Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

The Fifth Season av N. K. Jemisin

VuxenSkapad av Rebecca 24 maj, 2017 20:31



The Fifth Season av N. K. Jemisin
__________________________________________
**********

"For all those who have to fight for the respect that everyone else is given without question."

Det var länge sedan jag skrev något på bloggen, men den här boken måste jag dela med mig av. Det är en av de bästa Fantasy/SciFi/Dystopier jag har läst på länge!

Boken utspelar sig i en värld med en enda jättestor kontinent som kallas The Stillness. Livet här är starkt uppdelat. Människorna lever i små samhällen och deras uppgifter där är starkt reglerade. Nu och då skakas deras värld, bokstavligt talat, av skalv då de tektoniska plattorna rör sig mot varandra. Människorna har lärt sig leva med detta och har med hjälp av särskilt begåvade människor byggt upp ett skyddsnät som håller deras värld så still som möjligt.

När vi kommer in i handlingen drabbas dock The Stillness av den femte säsongen, en årstid som framkallas av svåra skalv som dränker världen i aska och ger långa kalla årstider där människans överlevnad sätts på prov.

Vi får följa tre kvinnor; Damaya, det begåvade barnet, Syenite, den talangfulla men cyniska kvinnan som behärskar magi och har tränat i Fulcrum och Essun, en kvinna som drabbas av en svår personlig tragedi som skakat om hela hennes värld.

Dessa tre kvinnors öden flätas samman på ett fascinerande sätt och vi får följa deras väg genom världens undergång - en undergång som på ett sätt ät slutet på världen, men som ger en personlig frihet och kanske hopp om en ny världsordning. För vad innebär ordning och trygghet om det sker på bekostnad av människovärde?

Boken är smart skriven, med ett vackert språk. Handlingen är intressant och spännande. Karaktärerna är mångbottnade och inte alls lätta att tycka om hela tiden. Det finns tanke bakom det som berättas och det historien är underbart befriad från många av de normativa beskrivningar som våra böcker vanligtvis är fulla av, t ex heteronormen, vithetsnormen etc.

En överväldigande och fascinerande bok på många sätt!


.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: The Fifth Season
Författare: N. K. Jemisin
ISBN: 9780316229296
Förlag: Orbit
Sidor: 512 s.

Första mening: Let's start with the end of the world, why don't we?

Betyg: 10/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post102

Låt Vargarna Komma av Carol Rifka Brunt

VuxenSkapad av Rebecca 14 jan, 2015 15:26



Låt Vargarna Komma av Carol Rifka Brunt
__________________________________________
********/**

Denna ömsinta och fina bok handlar om en flickas sorgearbete efter att hennes älskade morbror dött i AIDS. Det utspelar sig i ett naivt New York på 80-talet. Det är mycket runt morbror Finn som hysch hysch. June, som är 14 år förstår inte allting, men det spelar ingen roll. Finn är mannen i hennes liv, hennes själsfrände.

När Finn så dör tvingas June inte bara hantera sin stora sorg och saknad utan också alla nya saker som kommer upp till ytan. Alla hemligheter, skuld och skam som gömts i familjen kommer upp till ytan.

Låt Vargarna Komma har getts ut på Gilla förlag och jag gillar Gilla! Många av deras böcker är små pärlor. Lika så denna bok. Boken berör på en. Den är varm, tankfull och full av kärlek. Det är en liten bok som handlar om de stora sakerna i livet - familj, vänner och kärlek. Läs den - du kommer inte ångra dig.

PS. Den engelska originaltiteln är så bra! Tell The Wolves I'm Home.


.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: Låt Vargarna komma
Författare: Carol Rifka Brunt
ISBN: 978-91-85763-51-1
Förlag: Gilla
Sidor: 419 s.

Första mening: Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen.

Betyg: 8/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post101

Bok-OCD

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 14 aug, 2014 12:49
Att jag har ett visst problem med ordning vet nog alla som känner mig. För det mesta går det bra och det är inte något enormt hinder i min vardag. Att t ex hänga tvättade kläder i färgordning i garderoben tar inte enormt mycket av min tid. Och bäddar en sängen ordentligt innan en lägger sig, som en lärt sig av erfarenhet, så behöver en inte gå upp mitt i natten för att rätta till täcken och lakan.

