Pimpa min hylla med musik

Pimpa min hylla med musik

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
Pimpa min hylla med musik
är en sub-blogg till Pimpa min hylla.se och här kör vi samma koncept som på huvudsidan, fast koncentrerar oss på skrammel och bröl i stället.
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Exemframkallande copyright

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 05 apr, 2011 18:50

COPYRIGHT PÅ PI - GET REAL!
________________________________________________________________



Frågan om copyrightens utformande vacklar fram och tillbaka. Frågan om nedladdningens vara eller inte vara vacklar fram och tillbaka. Piraternas kamp för fri tillgång för privatbruk vacklar fram och tillbaka liksom producenternas fram- och motgångar i kampen för privat ägande.

Min bestämda ståndpunkt är att konst måste leva fritt. Att det endast är genom frihet att spridas som den kommer överleva. Tavlor som stängs in på museer som ingen har råd att besöka eller hängs i privata salonger hemma hos bättre bemedlade och endast kan skymtas av pöbeln då den plockar upp ett nummer av något heminredningsmagasin är döda tavlor. Böcker som betingar priser som gör att endast ett fåtal har råd att köpa dem för läsning i kombination med privatiseringar och eller neddragningar av offentliga bibliotek dödar effektivt ordet. Musik som inte får hörs existerar inte - den behöver någon som lyssnar för att leva vidare. Om allt ska mätas, prissättas och värderas utifrån sin vinstpotensial kommer vi som samhälle att förlora på det.

När kyrkor föreslås inte få sjunga psalmer från psalmboken på en gudtjänst utan att betala STIM-pengar eller när barngrupper på en förskola inte får lyssna till musik om de inte betalar runda summor i ersättning till STIM eller när en frisörsalong inte kan ha på en radio för sina kunders underhållning - ja då tycker i alla fall jag att profihungern har gått för långt.

Nyligen uppmärksammade min lite vetenskapsnördige pojkvän på en liten söt vidoe på nätet. En glad amatörsnubbe hade gjort musik av Pi. Väldigt enkelt och coolt om än inte alldeles nyskapande. Han spelade dock alla instrument själv i sin video. Han försökte sen lägga upp klippet på YouTube, men se det gick inte. Han blev anklagad för stöld och klippet plockades bort med hänvisning till copyright-skyddet. Enligt YouTube-folket har alltså någon copyright på att göra musik av Pi?! Hur är det ens möjligt!? Att någon skulle kunna ta copyright på just sin tolkning av Pi kan kanske, och då betonar jag kanske starkt, vara rimligt, men att komma och påstå att "hans melodi låter precis som min" när man har använt samma sifferkombo, en sifferkombo som helt klart är public domain, hur korkat är inte det? Och att YouTube de facto plockade bort killens video? Horribelt!




Men, slutet gott, allting gott. Micheal John Blakes video är tillbaka och kan nu beskådas. För konsten och framtiden får vi hoppas att den fortsätter vara det!




(Rebecca)

PS. Snubben som surnade till och anklagade Blake för stöld heter Lars Erickson och vill du jämföra så har du länken .



  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post64

Musik - Skapande kraft

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 23 mar, 2011 11:44
Just i dag är det en sån där dag. En sån där dag när det känns som inget kan gå fel. Som om allt är perfekt. En perfekt dag att sväva högt över molnen och värma sig i solens ljus utan ett bekymmer i livet.

Den är en svensk klassiker som så många känner till, har hört och älskar. Människor med de mest skiftande musiksmak verkar ändå kunna ta till sig den. Är det texten som är så stark, känns så nära och autentisk? Är det sångstilen, om man nu kan kalla det sång? Är det att man tror på sångaren när han sjunger - att det blir så himla äkta och trovärdigt? Att känslan förflyttas från musiken in i en själv tills man är där i nuet och känner lika starkt? Eller är det helt enkelt bara kärleken till Hammarby??

Det enda jag vet är att den alltid får mig att må bra, bättre eller bäst beroende på utgångsläget. Just i dag känns den som mitt eget Anthem och jag ska lyssna på den några gånger till nu och värma mig i solglittret som strömmar in genom fönstret.






Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser framåt mot härliga tider
Jag ser kvinnornas steg
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just den här dan
Den ger lust när den kommer

(Kenta Gustafsson)




//Rebecca

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post63

Musik för döva?

