Pimpa min hylla med musik

Pimpa min hylla med musik

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
Pimpa min hylla med musik
är en sub-blogg till Pimpa min hylla.se och här kör vi samma koncept som på huvudsidan, fast koncentrerar oss på skrammel och bröl i stället.
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Julmys med Tim Burton

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 24 dec, 2009 04:16



REKOMMENDERAD JUL-LÄSNING:
Tim Burtons The Death of the Melancholy Oyster Boy and Other Stories
_______________________________________________________





  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post45

Ännu en fallande stjärna...

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 18 dec, 2009 11:28

På allmusic.com står det följande att läsa om The (International Conspiracy:
The quintet set out to use its music as an attack against capitalist culture at large by taking the universal idea of popular culture and molding the basis of its phenomenon into statements of resistance.

Det ska sen kombineras med "nyheten" som serveras oss av sanningssägaren numero uno - Aftonbladet:Grammisnominerade Amanda Jenssen, 21, bekräftar att hon är ihop med Dennis Lyxzén, 37.

Ännu en stjärna som faller ner från sin pedistal med andra ord...Jag vill inte veta något om mina idolers privatliv. De ska vara ouppnåeliga, vackra och gnistrande. Och de ska göra det de är bra på. Dennis Lyxén är en av mina hjältar sedan gammalt. En revolutionär med visioner. En man som var med och formade The Shape of Punk To Come och som var del av den allomfattande (International) Noice ConcPIRACY.

Jag minns än när han var med på ett debattprogram om nedladdningens skadeverkan på musikindustrin. Lyxéns framförde det föga populära förslaget att skivbolagens sviktande försäljningssiffror kunde bero på att de helt enkelt producerade skit som ingen ville köpa. Att han är precis lika gubbsjuk som andra i vårt ytliga och ungdomsfixerade samhället vill jag inte veta.

Vad vet jag? Kanske är Lyxéns förhållande med en blonderad, genomkommersialiserad popdocka som knappt har kommit ur puberteten än bara en väl genomtänkt och genialisk plan för att infiltrera den nya generationens RIX FM/Idol-artister och medelst känslomässig hjärntvätt få dem att joina revolutionen? Eller?

I dag ska jag i alla fall lyssna på Refused på högsta volym, ådra mig en tinnitusskada eller två i ren protest och försöka glömma allt ihop och se om jag inte kan peta upp honom, om inte ända upp, så åtminstone en bit upp på pedistalen igen. Sweet Obliviation!

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post44

Tokfnatt!

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 17 dec, 2009 19:28


Vissa dagar borde inte få existera. Alla de dagar skrivna i den svarta boken. De där dagarna när ingenting känns bra - allt från håret till den gnagande känslan av att allt är helt och hållet meningslöst.


Vissa dagar borde alltid existera. De röda dagarna. De när inget kan gå fel och man, likt en åttaåring, tror man kan äga världen. De dagar när allt stämmer och lyckan tränger på och bara vill ut.


Dagen i dag, som började svart, men slutar i klart lysande rött, tillägnar jag min prins. Dagen i dag är hans och den är sannerligen röd. Röda dagar ska firas, celibreras och njutas. I dag har Dare To Live gått runt, runt på repeat non stop. Kroppen som är för trång för känslorna som poppar vilt och vill ut. Att få tokfnatt till musiken och bara dansa runt som en ADHD-iller på LSD...


Livet blir sällan bättre än så. Ibland behövs så lite.Den som kan sitta still Rotersands Dare To Live är redan död. Länge leve livet!



(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post43

Sveriges skönaste röst?

Alternative [all]Skapad av Rebecca 14 dec, 2009 05:42
Jag vet inte om Magnus Carlson har Sverigest skönaste röst...
(Weeping Willows, inte att förblanda med Magnus Carlsson)

La mig i sängen framför datorn för att kolla in På Spåret då en klasskamrat hade berättat att komikern Peter Apelgren hade varit rolig. Sure - det kan jag se, tänkte jag. Och det är ett frågeprogram vilket alltid triggar igång den lilla vinnarjävlen i mig. Dessutom älskar jag ruschen när man tar staden på 10 poäng.

Nu råkade jag, av ren trötthet antar jag, slå på fel program. När jag efter några minuter upptäckte det var jag för slö för att tråckla av mig filten, byta program och sen försöka återfinna den sköna ställning jag nu befann mig. Helt resolut tog jag beslutet att se klart det avsnitt jag börjat titta på. Och jag fick hela två bonusar!