I sommar har hjälpsamma människor i min omgivning sagt åt mig att sluta lyssna på bokserien som jag tycker är så dålig. Det är förståeligt. Jag har nämligen klagat - högljutt! Böckerna är extremt dåligt skrivna och uppläsningen trög. Men det går inte att sluta lyssna för jag måste lyssna klart. Det är förstås självklart för mig, men inte för min oförstående omgivning.

För många, många år sedan började jag läsa Robert Jordans fantasy-epos Wheel of Time. Efter några böcker gav jag upp för det var så irriterande att vänta på en seg författare som aldrig kom ut med nästa bok i serien. Nu så här 20 år senare har den sista boken getts ut och jag tänkte att varför inte? Problemet vara tt jag inte mindes särskilt mycket av böckerna så jag började från början.



Det måste sägas fast det bär mig emot - de första böckerna i serien är ganska bra. Väl genomtänkta, bra persongalleri med intressanta karaktärer. Spännande helt enkelt. Men sen tar det tvärstopp. Handlingen fortskrider i extremt sakta mak och personerna stelnar i sina mallar och blir parodier på sig själva. Ingen lär sig något, alla ägnar sig åt att vara kränkta över allt och bete sig som små barn. Det psykologiska djupet är hos dessa människor inte ens ankeldjupt och väldigt ljummet. Kärleksaffärer som blossar upp är för det mesta helt obegripliga.

Fortfarande är handlingen i sig helt ok. Intressant är också att se vilket utrymme Jordan ger sina kvinnliga karaktärer. Det är dock synd att han pissar bort all denna potential. Det bidde ingen tumme. Det bidde ett mastodontverk - ca 12.000 sidor urvattnad, orkeslös gegga. Det är verkligen synd på en så pass bra idé!

Och.... jag var bara tvungen att lyssna igenom allt. Från början. Till slutet. Arrrggghhhh!

ENLIGT WIKIPEIDA:
Antal sidor: 11.916
Antal ord: 4,410,036
Tid för audioböcker: 19 dagar, 5 timmar, 25 minuter

Vad har ni för bokrelaterade OCD-beteenden?

/Rebecca

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post100

Major Pettigrew’s Last Stand av Helen Simonson

VuxenSkapad av Malin 31 okt, 2013 09:43


Den nyligen pensionerade majoren Ernest Pettigrew lever ett stillsamt änklingsliv i en engelsk by. Hans fru har gått bort några år tidigare. Hans son lever hektiskt liv i storstaden tillsammans med sin amerikanska flickvän. Majoren är en man med fasta principer och kan också anses vara en gammaldags gentleman. Men så avlider majorens bror, vilket leder till frågan om hur majoren ska hantera detta med pistolerna. Majoren blir också mer och mer involverad i en vänskap med en änka, Mrs Ali, som äger byns lanthandel. Det stillsamma livet byts sakta ut mot ett lite mer händelserikt sådant där majorens principer prövas.

Boken är en typisk pysmysig engelsk bok. Jag kan se den bli omvandlad till en lika pysmysig tv-serie, som jag säkert med behållning skulle titta på (engelsk landsbygd, engelska gamla principer – what’s not to like?). Som oförarglig underhållning är den utmärkt men något starkare avtryck gör den inte.



  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post99

Heavy Metal Murder av Lemmy Loot

VuxenSkapad av Rebecca 19 okt, 2013 08:42
Heavy Metal Murder av Leemy Loot
__________________________________
******/****



Smart, snyggt och med hjärtat i hårdrockshistorien
(Rob Cullura, FlameCleaver)

Bästa jävla hårdrocksdeckare jag nånsin läst
(
Petter Goathoof Andersson, Putrid Altar)




Jag brukar rätt ofta säga att jag inte gillar att läsa deckare. Sen gör jag det ändå. Det beror nog på att vi så ofta förknippar deckare med specifika författare. Säger någon till dig "nämn en svensk deckarförfattare" så kommer antagligen Mankell eller Läckberg eller någon liknande dyka upp. De flesta deckare som kittlar mig till läsning tillhör inte den skaran utan brukar oftast vara lite avvikande på något sätt.

Heavy Metal Murder av pseudonymen Lemmy Loot är en sådan deckare. Bad ass-omslag och rolig titel. Det lekfulla författaraliaset. Och det underhållande faktum att författaren är engelsman men skriver på svenska... En omvänd Cobbold Hjörne.