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 23 apr, 2010 23:39



Referens

Eftersom jag kommenterat fenomenet förr och då fick kritik för att det var kvinnor som jag sågade (om man inte läste så noga förstås. Annars hade man ju sett att jag dissade männen ännu mer...) så är det inte mer än rättvist att jag åtminstonde skriver en blänkare om kvällens mest irriterande: Magnus Bäcklund i Så Ska Det Låta!

Säga vad man vill om forna Fame factory-stjärnor och Idolvinnare och sånt. Han kan ju uppenbarligen sjunga om han vill. Men exakt vad han försökte förmedla med sina en-kulen-natt-natt-natt-rörelser är totalt höljt i dunkel.Det enda resultat här hemma var en Frida som fick skrattanfall varje gång han sjöng och att jag inte klarade av att ens titta på TVn för att inte få andnöd av irritation.

Så, nu är genderbalansen återställd.

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post56

Fredags-Svensson & Ticks

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 19 mar, 2010 21:49
Oh, look at me! I'm an artist! I feel stuff!
_________________________________________________________________

En kanna te, smaläpple, trevligt Petersällskap i korridorssoffan och Så Ska Det Låta på TV. En timmes trivsam utflykt i Svenssonland. Gissa rätt, gissa fel, sjunga med och minnas.

Men varför måste vissa artister sjunga med hela kroppen? Jag tycker det är direkt plågsamt att se Cookies N Beans. De sjunger vackert och min typ av country till råga på det, men vad är det för spasmiska ryckningar de hänger sig åt i något artisitskt försök att uttrycka musikens känslor? Frida Öhrns rörelsemönster skvallrar om att hon gått i Tina Turners Stage School for The Stiff and Unmovable. Det känns nästan som att befinna sig i en Mini-miniorgrupp där de sjunger små söta sånger om att räkna med Jesus och gör rörelser för att förstärka sångens budskap. Se på TV blundandes är kanske oxymoron men i det läget måste jag göra det för att stå ut....

Det andra laget var inte särdeles mycket bättre på den fronten. Utan Cookies N Beans musikalitet ägnade de sig åt patetiska försök till coola gester. Ritade i luften, pekade hit och dit och såg lite lidande ut när sångerna var känsliga och de antagligen försökte dölja att det egentligen var en för hög tonart.

När artisters känslomässiga kroppsuttryck vida överstiger det man kan förvänta sig se på en musikalscen eller på en pantomimteater så får jag överhettningsexem på hela kroppen...




Nu ska jag dricka klart mitt te och LYSSNA på Sin Wagon med Cookies N Beans.
Godkväll!

(Rebecca)

  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post54

Blinda hönor & Melodifestivalen

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 07 mar, 2010 15:11
Jag ska erkänna att jag verkligen gillar Melodifestivalen. Sveriges största freakshow sänd på bästa sändningstid. Men vad har människan på sig? Hur tänkte man här? Kan dansarna bli mer gayiga? Tänk om han/hon tog sånglektioner hur bra det skulle kunna låta? Frågorna är många och svaren få.

Men... tja.... ibland så finns ju där en och annan låt man faktiskt gillar ändå på något sätt. Oförklarligt. Mystiskt. Nästan lite onaturligt. Ni som har botaniserat i min Favoritmapp känner ju till I morgon är en annan dag och När vindarna viskar mitt namn. De är inga direkta statshemligheter längre.




Årets upplaga av Melodifestivalen, sedd i allrummet i studentkorridoren i Skara medan det skapades fotbollsloggor (hur många poäng på nördskalan blir det egentligen?), gav inte så värst mycket att hurra över. Salem Al Fakir hade en skön låt som måste gillas. Vad jag ska säga om Anna Bergendahl vet jag inte riktigt. Converse for fuck sake!?!?! Låten är också riktigt bra. Och där slutade väl listan. Eller gjorde den det?




Jag hade nog hoppats det men det finns ännu en låt jag inte kan släppa. Har lyssnat på den några gånger och den har något som tilltalar mig. Den gör mig glad. En riktig bra sommarlåt när man åker med fönstren nedvevade över en strålande vacker östgötaslätt och lyckan kokar i blodet och man bara vill flyga så långt och högt man kan.

Det är oförklarligt. Mystiskt. Nästan lite onaturligt. Men jag har kärat ner mig i Neos Human Frontier.