Den första var Magnus Carlson som gästartist och den andra att jag kunde plocka tre poäng på Manchestermusik-frågan! Wiii! Magnus Carlson sjöng, och med bravur, tre låtar som påvisade Manchesters starka influenser på modern musik; Oasis, The Hollies och The Smiths.





Jag låg där i sängen och undrade vad som hände med Magnus Carlson egentligen. Jag älskade Broken Promised Land när den kom 1997. Det var skön musik men framför allt var det Magnus Carlsons röst. När han sjunger blir jag alldeles varm, våt, knottrig och mjuk. Hans röst gör mig både glad och ledsen på samma gång och samtidigt känner jag mig lycklig över just det faktumet. Det är få som kan sjunga så känslomässigt och med sån inlevelse utan att förlora skärpan och försjunka i något sockrigt eller en självömkansgegga. Carlsons röst är paradoxal i sig själv - känslomässig och distansierad, kyligt och med sån värme och inlevelse, vackert släpigt men ändå knivskarpt.





Medan Broken Promised Land är full av glittrande pärlor som Eternal Flame, So It's Over, Blue And Alone och självfallet titelspåret bara för att nämna några så blir det tunnare på uppföljaren Endless Night som jag nästan missade helt. While I'm Still Strong är dock en stark låt som jag fortfarande kan lyssna på och gilla och helt klart är True to You skivans bästa låt. Men sen då? Jag vet inte, för de följande skivorna, Into The Light, Presence och Fear & Love gick mig spårlöst förbi om vi bortser från låten Touch Me.

Det jag älskade med Weeping Willows var hela retrokänslan. Detta konglomerat av influenser från Elvis och rockabilly till Manchesterscenens stora som just The Smiths. En salig röra av allt detta, som ändå inte kändes som en stöld, utan Weeping Willows tog det och gjorde det till sitt. Och de placerade Magnus Carlsons sorgliga texter och underbera röst i centrum. Ett lysande koncept som försvann allt mer på de senare skivorna.




När jag i kväll hörde Magnus Carlson sjunga Oasis, The Hollies och The Smiths fick jag den där härliga känslan i kroppen igen. Jag har bara en önskan inför julen och det är att han gör en sån skiva till - tragiska, vemodiga texter, den gamla känslan med det pompösa soundet och hans röst som det eviga navet som håller hela universum samman. Får jag bara det kommer jag vara lycklig. Faktiskt.

(Rebecca)

Favoritlåtarna på Spotify


  • Kommentarer(4)//musik.pimpaminhylla.se/#post42

Just nu!

TopplistorSkapad av Thommy 16 nov, 2009 23:22

Hej Alla!

Det här är jag tämligen ny på och vet inte riktigt vad jag ska skriva? Men listor är ju alltid kul, jag hade tänkt att försöka hålla mig till 10 – 15 låtar på listan, men dom kommer inte att vara rangordnande! Det är låtar som jag har i mobilen och är dom mest frekvent spelade, till och från arbetet just nu. Vart efter humör och annat ändras, kommer även min topplista att göra det, då det är något som hänger ihop vad det gäller mig i alla fall. Men även en bra låt kan ändra mitt sinnestillstånd, från allvarlig 2 barns far, till helt galen luftgitarr spelande, sjungande och hoppande rockstjärna! Eller….vid närmare eftertanke, jag är nog den där rockstjärnan jag aldrig blev! J

Här är i alla fall min topplista, som den ser ut just idag, den 16 november 2009. Döm mig gärna efter låtvalet och gör ett psykologiskt utlåtande. (Jag kommer att försöka skriva detta även på Engelska, då jag har en del vänner som talar detta språk, men det kan ju ni andra bara hoppa över.)

Hi everyone!

I’m quite new at this and really don’t know what to write? But hitlists, toplists etc. are always fun, I was thinking to try to keep me between 10 – 15 songs on the list, but they won’t be numbered 1 to something! Its gonna songs that I have on my cellphone and are the most frequency played, to and from work right now. While my mood and such changes, so will my toplist, it is something that is connected, what it concerns me anyway. But even a good song can change my temper or mood, from a serious 2 child father, to an complete crazy airguitar playing, singing and jumping rockstar! Or….by closer thought, think I am that rockstar I never became! J

Here’s my toplist anyway, as it looks just today, the 16 November 2009. Judge me gladly by my song choices and make a psychological statement.

