Pimpa min hylla med musik

Pimpa min hylla med musik

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
Pimpa min hylla med musik
är en sub-blogg till Pimpa min hylla.se och här kör vi samma koncept som på huvudsidan, fast koncentrerar oss på skrammel och bröl i stället.
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Blinda hönor & Melodifestivalen

Allmänt om musikSkapad av Rebecca 07 mar, 2010 15:11
Jag ska erkänna att jag verkligen gillar Melodifestivalen. Sveriges största freakshow sänd på bästa sändningstid. Men vad har människan på sig? Hur tänkte man här? Kan dansarna bli mer gayiga? Tänk om han/hon tog sånglektioner hur bra det skulle kunna låta? Frågorna är många och svaren få.

Men... tja.... ibland så finns ju där en och annan låt man faktiskt gillar ändå på något sätt. Oförklarligt. Mystiskt. Nästan lite onaturligt. Ni som har botaniserat i min Favoritmapp känner ju till I morgon är en annan dag och När vindarna viskar mitt namn. De är inga direkta statshemligheter längre.




Årets upplaga av Melodifestivalen, sedd i allrummet i studentkorridoren i Skara medan det skapades fotbollsloggor (hur många poäng på nördskalan blir det egentligen?), gav inte så värst mycket att hurra över. Salem Al Fakir hade en skön låt som måste gillas. Vad jag ska säga om Anna Bergendahl vet jag inte riktigt. Converse for fuck sake!?!?! Låten är också riktigt bra. Och där slutade väl listan. Eller gjorde den det?




Jag hade nog hoppats det men det finns ännu en låt jag inte kan släppa. Har lyssnat på den några gånger och den har något som tilltalar mig. Den gör mig glad. En riktig bra sommarlåt när man åker med fönstren nedvevade över en strålande vacker östgötaslätt och lyckan kokar i blodet och man bara vill flyga så långt och högt man kan.

Det är oförklarligt. Mystiskt. Nästan lite onaturligt. Men jag har kärat ner mig i Neos Human Frontier.



Jaha, så kan det gå! Det är bara att acceptera och gå vidare antar jag. :)

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)