Jaha, så kan det gå! Det är bara att acceptera och gå vidare antar jag. :)

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post53

Himmel eller helvete?

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 06 feb, 2010 14:34
Enligt en högst vetenskaplig undersökning på Facebook ska min mentala ålder vara ca 21,7 år. Jag trivs med den siffran. Särskilt efter en lång natt i datorspelens förlovade land där jag har dräpt impar och dvärgar och alver om vartannat. I går kväll såg jag, Frida och Lotta (korridorskompisarna) på The Seeker på TV och chokladbollar.

I dag, lördag, kände jag ändock åldern väga tungt på mina axlar när jag startade dagen som jag brukar - med te och melodikrysset. När jag var klar med det surfade jag in på SVTs hemsida och tjuvlyssnade lite på bidragen till kvällens melodifestival. Där var där någonstans mellan Ola och Salem Al Fakir som jag faktiskt kände att jag var född i förra seklet.







































(Låten som borde vunnit 2008 - helt klart...)



Jag tröstar mig med att jag har ursäkter! Min karriär som låtskrivare gör att jag måste hålla mig à jour med dagens skvalmusik. Jepp, så är det förstås. Jag skulle nog aldrig komma på så enkla rim som hjärta/smärta om jag inte såg melodifestivalen. Och vad det anbelangar Melodikrysset så är jag evigt tacksam för den moderna teknologins landvinningar som gör det möjligt att snabbt hoppa fram i programmet så fort t ex lodrätt 5 är knäckt. Det finns ingen anledning att lyssna klart på varken Veckans Linda Bentzing eller Eldemans intervjuer med Tomtemor.

(Rebecca)

PS1.
Kan du lösa dagens melodikryss utan att fuska? Jag behövde inte googla en enda gång! Najs.

PS2.
Jag tror knappast den vinner men Salem Al Fakirs låt verkar riktigt skön faktiskt... (länken funkar bara fram till 20.00 i kväll - jalla!)

  • Kommentarer(3)//musik.pimpaminhylla.se/#post52

Mitt alldeles egna band!

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 19 jan, 2010 01:02
Trots att jag är totalt omusikalisk då det kommer till utövande av musik har jag alltid närt en dröm om ett alldeles eget band. Självklart skulle jag vara basist. De är coolast utan tvekan. Så här när man närmar sig sitt livs höst så får jag väl inse att det aldrig kommer inträffa. Min lekisfröken gjorde helt rätt som plockade i från mig taktpinnarna. Detta kan dock inte hindra mig från att göra ett alldeles eget skivomslag! Basta!





SÅ HÄR GÖR DU:

1. Gå till Wikipedia och välj "random". Den första slumpmässiga artikeln du får upp är namnet på ditt band. Eller klicka på den här länken: Random Wiki

2. Gå till "Random Quotations". Scrolla dig längst ner på sidan till det sista citatet. De fyra, ev fem, sista orden i det sista citatet är titeln på din skiva. För att komma till citatsidan kan du klicka på den här länken: Random Quotations

3. Gå nu till Flickr och klicka på “explore the last seven days”. Den tredje bilden, vilken det än månne vara, är omslaget på din skiva. Du kan använda den här länken: Flickr 7 day

4. Använd dig av något bildbehadlingsprogram och lägg på texten på bilden så du får ett fint skivomslag. Najs!

5. Fuska inte! :P

(Tack, Lotta, för idéen!)

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post49

Skivomslag bortom musiken

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 18 jan, 2010 02:42
DET VACKRASTE JAG VET...
__________________________________________________________


Det finns inte så många fördelar med att bli äldre. Livserfarenheten vägrar omforma sig till livsvisdom och kroppen tycks närma sig marken i allt högre takt. Att sitta och minnas hur mycket bättre allting var förr är inte riktigt min stil. Snarare kan man skratta åt eländet. Däremot förbehåller jag mig rätten att bli bitter över kommande generationers möjligheter. Jag har alltid velat resa till månen - en dröm som inte kommer besannas. Ack!

Men vi hade en sak som dagens unga människor saknar - skivomslagen till våra LPs. Att gå in i en skivaffär och leta i back efter back efter just den där skivan. Att ta på den och hålla den i händerna och förundras över det stycke konst som fanns framför ögonen.