D.A.D – Girl Nation (who don’t want to be there?)

Metallica – Human (live with San Fransico symphony orchestra, wow..its soo heavy!)

The Cult – Brother wolf, Sister moon (sad..)

Dream Syndicate – Bullet with my name on it (some have it, some don’t…you know who you are!)

Deep Purple – Burn (but I prefer Glenn Huges as the singer, why on earth did they chose David Coverdale, when they got Glenn in the band already?)

Deep Purple – Mistreated (maybe it’s because I saw him in raphsody in rock this summer!? Glenn Huges that is)

3OH3 – Don’t trust me (just a song that got to my brain, nothing else)

D.A.D – God’s favorite (well, guess I am, ha ha)

The Wannadies – My hometown (Just a good old song)

The Cult – Rain (I just love the cult..)

Anna Ternheim – Shorline (a little more gentle then the original)

Chris Isaak – Wicked game (always been a favorite, and it goes good with the movie “Wild at heart”) (goes good with me to for the moment!)

Det var listan för denna gång. Hoppas att jag inte blir allt för långvarig till nästa, det beror även lite på feedback från Er. Det är ju trots allt Ni som gör detta roligt. Är det något Ni undrar över, är det bara normalt!

Well that was the list for this time. Hope I want be to long until next time, it depens a bit on feedback from You. It is nevertheless You who makes this funny to do. And if it’s something you wonder about, it’s just normal!

  • Kommentarer(5)//musik.pimpaminhylla.se/#post41

Att leva på musik allena

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 05 nov, 2009 18:43
MAT ELLER MUSIK?
___________________________________________________________

Jag sitter på min stol, rakt upp och ner, framför datorn och kan inte bestämma mig. Vad är viktigast i livet? Ska jag äta mat resten av månaden eller ska jag gå på konsert i morgon? Ticnet har varnat om att de bara reserverar min biljett i fem minuter så skynda, skynda.

Det är förståeligt att artister också måste äta ibland. Visserligen vet ju alla att skapande sker bäst under lidande och svält, men överleva ska de trots allt.

I tisdags var Lars Winnerbäck i Skövde och även om jag inte gillar allt mannen gör så är han bra live. De 390:- som han ville ha för mitt publikstöd, exklusive bussresan fram och tillbaka, fick mig dock att tänka om. Bra, men inte så bra, eller hur? Kanske gör sig Winnerbäck bäst hemma bakom stängda gardiner, med vin och sorgsna tankar, lite patetiskt så där? Mm, så är det nog.




Antagligen funkar samma ursäktande bortförklaring på Anna Ternheim med. Det är hon som ger mig fler gråa hår för tillfället. En fredagskväll i en skolaula med det svenska vemodets kronprinsessa (E. Dahlgren regerar väl än?) - hur bra kan det egentligen bli? Jag gör tappra försök att förtränga Aftonbladets fina recension av Ternheims turnéöppning i Linköping igår. Och Ninas entusiasmiska recension låtsas jag som jag aldrig läst. När jag tänker efter är det nog ingen idé att gå dit. Skulle hon spela t ex Shoreline, eller Let It Rain, eller Better Be, eller kanske No, I Don't Remember... eller några andra av alla dessa sånger som gör mig gråtmild in i själen så är det nog bäst att stanna hemma. Ja, stanna hemma, köpa vin för 70:-, lyssna på Ternheim på Spotify och ha sorgsna, lätt patetiska tankar, helt för mig själv. Mm, det är nog så.

Alltså, vad är väl en bal på slottet?
Den kan ju vara trist... och tråkig... och, alldeles, alldeles underbar! *suck & skål*






(Rebecca)

Ninas recension
Aftonbladets recension

_________________________________________________________________

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post40

...en av Sveriges mest kända popgrupper...

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 19 okt, 2009 18:55


Nyligen var det Papa Dee som det skrevs braskande löpsedlar om och nu är det en ny "popstjärna" som har dömts för misshandel av sin sambo. Enligt tidningen Aftonbladet ska han vara medlem i "en av Sveriges mest kända popgrupper". I dag gick spekulationerna i klassrummet. Jocke Berg i Kent var en som nämndes flitigt. Argumentet för det var helt enkelt att deras musik suger. Personligen anser jag att det är bra att det inte finns en korrelation mellan sugig musik och kvinnomisshandel då våra sjukhus i så fall skulle vara överfyllda av Mix Megapol-kvinnor.