I boken får vi följa Carl Barfoth och hans lojala kompanjoner som precis har anlänt till Sweden Rock Festival. Här ska det headbangas. Carl är där i tjänst som journalist. Han ska intervjua banden och försöka fånga metalens själ för ett långt reportage i en tidskrift. Mitt under en konsert med Desanguinator faller deras basist ihop. Johnny Magma är död, skjuten med två skott... Polisen står handfallen, men Carl anar snart nog hur saker hänger ihop och jakten på mördaren tar sin början.

Heavy Metal Murder är inte en bok en läser för att en ska få sig en riktigt bra deckare till livs. Handlingen är rätt lam, mordet aningens patetiskt och jakten på mördaren är nästintill obefintlig. Heavy Metal Murder läser en för att den är ett sånt lysande exempel på devisen "Det är vägen som är mödan värd".


"Bibliotek är jävligt metal, ska du ha klart för dej. The glorious tombs of ancient wisdom rest upon our sacred shelves."


Kan en det minsta om musik och något litet om Metal så kommer en gilla den här boken för den är rolig. Lemmy Loot vet vad han skriver om. Han kan sin musikscen. Namnen på banden som förekommer i boken är spot on. Barfoths intervjuer med de olika karaktärerna som så på pricken fångar hur artister ofta är. Calle och hans polare och deras sätt att vara och prata som känns naturligt och skönt. Vad gäller hela musik-delen av boken känns det tryggt. Författaren trampar inte snett eller gör mig som läsare obekväm det minsta. Däremot känns det svagare när det gäller porträttet av mördaren. Där känns det som om Loot har mindre på fötterna. Men en förlåter honom det så gärna när resten är en sån skön läsning.

"Espressomaskinen var Busters idé. Micke hade protesterat. Men för döva öron, trots att det var han som lånat husvagnen av en kompis på Nibo i Bollnäs.
"Espresso är inte metal."
"Vi häller hälften Jack i din espresso, så blir den jävligt metal", blev Busters svar.

Och Micke gav med sej. Och nu doftade det espresso i hela husvagnen. Metal eller inte, tänkte Calle, jävligt rätt."


(Rebecca)

.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: Heavy Metal Murder
Författare: Lemmy Loot
ISBN: 978-91-87049-22-4
Förlag: Kalla kulor
Sidor: 169 s.

Första mening: På slaget klockan fem den andra söndagen i månaden skrällde telefonen till.

Betyg: 6/10



PS1. Leemy Loot är pseudonym för Clive W. Pearce. På förlaget Kalla kulor kan man läsa följande om honom:

Clive W. Pearce föddes i Wolverhampton 1963 av brittisk/australiensiska föräldrar men tillbringade många somrar hos svenska släktingar på en gård i Dalarna. Vid sidan av sitt jobb som managing partner på en advokatbyrå i Birmingham spelar han kompgitarr i ett klassiskt hårdrocksband och föder upp Staffordshire bullterriers tillsammans med hustru och fem barn. Lemmy Loot är hans alter ego som helt saknar utbildning, gränser och familj men kompenserar dessa brister med intuition och besatthet i närmast dödliga doser.

PS2. Citaten som inleder detta inlägg, tillika pryder bokens omslag, är helt och hållet påhittade.



  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post98

Kaos-utmaning 4

UtmaningarSkapad av Rebecca 06 okt, 2013 11:36


Dags för näst sista utmaningen i vår Kaos-utmaning. Snart är det slut med andra ord. Lite tråkigt tycker jag men, vi är ju inte där än! Först får vi ta tag i nr. 4.



easy PEAsy!
_______________________________________________________________

Det är inget svårt alls den här gången. Det är en färgutmaning. Boken som ska läsas den här gången ska vara blå, med åtminstone någon detalj på som är grön. Easy Peasy!





Förutspådda FAQs
______________________________

Hur blå är blå? Det bestämmer du.
Hur mycket ska vara blått? Nästan allt, men det bestämmer du.
Blått innehåll? Nej, blått omslag!
Hur stor är en detalj? Det bestämmer du.
Gills böcker om blues? Ja, om de har blått omslag, med en grön detalj.

Read on, fellow readers! :)
Och posta och berätta vad ni valt och läser. Vi älskar feedback nämligen! :)

(Rebecca)



PS. Utan att förklara något frågade jag en utomstående person om en favoritfärg. Själv hoppades jag på att svaret skulle bli svart. Tänk så mycket enklare det skulle varit... Men hen sa blå. Jag bad om en färg till och svaret blev grön. Så gick det till. Så ni inte tror att jag först väljer bok och sen färg! Nä, nä, jag liksom ni får följa ödets nycker. :P

  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post97

Den lille vännen av Donna Tart

UtmaningarSkapad av Malin 05 okt, 2013 17:18



Den misslyckade utmaningen?