Det som en gång i tiden presenterades på ett LP-konvolut, skulle senare presenteras på ett CD-omslag för att nu visas på en MP3-spelares minimala display. Förr var konsten att skapa något vackert och tilldragande som skulle locka lyssnaren. Konsten i dag är att gör ett omslag som ska kunna förmedla den basala informationen om artistens namn och albumtitel från ett ikon-format.

För många år sedan köpte jag, utan några som helst kunskaper om bandet, Sisters of Mercy - First and Last and Always, helt baserat på skivomslaget. Jag minns fortfarande känslan. Svart och rött och det signalerade något farligt. Skulle inte den skrämma mina föräldrar så visste jag inte vad. Att den sen var bra var förstås en extra bonus i sammanhanget.




Några av de bästa skivomslagen ever står Beatles för. När jag såg Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band första gången förälskade jag mig i det direkt. Och White Album vara bara så genialiskt snyggt.




Alla skivomslag var förstås inte snygga. Hemma i mamma och pappas blåa plastback stod en skiva som av någon outgrundlig anledning fascinerade mig. Många gånger försökte jag lyssna på den men mina unga och otränade öron tyckte det lät för hemskt. Det tog några år innan jag kunde börja uppskatta det hela. Varför jag inte gav upp vet jag inte men det kanske var den blonda gudinnan på omslaget som inte gav mig någon ro?



Just nu är jag grymt kär i omslaget till Infected Mushrooms skiva Vicious Delicious. De är vackra och uttrycksfulla och jag skulle lätt kunna spika upp dem som konst på väggen om jag bara ägde ett exemplar. För att citera mig själv: Det är så vackert att det nästan gör ont. (Bevis för att det går att göra bra omslag även i dag? :) )




(Musiken är inte helt fel heller. Helt klart värd att lyssna på när andan faller på och lusten ligger åt rätt håll. Nedan är omslaget till Singeln Becoming Insane. Bara klicka där i fall du vill lyssna själv.)




(Rebecca)




  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post48

Vem vill inte vara pretto?

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 25 dec, 2009 14:53


Jag kan inte rå för det, men jag älskar kulturnyheterna, så väl på TV som på radio, och Kobra och Babel är program man måste se helt enkelt. Då jag varken äger TV eller radio så blir svt.se och sr.se livbojar i det kulturellt mörka djup som kallas cyberrymden.

I dag läste jag Per Anderssons artikel om vilka artister som har varit kritikernas favoriter i år. Som vi alla vet så finns det oftast en stor klyfta mellan "kritikerrosad" och "kommersiellt gångbart" och vilket av de två sidorna som anses finare och mer prestigefylld råder det väl knappast någon tvekan om. Själv hyser jag en illa dold avsmak för skvalpop som främst representeras av Mix Megapol/Rix FM-musiken. Detta säger jag trots att det finns nu levande människor som kan vittna om vilka låtar som finns i mina favoritmappar. Jag hävdar dock min demokratiska frihet att vara paradoxal, ologisk och Grucho Marxisk invers (dvs musik jag gillar bli omedelbart "bra" musik oavsett var den spelas eller hur mycket klirr den drar in).



Personligen gillar jag pretto-listor av den typen som presenteras på sr.se. Den bekräftar det jag redan vet - jag befinner mig på rätt sida och jag kan fortsätta vara ett odrägligt pretto som ser ner på världen från min fina marmorpedistal. Det enda som oroar mig är huruvida syrebristen på så hög höjd kan ha menlig inverkan på hjärnas intellektuella kapacitet.

Du kan läsa artikel här och själv kolla hur pass pretto du är. Exakt hur poängskalan ser ut vet jag inte men jag skulle kunna tänka mig att kännedom om artisten ger någon liten bock i kolumnen medan faktiskt gillande ger glittrande stjärnor i marginalerna.
Kritikerfavoriter utkristalliserade

För att du inte ska råka ut för det som det flesta som påstår sig ha läst Marcel Prousts mastodontverk "På spaning efter den tid som flytt" ständigt råkar ut för, dvs bli pinsamt påkomna med att bara ha orkat fram till Madeleinekakorna vilket oftast räcker som allmänbildat prettofusk, så finns här en Spotifyguide for Dummies. Visserligen är vissa artister lite för pretto för att ens finnas på Spotify (Gissa vilka! Extra bonuspoäng om du tar det utan att tjuvkika....).