Men frågan kvarstod. Vem kunde det röra sig om? På msn fortsatte samtalen och många bandnamn och popstjärnor nämndes. Vem det är som har blivit dömd är egentligen orelevant. Jag finner resonemanget kring "ett av Sveriges mest kända popband" betydligt mer spännande.

Vad krävs för att man ska få det epitetet? Bortser vi från tidningsvärlden med sina förvridna och dåligt kalibrerade ord-värden så vem/vilka kan nomineras? Hur mäter vi känd? Är känd lika med omtalad och omskriven? Eller är det skivförsäljningen som ska räknas? Är det de som laddas ner mest? Räknas berömmelsen i Sverige eller i utlandet? Är en artist superstor i Asien och Latinamerika men veritabelt okänd i Sverige kan hon då klassas som Sveriges mest kända artist? Spelar åldersregistret på fansen någon roll i bedömningen? Och hur långt tillbaka i tiden ska vi gå?



"Ett av Sveriges mest kända band/artist" är det ABBA, Roxette eller Cardigans? Eller kan Johan Palm, efter alla spaltmeter som skrivit om honom, få det epitetet?

(Rebecca)

ps1. Google på ABBA, Cardigans och Johan Palm och kolla resultaten... Rätt intressant.

ps2. För dig som är nyfiken i alla fall, trots allt.

______________________________________________________________

  • Kommentarer(3)//musik.pimpaminhylla.se/#post39

Kärlek är en konstant

Alternative [all]Skapad av Rebecca 16 okt, 2009 23:34
.... MEN OBJEKTET ÄNDRAS.
_________________________________________________________________

Ibland uppstår omedelbar kärlek. Känslan av välbefinnande infinner sig direkt utan någon som helst betänketid eller pröva-på-erbjudanden. Det kliar lite på trumhinnan och utan att man vet varför så släpps det igenom. Passerar tullen utan koll, går direkt mot hjärtat utan att passera gå eller fängelset...

The Flaming Lips - vad kan jag säga?



Eller för er med Spotify:
The Flaming Lips

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post38

Stora känslor

Alternative [all]Skapad av Rebecca 09 okt, 2009 11:19
Exakt vad post rock är för något kan de lärde säkert tvista om länge, länge. Rent allmänt handlar det om musik som tar upp typiska instrument från rockmusiken men använder dem på ett atypiskt sätt för att skapa ny musik. Oftast är handlar det om rent instrumentala låtar. [Insert: Brasklapp]

När en god vän för ett tag sen introducerade mig till fenomenet så var jag mer än lovligt skeptisk. Han tipsade om Explosions In The Sky och jag började lyssna. Som den textmänniska jag är satt jag där och väntade på sången... som aldrig kom! Det var nog för att jag skulle avfärda det hela som bluff och båg.

Men efter några lyssningar och en fantastisk konsert på Kägelbanan i Stockholm så var jag såld på, om inte hela genren så i alla fall, Explosions In The Sky. Goda vänner är inte goda vänner om de inte tvingar på en nya åsikter och rockar ens existens regelbundet. Nästa band som landade på min tallrik var Cult of Luna. Ett metalband som skapat sitt eget sound. Cult of Luna klassas knappast som post rock men en del av deras låtar ligger helt klart åt det hållet. Waiting For You och Dark Side of The Sun är två exempel som ofta spelas i lurarna.

Eftersom texterna lyser med sin frånvaro måste musiken förmedla känslorna. Post rock blir en överdriven och något bombastisk musik som innehåller mycket dynamik och komplexa ljudbilder. Att post rock lämpar sig ypperligt som filmmusik beskriver bra hur uttrycksfull musiken är. Att ett post rock-band som Broken Social Scene användes flitigt i den ypperliga filmen Half Nelson är talande.

En vanlig dag i skolan, programmerandes fabrikstationer, kan små underverk hända. En klasskamrat knackade mig på axeln och frågade vad jag log åt. Ja, det visste jag inte riktigt själv förens jag insåg att det var musiken jag lyssnade på. Utan att jag hade reflekterat över det hade Spotify gått vidare från det jag hade valt till en annan grupp i mappen "Kanske?". Det som fyllde lurarna, och mig, var en intensiv och högtravande musik som helt klart var känslomanipulerande. Det var absolut inte dåligt. Om det är bra vet jag inte än. Det krävs några genomlyssningar till, men jag kommer definitivt ge det en chans.

