkar ha på sig.

2. konstgjord och efterkonstruerad bild av...
I princip alla de kostymdramor som vi ser och som du anklagar för att vara efterkonstruktioner är skrivna av sin tids samtida författare. Austen, Dickens, James, Hardy, Brontë etc skriver om sin egen tid och var på sin tid moderna författare. De var sin tids Guillou, Moberg, Lidman, Sjöwall-Wahlöö etc.

De nyskrivna serier eller filmer som förläggs till en tidigare epok har, om författaren har gjort ett gediget förarbete, många förlagor att vila på. Det engelska samhället under 1700- och 1800-talet finns väl dokumenterat i samtida verk, både fakta och fiktion, i brevsamlingar och tidningar från tiden.

Nu ska jag dock sova. Klockan är mycket och jag har redan sumpat en version av det här inlägget... *suck*. Megaklanten jag! Återkommer i morgon med svar på dina grejer Malin.

Puss & kram och sov gott!

╚═══════════════════════════════════════ Rebecca ══════════╝

Skapad av Malin 21 feb, 2011 14:17

Och så vill jag tillägga att det finns massor med filmer som skildrar andra delar av 17-1800-talets England:

- Den däringa tv-serien som Rebecca har som handlar om utvisningen av fångar till Australien

-Allt av Dickens

- En massa tv-serier jag glömt namnet på

-HJÄLP Rebecca - hjälp mig med en lista med titlar!

Skapad av Malin 21 feb, 2011 14:15

Alltså, givetvis säger filmerna någonting annat än att skildra 1800-talets England. De diskuterar människans villkor som litteratur har gjort sen man satt runt lägerelden och berättade historier.

Sen har jag kollat en koppling med filmen "Farliga förbindelser" som bygger på en historia från 1700-talets Frankrike. Jag tycker denna film har många likheter med den historien men jag vet inte om likheterna är lika tydliga i boken. Bokskrället är så sabla tjock så jag vet inte om jag orkar tugga mig igenom den.

Skapad av Mats 21 feb, 2011 11:59

p { margin-bottom: 0.21cm; }a:link { }

Kommentar från en sovande dödstrött make.

Så kallade kostymfilmer och serier från 1800-talets England är bara intressanta för historieintresserade anglofiler, och för denna grupp borde de också vara av marginellt intresse. Min misstanke är (utan att egentligen veta) att de visar en konstgjord och i många fall efterkonstruerad bild av 1800-talets England.

Varför görs det inga trovärdiga filmer om 1800-talets England? Var finns motsvarigheten till Mobergs skildringar av 1800-talets Sverige? Dessa skildringar skulle vara intressant att ta del av.

Jag vet att jag är ute på hal is med det här, med tanke på att både Malin och Rebecca är närvarande. För att mildra kritiken så är det en tanke som slår mig; kan det vara något annat än 1800-talets England man vill visa i dessa filmer och serier? Vad i så fall kan det vara? Och varför går man i så fall omvägen via en kostymfilm för att få fram det man vill berätta? Bara för att historien skrevs på 1800-talet så behöver det ju inte vara det som är kärnan i berättelsen.

Skapad av Rebecca 21 feb, 2011 10:43

╔════════════════════════════════════════════════════════╗

@Malin:
Citat från Wikipedia:
"The Portrait of a Lady was turned into a film in 1996 by New Zealand director Jane Campion, starring Nicole Kidman as Isabel, John Malkovich as Osmond, and Barbara Hershey as Madame Merle. The movie got lukewarm reviews. James might have agreed that the novel does not make for a good visual presentation. As he pointed out in his New York Edition preface, the best "scene" in the book consists of Isabel sitting motionless in a chair. When actor Lawrence Barrett wanted James to turn the novel into a play, he replied that he didn't think it could be done."

Det kanske förklarar en del. Tyvärr har jag varken sett filmen eller läst boken så jag kan inte hjälpa dig just nu. :)


╚═══════════════════════════════════════ Rebecca ══════════╝