Spotifyguiden för kulturella Dummies med prettoambitioner






(Rebecca)

_______________________________________________________________

PS. Bara för att återställa balansen så får du här Spotify - Rebeccas Favoriter i ocensurerad version bara för att du ska kunna se exakt hur jäkla pretto jag är! smiley





  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post47

Flight of the Conchords

Allmänt om musikSkapad av Mats 24 dec, 2009 10:00

Av någon anledning (som jag glömt) har jag hittat en massa klipp av den Nya Zeeländska duo Flight of the Conchords på YouTube. Om jag förstår saken rätt så har de gjort en TV-serie, som jag totalt har missat. Här är några av deras godbitar.



  • Kommentarer(1)//musik.pimpaminhylla.se/#post46

Julmys med Tim Burton

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 24 dec, 2009 04:16



REKOMMENDERAD JUL-LÄSNING:
Tim Burtons The Death of the Melancholy Oyster Boy and Other Stories
_______________________________________________________





  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post45

Ännu en fallande stjärna...

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 18 dec, 2009 11:28

På allmusic.com står det följande att läsa om The (International Conspiracy:
The quintet set out to use its music as an attack against capitalist culture at large by taking the universal idea of popular culture and molding the basis of its phenomenon into statements of resistance.

Det ska sen kombineras med "nyheten" som serveras oss av sanningssägaren numero uno - Aftonbladet:Grammisnominerade Amanda Jenssen, 21, bekräftar att hon är ihop med Dennis Lyxzén, 37.

Ännu en stjärna som faller ner från sin pedistal med andra ord...Jag vill inte veta något om mina idolers privatliv. De ska vara ouppnåeliga, vackra och gnistrande. Och de ska göra det de är bra på. Dennis Lyxén är en av mina hjältar sedan gammalt. En revolutionär med visioner. En man som var med och formade The Shape of Punk To Come och som var del av den allomfattande (International) Noice ConcPIRACY.

Jag minns än när han var med på ett debattprogram om nedladdningens skadeverkan på musikindustrin. Lyxéns framförde det föga populära förslaget att skivbolagens sviktande försäljningssiffror kunde bero på att de helt enkelt producerade skit som ingen ville köpa. Att han är precis lika gubbsjuk som andra i vårt ytliga och ungdomsfixerade samhället vill jag inte veta.

Vad vet jag? Kanske är Lyxéns förhållande med en blonderad, genomkommersialiserad popdocka som knappt har kommit ur puberteten än bara en väl genomtänkt och genialisk plan för att infiltrera den nya generationens RIX FM/Idol-artister och medelst känslomässig hjärntvätt få dem att joina revolutionen? Eller?

I dag ska jag i alla fall lyssna på Refused på högsta volym, ådra mig en tinnitusskada eller två i ren protest och försöka glömma allt ihop och se om jag inte kan peta upp honom, om inte ända upp, så åtminstone en bit upp på pedistalen igen. Sweet Obliviation!

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post44

Tokfnatt!

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 17 dec, 2009 19:28


Vissa dagar borde inte få existera. Alla de dagar skrivna i den svarta boken. De där dagarna när ingenting känns bra - allt från håret till den gnagande känslan av att allt är helt och hållet meningslöst.


Vissa dagar borde alltid existera. De röda dagarna. De när inget kan gå fel och man, likt en åttaåring, tror man kan äga världen. De dagar när allt stämmer och lyckan tränger på och bara vill ut.


Dagen i dag, som började svart, men slutar i klart lysande rött, tillägnar jag min prins. Dagen i dag är hans och den är sannerligen röd. Röda dagar ska firas, celibreras och njutas. I dag har Dare To Live gått runt, runt på repeat non stop. Kroppen som är för trång för känslorna som poppar vilt och vill ut. Att få tokfnatt till musiken och bara dansa runt som en ADHD-iller på LSD...


Livet blir sällan bättre än så. Ibland behövs så lite.Den som kan sitta still Rotersands Dare To Live är redan död. Länge leve livet!



(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post43

Att leva på musik allena

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 05 nov, 2009 18:43
MAT ELLER MUSIK?
___________________________________________________________

Jag sitter på min stol, rakt upp och ner, framför datorn och kan inte bestämma mig. Vad är viktigast i livet? Ska jag äta mat resten av månaden eller ska jag gå på konsert i morgon? Ticnet har varnat om att de bara reserverar min biljett i fem minuter så skynda, skynda.