MONO - Burial At Sea
___________________________________________



(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post37

Giganternas batalj

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 01 okt, 2009 12:52
På sista tiden har studierna tagit upp det mesta av min tid och min energi. Musiken är fortfarande lika viktig och eftersom vi labbar självständigt en hel del så är hörlurarna och Spotify ständigt på.

I min klass, och tillika i min "labbgrupp", finns en ung man med en välutvecklad och bestämd musiksmak. På en hel del punkter är vi överens och emellanåt lyssnar vi tillsammans på The Streeets eller Sigur Rós eller något liknande. Vid andra tillfällen har vi mycket olika smak och det bli kamp på kniven om vem som ska spela sin musik. Ms elektroniska smörja eller min skramliga punkiga ljuva musik. Under tiden sitter övriga, som inte delar smak med någon av oss, och lider tålmodigt.

THE STREETS : The Irony of It All
_________________________________________________





THE ONLY ONES : Another Girl Another Planet
_______________________________________________





VIBRASPHERE : Tierra Azul
__________________________________________________



(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post36

Uppåttjack och neråttjack

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 11 sep, 2009 22:05
En av de bästa dagarna på länge och samtidigt en av de värsta. Paradoxer är mitt liv. Antingen är allting ljummet eller så är det varmt och kallt på samma gång.
Är glad och ledsen på samma gång. Lugn och orolig. Arg och förlåtande.
Under ytan kryper rastlösheten runt.

Då lyssnar jag på:



Det kanske inte gör allting bra, men jag får andas musik ett tag!

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post35

Musik är livet och livet är musik

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 06 sep, 2009 15:37
Jag förvånas alltid av människor som säger sig inte lyssna på musik. Hur de är sammansatta övergår mitt förstånd, men jag inser att det måste ha blivit en felkoppling någonstans... smiley

Utan musik vet jag inte hur jag skulle överleva varje dag. Det finns musik för varje känsla och stämning i kroppen. Musik som lyfter och får mig att flyga högt eller musik som får mig att gråta och släppa ut allt som finns inuti. Musik som ger energi att fortsätta framåt.

Helt hämningslöst har jag stulit följande idé från Calyxx på Facebook. Om hon kom den eller vet jag inte, men jag gillade den så här är den!


BESKRIV DITT LIV MED MUSIK:
______________________________________


Försök besvara frågorna nedan så sant och genialiskt som möjligt genom att bara använda låttilar från ett band/en artist. Låttitlarna får bara användas en gång. Och du, du får inte använda samma band som jag...



YOUR ARTIST:
Bad Religion

Are you male or female?
I Want Something More

Describe yourself:
Broken

How do you feel:
I Want To Conquer The World

Describe where you currently live:
1000 More Fools

If you could go anywhere, where would you go:
Fertile Cresent

Your favourite form of transportation:
Inner Logic

Your best friend is:
Dearly Beloved

Your favourite colour is:
Spirit Shine

What's the weather like:
What It Is

Favourite time of day:
Slumber

If your life was a TV show, what would it be called:
Hooray for me...

What is life to you:
Strange Denial

Your current relationship:
New Dark Ages

Breaking up:
Operation Rescue

Looking for:
1000 Memories

Wouldn’t mind:
The Answer

Your fear:
No Control

What is the best advice you have to give:
Raise Your Voice!

If you could change your name, you would change it to:
Something I Feel Like

Thought for the Day:
Delerium Of Disorder

How I would like to die:
To Another Abyss

My motto:
Fuck Armageddon... This is Hell


(Rebecca)

  • Kommentarer(6)//musik.pimpaminhylla.se/#post34

Politiskt inkorrekt

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 05 sep, 2009 22:16
För många år sen spelade min dåvarande pojkvän upp låtar för mig. Vissa var rasistiska, andra bara rent ut sagt äckliga och sen fanns det de som fastnade. Lyssnar man ytligt och utan förståelse är det lätt att avfärda dessa band och låtar som rent nonsens, eller ännu hellre, stämpla dem som subersiva och moraliskt förkastliga.