Det är förståeligt att artister också måste äta ibland. Visserligen vet ju alla att skapande sker bäst under lidande och svält, men överleva ska de trots allt.

I tisdags var Lars Winnerbäck i Skövde och även om jag inte gillar allt mannen gör så är han bra live. De 390:- som han ville ha för mitt publikstöd, exklusive bussresan fram och tillbaka, fick mig dock att tänka om. Bra, men inte så bra, eller hur? Kanske gör sig Winnerbäck bäst hemma bakom stängda gardiner, med vin och sorgsna tankar, lite patetiskt så där? Mm, så är det nog.




Antagligen funkar samma ursäktande bortförklaring på Anna Ternheim med. Det är hon som ger mig fler gråa hår för tillfället. En fredagskväll i en skolaula med det svenska vemodets kronprinsessa (E. Dahlgren regerar väl än?) - hur bra kan det egentligen bli? Jag gör tappra försök att förtränga Aftonbladets fina recension av Ternheims turnéöppning i Linköping igår. Och Ninas entusiasmiska recension låtsas jag som jag aldrig läst. När jag tänker efter är det nog ingen idé att gå dit. Skulle hon spela t ex Shoreline, eller Let It Rain, eller Better Be, eller kanske No, I Don't Remember... eller några andra av alla dessa sånger som gör mig gråtmild in i själen så är det nog bäst att stanna hemma. Ja, stanna hemma, köpa vin för 70:-, lyssna på Ternheim på Spotify och ha sorgsna, lätt patetiska tankar, helt för mig själv. Mm, det är nog så.

Alltså, vad är väl en bal på slottet?
Den kan ju vara trist... och tråkig... och, alldeles, alldeles underbar! *suck & skål*






(Rebecca)

Ninas recension
Aftonbladets recension

_________________________________________________________________

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post40

...en av Sveriges mest kända popgrupper...

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 19 okt, 2009 18:55


Nyligen var det Papa Dee som det skrevs braskande löpsedlar om och nu är det en ny "popstjärna" som har dömts för misshandel av sin sambo. Enligt tidningen Aftonbladet ska han vara medlem i "en av Sveriges mest kända popgrupper". I dag gick spekulationerna i klassrummet. Jocke Berg i Kent var en som nämndes flitigt. Argumentet för det var helt enkelt att deras musik suger. Personligen anser jag att det är bra att det inte finns en korrelation mellan sugig musik och kvinnomisshandel då våra sjukhus i så fall skulle vara överfyllda av Mix Megapol-kvinnor.

Men frågan kvarstod. Vem kunde det röra sig om? På msn fortsatte samtalen och många bandnamn och popstjärnor nämndes. Vem det är som har blivit dömd är egentligen orelevant. Jag finner resonemanget kring "ett av Sveriges mest kända popband" betydligt mer spännande.

Vad krävs för att man ska få det epitetet? Bortser vi från tidningsvärlden med sina förvridna och dåligt kalibrerade ord-värden så vem/vilka kan nomineras? Hur mäter vi känd? Är känd lika med omtalad och omskriven? Eller är det skivförsäljningen som ska räknas? Är det de som laddas ner mest? Räknas berömmelsen i Sverige eller i utlandet? Är en artist superstor i Asien och Latinamerika men veritabelt okänd i Sverige kan hon då klassas som Sveriges mest kända artist? Spelar åldersregistret på fansen någon roll i bedömningen? Och hur långt tillbaka i tiden ska vi gå?



"Ett av Sveriges mest kända band/artist" är det ABBA, Roxette eller Cardigans? Eller kan Johan Palm, efter alla spaltmeter som skrivit om honom, få det epitetet?

(Rebecca)

ps1. Google på ABBA, Cardigans och Johan Palm och kolla resultaten... Rätt intressant.

ps2. För dig som är nyfiken i alla fall, trots allt.

______________________________________________________________

  • Kommentarer(3)//musik.pimpaminhylla.se/#post39

Giganternas batalj

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 01 okt, 2009 12:52
På sista tiden har studierna tagit upp det mesta av min tid och min energi. Musiken är fortfarande lika viktig och eftersom vi labbar självständigt en hel del så är hörlurarna och Spotify ständigt på.

I min klass, och tillika i min "labbgrupp", finns en ung man med en välutvecklad och bestämd musiksmak. På en hel del punkter är vi överens och emellanåt lyssnar vi tillsammans på The Streeets eller Sigur Rós eller något liknande. Vid andra tillfällen har vi mycket olika smak och det bli kamp på kniven om vem som ska spela sin musik. Ms elektroniska smörja eller min skramliga punkiga ljuva musik. Under tiden sitter övriga, som inte delar smak med någon av oss, och lider tålmodigt.

THE STREETS : The Irony of It All
_________________________________________________





THE ONLY ONES : Another Girl Another Planet
_______________________________________________





VIBRASPHERE : Tierra Azul
__________________________________________________



(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post36

Uppåttjack och neråttjack

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 11 sep, 2009 22:05
En av de bästa dagarna på länge och samtidigt en av de värsta. Paradoxer är mitt liv. Antingen är allting ljummet eller så är det varmt och kallt på samma gång.
Är glad och ledsen på samma gång. Lugn och orolig. Arg och förlåtande.
Under ytan kryper rastlösheten runt.

Då lyssnar jag på:



Det kanske inte gör allting bra, men jag får andas musik ett tag!

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post35

Musik är livet och livet är musik

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 06 sep, 2009 15:37
Jag förvånas alltid av människor som säger sig inte lyssna på musik. Hur de är sammansatta övergår mitt förstånd, men jag inser att det måste ha blivit en felkoppling någonstans... smiley

Utan musik vet jag inte hur jag skulle överleva varje dag. Det finns musik för varje känsla och stämning i kroppen. Musik som lyfter och får mig att flyga högt eller musik som får mig att gråta och släppa ut allt som finns inuti. Musik som ger energi att fortsätta framåt.

Helt hämningslöst har jag stulit följande idé från Calyxx på Facebook. Om hon kom den eller vet jag inte, men jag gillade den så här är den!


BESKRIV DITT LIV MED MUSIK:
______________________________________


Försök besvara frågorna nedan så sant och genialiskt som möjligt genom att bara använda låttilar från ett band/en artist. Låttitlarna får bara användas en gång. Och du, du får inte använda samma band som jag...



YOUR ARTIST:
Bad Religion

Are you male or female?
I Want Something More

Describe yourself:
Broken

How do you feel:
I Want To Conquer The World

Describe where you currently live:
1000 More Fools

If you could go anywhere, where would you go:
Fertile Cresent

Your favourite form of transportation:
Inner Logic

Your best friend is:
Dearly Beloved

Your favourite colour is:
Spirit Shine

What's the weather like:
What It Is

Favourite time of day:
Slumber

If your life was a TV show, what would it be called:
Hooray for me...

What is life to you:
Strange Denial

Your current relationship:
New Dark Ages

Breaking up:
Operation Rescue

Looking for:
1000 Memories

Wouldn’t mind:
The Answer

Your fear:
No Control

What is the best advice you have to give:
Raise Your Voice!

If you could change your name, you would change it to:
Something I Feel Like

Thought for the Day:
Delerium Of Disorder

How I would like to die:
To Another Abyss

My motto:
Fuck Armageddon... This is Hell


(Rebecca)

  • Kommentarer(6)//musik.pimpaminhylla.se/#post34

Politiskt inkorrekt

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 05 sep, 2009 22:16
För många år sen spelade min dåvarande pojkvän upp låtar för mig. Vissa var rasistiska, andra bara rent ut sagt äckliga och sen fanns det de som fastnade. Lyssnar man ytligt och utan förståelse är det lätt att avfärda dessa band och låtar som rent nonsens, eller ännu hellre, stämpla dem som subersiva och moraliskt förkastliga.

Lyssnar man djupare och med en vilja till att försöka förstå kan man också ana det raseri och den energi som ligger bakom låtarna. En, ganska ofta, rättmätig ilska mot det etablerade samhället diskriminerande hållning mot sina medborgare där pengar gör makt och status är allt. I en värld där äkta blingbling, rätt bakgrund, täta plånböcker ger fördelar vanliga medborgare inte ens skulle kunna drömma om känns det här raseriet mot orättvisan som legitimt. Hur vi ska hantera det och vilka aktioner vi väljer för att demonstrera med skiljer sig åt och i många fall kanske det kan vara svårt att skriva under på just den lösningen som presenteras i en viss låt. Men jag låter inte det hindra mig från att lyssna, gilla det jag hör och smittas av den fantastiska aggressiva energi som finns under ytan. Vi kanske inte behöver mer våld i samhället, men vi behöver fan i mig mer motstånd!