Lyssnar man djupare och med en vilja till att försöka förstå kan man också ana det raseri och den energi som ligger bakom låtarna. En, ganska ofta, rättmätig ilska mot det etablerade samhället diskriminerande hållning mot sina medborgare där pengar gör makt och status är allt. I en värld där äkta blingbling, rätt bakgrund, täta plånböcker ger fördelar vanliga medborgare inte ens skulle kunna drömma om känns det här raseriet mot orättvisan som legitimt. Hur vi ska hantera det och vilka aktioner vi väljer för att demonstrera med skiljer sig åt och i många fall kanske det kan vara svårt att skriva under på just den lösningen som presenteras i en viss låt. Men jag låter inte det hindra mig från att lyssna, gilla det jag hör och smittas av den fantastiska aggressiva energi som finns under ytan. Vi kanske inte behöver mer våld i samhället, men vi behöver fan i mig mer motstånd!


BODY COUNT - COP KILLER





EXPLOITED - BEAT THE BASTARDS




RAGE AGAINST THE MACHINE - FUCK THE POLICE



BOB MARLEY - I SHOT THE SHERIFF




MDC - DEAD COPS



CLASH - GUNS OF BRIXTON



EBBA GRÖN - BEVÄPNA OSS




EAK - KLASS MOT KLASS




BAD RELIGION - I WANT TO CONQUER THE WORLD




(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post33

The Duke Spirit

Alternative [all]Skapad av Rebecca 04 sep, 2009 23:04
Just nu bara älskar jag den här låten. Vad mer kan man säga? Ibland behöver man inte säga så mycket mer.




(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post32

Kärlek, Kladdkaka & Mando Diao

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 29 aug, 2009 19:36
Kärlek är besvärligt. Förr eller senare. Underbart och härligt, men förr eller senare blir det kladdigt och jobbigt. När lojaliteten testas.
Under några nätter har jag legat vaken, rastlös, oförmögen att sova. Har grubblat över vad som får en att älska en annan människa oavsett vilken kärlek vi pratar om - vänner, romantiska kärlekar,flörtiga förälskelser, föräldrar-barn, arbetskollegor etc. Vad är det vi dras till, vad får oss att stanna kvar. Vad är det vi saknar när vi saknar någon. Och varför måste kärlek alltid bli jobbig, kladdig och besvärlig?

När jag hörde Mando Diaos Dance With Somebody första gången skuttade hjärtat runt i bröstet på mig. Det var en ohyggligt stark nytändning i min långa kärleksrelation med MD. Inte förens jag hörde låten insåg jag hur mycket jag hade saknat dem.




Sen släppte de Gloria... Varför? Allt var ju så bra! Vi hade ju hittat tillbaka till varandra och återupptäckt varandra så kärleksfullt. Det kändes jobbigt. Det blev besvärligt. Jag kunde knappt förlika mig med situationen.

Men det är i motgångarna som kärleken testas. Vem kan inte älska någon/något under de bästa förutsättningarna? I stället för att dra mig tillbaka och tjura över MDs snedsteg så har jag tvingat mig själv att lyssna på Gloria flera gånger, många gånger, och jag har tvingat mig själv att försvara den mot belackarna och de otrogna. Inuti har tvivlet gnagt men minnet av alla fina stunder vi har haft tillsammans, jag och MD, fick mig att gå vidare.



I dag hörde jag Gloria på Spotify och inser att jag verkligen, verkligen gillar låten - soundet, arrangemanget, retrofeelingen, Las-Vegas-svänget, den tvetydiga texten, allt. När och exakt hur det hände vet jag inte, men min kärlek till MD står sig och känns i dag starkare än någonsin när vi nu tagit oss igenom dessa svårigheter tillsammans.

Journalisten och författaren Margareta Strömstedt fick en gång i en intervju frågan om hur hon och maken Bo har kunnat vara gifta så länge. Vad var deras hemlighet? Mycket fritt citerat ur mitt minne svarade hon att de sakerna hon hade retat och irriterat sig på hos sin man de första 30 åren visade sig vara just sakerna hon uppskattade mest när hon fick lite perspektiv på saken. Det är rätt självklart, men i vår Hollywoodfierade värld glömmer vi så ofta bort att det är exakt så det är. Kärlek är inte rosa lycka och en smärtfri väg till Nirvana utan jobbigt, besvärligt och kladdigt. Förr eller senare stöter man på vägbulor på romansens motorväg och kan man då lämna kärleken utan problem var det aldrig kärlek. Det är först när måste kämpa, slåss och jobba sig igen svårigheterna som man inser värdet på sina känslor och hur betydelsefull kärleken är - den man inte vill lämna eller ge upp. For better or worst.

När ondsinta makter vill få mig att tro att Green Day inte längre är punkare, när illvilliga skogstroll försöker påskina att Bad Religion alltid låter likadant, när kapitalets radiostationer överger Marit Bergman och försöker övertala mig att hon inte är lika spännande som förr eller när det egna tvivlet ligger och viskar så ska jag slåss för kärleken. I kväll ska jag göra en spellista med musik som jag har saknat - en spellista fylld av kärlek! smiley

(Rebecca)


  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post31

Covers igen...

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 27 aug, 2009 22:58
Min syster gifte sig i somras. Ett vackert bröllop och ett vackert par. De hade en snubbe som spelade musik i kyrkan. Evighet och Mystery - udda men bra låtval och det funkade ypperligt.

Min syrra påtalade hur viktigt det var att Evighet var i Tomas Andersson Wijs tappning så jag har lyssnat på den och slagits av hur bra den blir. En god vän brukar alltid säga att Carola är en värdelös artist för det finns inget bakom hennes yta. Hon förmedlar inget. Man förblir orörd (om vi nu bortser från vissa självmordstendenser och ofrivilliga mag/tarmrörelser).

När Tomas Andersson Wij sjunger får Evighet liv och blir riktigt trovärdig som sång och därmed också bra. Den är vacker och jag har lyssnat på den många gånger den sista tiden. Tänk att en sån dålig låt som Evighet kan vara så bra egentligen...

(Rebecca)



PS. Det stör mig något grymt att min syrra gifte sig före mig och hade den bra idén att ha Marit Bergmans Mystery. Önskar jag hade kommit på det själv...

  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post30

Revolver

Alternative [all]Skapad av Rebecca 26 aug, 2009 20:29
Kan inte låta bli att pusha för det här bandet. Revolver heter de och är en knippe fransmän som gör musik influerad av Beatles, Beach Boys och Simon & Garfunkel - allt enligt deras hemsida. Men ja, det hörs med. Jag är rätt förtjust i dem!

GET AROUND TOWN
Get Around Town är trallvänlig slagdäng som är skön att tralla med i. Harmonier och dansvänligt gung med popig toner i någons sorts retrotappning. Me Like!




LEAVE ME ALONE
I den vackra och lite vemodiga Leave Me Alone hör man tydligt Beatles påverkan. Texten är lite i bittraste laget men det gör kanske brygden bara ännu bättre.





Det här är i alla fall ett band jag ska lyssna vidare på så får jag se om de håller framöver.

(Rebecca)
___________________________________________________________

Revolvers hemsida
Music For A While på Spotify

___________________________________________________________



  • Kommentarer(0)//musik.pimpaminhylla.se/#post29

Fanfare Ciocărlia - Fel band med ändå rätt

FestivalerSkapad av Mats 24 aug, 2009 20:24

Jag behöver nog reda ut vad jag menar med min rubrik. Först lite bakgrund. Mitt under semestern så gick jag in för att kolla min jobbmejl – det var nog en tråkig regning dag när det inte fanns något annat att göra. Där fanns emellertid en kallelse till ett möte i Malmö. Mötet skulle börja en måndag kl 09:00 och då finns ju inget annat att göra än att offra söndagen som resdag (vilket jag hatar oerhört att behöva göra, och strider mot alla mina principer när det gäller arbetstider). Jag gick då in på Malmö stads hemsida för att kolla in om det eventuellt kunde finnas något roligt evenemang som skulle kunna liva upp tillvaron – och se där var visst en festival på gång. Ett av banden som skulle uppträda på söndakvällen var Fanfare Ciocărlia. Aha - tänkte jag, det är ju det band som är med i Emir Kusturicas film "Svart katt, vit katt". Musiken i den filmen är ju en av de saker man minns, så den konserten måste ju definitivt besökas. Det är först nu efteråt som jag inser hur fel jag hade. Fanfare Ciocărlia är INTE med i filmen, utan det är något annat band, som dock spelar samma typ av musik. Vad musikstilen heter är jag lite osäker på, men det brukar för min del inte spela så stor roll, bara det svänger.

Och visst svänger det om Fanfare Ciocărlia. Sättningen består av ett komp med 2 blåsbasar, 2 tenorhorn (tror jag), bastrumma, slagverk. Framför detta finns 3 trumpeter, 2 saxar och ibland en ess-klarinett. Musiken är ekvilibristiskt framförd, och hela konserten framförs helt utan noter eller andra onödigheter (något som imponerar på en musikant som nästan alltid behöver noter). Och det är ”järnet” från första ton till sista. Inga pianissimo. I någon låt drar man ner tempot en aning, men det mesta går i 250-takt.