BODY COUNT - COP KILLER





EXPLOITED - BEAT THE BASTARDS




RAGE AGAINST THE MACHINE - FUCK THE POLICE



BOB MARLEY - I SHOT THE SHERIFF




MDC - DEAD COPS



CLASH - GUNS OF BRIXTON



EBBA GRÖN - BEVÄPNA OSS




EAK - KLASS MOT KLASS




BAD RELIGION - I WANT TO CONQUER THE WORLD




(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post33

Kärlek, Kladdkaka & Mando Diao

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 29 aug, 2009 19:36
Kärlek är besvärligt. Förr eller senare. Underbart och härligt, men förr eller senare blir det kladdigt och jobbigt. När lojaliteten testas.
Under några nätter har jag legat vaken, rastlös, oförmögen att sova. Har grubblat över vad som får en att älska en annan människa oavsett vilken kärlek vi pratar om - vänner, romantiska kärlekar,flörtiga förälskelser, föräldrar-barn, arbetskollegor etc. Vad är det vi dras till, vad får oss att stanna kvar. Vad är det vi saknar när vi saknar någon. Och varför måste kärlek alltid bli jobbig, kladdig och besvärlig?

När jag hörde Mando Diaos Dance With Somebody första gången skuttade hjärtat runt i bröstet på mig. Det var en ohyggligt stark nytändning i min långa kärleksrelation med MD. Inte förens jag hörde låten insåg jag hur mycket jag hade saknat dem.




Sen släppte de Gloria... Varför? Allt var ju så bra! Vi hade ju hittat tillbaka till varandra och återupptäckt varandra så kärleksfullt. Det kändes jobbigt. Det blev besvärligt. Jag kunde knappt förlika mig med situationen.

Men det är i motgångarna som kärleken testas. Vem kan inte älska någon/något under de bästa förutsättningarna? I stället för att dra mig tillbaka och tjura över MDs snedsteg så har jag tvingat mig själv att lyssna på Gloria flera gånger, många gånger, och jag har tvingat mig själv att försvara den mot belackarna och de otrogna. Inuti har tvivlet gnagt men minnet av alla fina stunder vi har haft tillsammans, jag och MD, fick mig att gå vidare.



I dag hörde jag Gloria på Spotify och inser att jag verkligen, verkligen gillar låten - soundet, arrangemanget, retrofeelingen, Las-Vegas-svänget, den tvetydiga texten, allt. När och exakt hur det hände vet jag inte, men min kärlek till MD står sig och känns i dag starkare än någonsin när vi nu tagit oss igenom dessa svårigheter tillsammans.

Journalisten och författaren Margareta Strömstedt fick en gång i en intervju frågan om hur hon och maken Bo har kunnat vara gifta så länge. Vad var deras hemlighet? Mycket fritt citerat ur mitt minne svarade hon att de sakerna hon hade retat och irriterat sig på hos sin man de första 30 åren visade sig vara just sakerna hon uppskattade mest när hon fick lite perspektiv på saken. Det är rätt självklart, men i vår Hollywoodfierade värld glömmer vi så ofta bort att det är exakt så det är. Kärlek är inte rosa lycka och en smärtfri väg till Nirvana utan jobbigt, besvärligt och kladdigt. Förr eller senare stöter man på vägbulor på romansens motorväg och kan man då lämna kärleken utan problem var det aldrig kärlek. Det är först när måste kämpa, slåss och jobba sig igen svårigheterna som man inser värdet på sina känslor och hur betydelsefull kärleken är - den man inte vill lämna eller ge upp. For better or worst.

När ondsinta makter vill få mig att tro att Green Day inte längre är punkare, när illvilliga skogstroll försöker påskina att Bad Religion alltid låter likadant, när kapitalets radiostationer överger Marit Bergman och försöker övertala mig att hon inte är lika spännande som förr eller när det egna tvivlet ligger och viskar så ska jag slåss för kärleken. I kväll ska jag göra en spellista med musik som jag har saknat - en spellista fylld av kärlek! smiley

(Rebecca)


  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post31
Nästa »