Efter sista låt går bandet av scen. Ropen på extranummer låter inte vänta på sig, och någonstans backstage drar en ny låt igång. Sedan dyker bandet upp mitt bland publiken och spelar helt akustiskt i ytterligare en halvtimme.

  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post28

Musikvideosglasyr

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 24 aug, 2009 19:11
Min gode vän Pär skickade i dag en länk till ett youtube-klipp. Det var en mycket söt och rolig video till en låt av Sour's som jag tror heter '日々の音色 ('Hibi no Neiro). Den är en perfekt illustration på hur en rätt dålig låt kan bli lyssnings-ok om den bara har en schysst video.

Nu har den säkert redan gått 700 varv runt cyberrymden redan men jag postar den här ändå för de stackarna som ändå har lyckats missa den bland arbetskollegors spammande och vänners glada tips.





När jag nu satt där och tittade på den fick jag ett snällt tips av YouTube. Nätet är fantastiskt! Det var en annan video och den gillade jag verkligen. Den var rolig att titta på OCH låten är faktiskt rätt schysst den med. Oren Lavie verkar artisten heta. Jag vet inte. Har aldrig hört talas om honom alls innan. Låten hette i alla fall
Her Morning Elegance. Till på köpet hade den en mycket bra text. Det blir att kolla upp fler låtar här tror jag...




Her Morning Elegance

Sun been down for days
A pretty flower in a vase
A slipper by the fireplace
A cello lying in its case

Soon she's down the stairs
Her morning elegance she wears
The sound of water makes her dream
Awoken by a cloud of steam
She pours a daydream in a cup
A spoon of sugar sweetens up

And She fights for her life
As she puts on her coat
And she fights for her life on the train
She looks at the rain
As it pours
And she fights for her life
As she goes in a store
With a thought she has caught
By a thread
She pays for the bread
And She goes...
Nobody knows

Sun been down for days
A winter melody she plays
The thunder makes her contemplate
She hears a noise behind the gate
Perhaps a letter with a dove
Perhaps a stranger she could love

And She fights for her life
As she puts on her coat
And she fights for her life on the train
She looks at the rain
As it pours
And she fights for her life
As she goes in a store
With a thought she has caught
By a thread
She pays for the bread
And She goes...
Nobody knows

And She fights for her life
As she puts on her coat
And she fights for her life on the train
She looks at the rain
As it pours
And she fights for her life
Where people are pleasently strange
And counting the change
And She goes...
Nobody knows






(Rebecca)

__________________________________________________________

  • Kommentarer(2)//musik.pimpaminhylla.se/#post27

Spotify - i profithungerns tidevarv

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 18 aug, 2009 00:23
Har de senaste dagarna läst om kritiken mot Spotify. Jag kan inte låta bli att undra över fenomenet, över hela grejen...
Det finns några grundfrågor som jag inte kan komma i från helt enkelt:

1. Vilka artister vill inte att deras musik ska nå ut till en publik? Om vi hårddrar det vad är en artists egentliga drivkraft - tjäna pengar eller få utlopp för sin kreativitet och få sin publiks bekräftelse?

2. Upphovskvinnans rättigheter ska stå i centrum och artistens unika verk sak skyddas så den inte kan stjälas, utnyttjas och tjäna pengar åt någon annan, men jag undrar vilken artist i dag som skapar i vakuum och står där med fri att kasta första stenen?

3. Vad är det för genomruttna ideal som gör människor så giriga att de inte kan skilja mellan kommersiellt bruk och ideellt bruk av någonting? Hur kan någon artist med stolthet jaga dagisbarn som mimar till deras musik på fredagsgruppen på förskolan Tallkotten i Någonstans?

4. Är det ingen mer än jag som reagerar på att den, för dagen, argaste frontmannen mot Spotify är Magnus "Jag stjäl all min musik från döda kompositörer" Uggla? Är det inte symptomatiskt att de som skriker mest är också de som representerar själlös, intetsägande skvalmusik utan mening eller egentligt existensberättigande (läs: enbart producerade i syfte att tjäna pengar och inte för att förmedla något budskap)?

Vad som är rätt eller fel i debatten Spotify är jag inte beredd att uttala mig om än men en sak kan jag med gott samvete säga: Magnus Uggla - Good Riddance!

(Rebecca)

  • Kommentarer(1)//musik.pimpaminhylla.se/#post26
« FöregåendeNästa »