Jag hade ju bestämt att jag till slut skulle läsa klart Jonathan Strange & Mr Norell. Den har legat minst två år, troligen fler, på mitt nattygsbord och nu skulle det till slut bli läst. Men icke – jag ändrade mig och kastade mig istället över Den lille vännen av Donna Tartt. Den har också stått länge på att-läsa-listan och nu hade jag den i min hand då min förra arbetsplats rensat i biblioteket. Jag har börjat på den förut men nu skulle jag göra ett ärligt försök att slutföra den. Det gick inte. Jag ledsnade.

Boken utspelar sig i den amerikanska södern. En familj har drabbats av en tragedi, en pojke har hittats hängt i en undanskymd del av trädgården. 12 år senare bestämmer sig pojkens ena syster, Harriet, för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Hon var bara en bebis när brodern dog och borde inte ha några minnen av honom. Det hävdar hon att hon har men blir nätt och jämt trodd av sin äldre syster Allison. Allison har inga minnen av vare sig sin bror eller sin barndom före 8-9 års ålder. Till bilden hör en frånvarande far och en bara kroppsligen närvarande mor samt en illstark men, troligen, alltför dominant mormor, ett flitigt hembiträde samt några gammelmostrar.

Boken innehåller enorma mängder beskrivningar av personer, relationer och händelser. Och det är här jag tröttnar trots att den ändå måste anses vara mycket välskriven. Men jag orkar inte ta mig igenom ordmassorna och historien engagerar mig aldrig. Citaten på omslaget från recensioner ur diverse tidningar lovar mig en läsupplevelse utöver det vanliga men likväl är jag likgiltig för handlingen. Så på sidan 82 ger jag upp. Jag hittar ingen krok som håller mig kvar utan lägger ifrån mig boken med en suck. Och så tänker jag: kommer jag någonsin läsa författarens mer kända bok Den hemliga historien? Troligen inte.

Och så drabbar mig tanken - är det så att böcker man inte läser, alternativt inte läser klart, faktiskt aldrig var värda att läsa? Eller är det bara jag som inte begriper mitt eget bästa?

När jag letar bild till denna ofullständiga recension hittar jag fler recensioner som säger ungefär det jag säger ovan. Det här engagerar inte. Vilken tur att det finns fler som tycker som jag.







  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post96

Bok på film eller film på bok

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 01 okt, 2013 12:14
Practical Magic av Alice Hoffman
_____________________________________

Ibland gillar man saker en inte riktigt kan förklara. Det bara är så. Skäm-byxorna, skäm-godiset, skäm-filmen... Saker vi gillar i smyg och tror oss veta bestämt att andra skulle skratta åt oss för. Eller se ned på oss för. Det är ganska korkat att bry sig. Vad spelar det för roll vad en gillar egentligen? Och vad spelar det för roll vad andra tycker om det? I slutänden? Inte ett jota.




Personligen är jag sjukt svag för Sandra Bullock. Är hon med i en film så är den inte dålig. Så är det bara. Mindre bra kanske, men inte dålig. En film som jag har sett flera gånger och som jag verkligen gillar är Practical Magic. Sandra Bullock och Nicole Kidman. Två systrar med problem som bor hos sina två mostrar som besitter magiska krafter. Magisk realism.



Jag har nog aldrig tänkt på att filmen baseras på en bok. I dag snubblade jag över just sagda bok. Practical Magic av Alice Hoffman. Den är tillagd till läslistan och finns i pocket på orginalspråk. Jag vet dock inte om jag ska våga läsa den. Tänk om den inte lever upp till mina förväntningar? Tänk om den gör det? Tänk om den överträffar filmen och Sandra Bullock liksom sjunker lite som magisk syster Owen? Ack, alla dessa beslut! Jag får sova på det helt enkelt...

(Rebecca)

  • Kommentarer(1)//www.pimpaminhylla.se/#post94

Kroppspanik - fett, lögner och sjukt onödig ångest av Julia Skott

FaktaSkapad av Malin 15 sep, 2013 10:41

Julia Skott gör i sin bok upp med myterna runt vikt med utgångspunkt i dagens mediaklimat. Det gör hon med en diger litteraturlista i ryggen. För mig, som ramlade in i den sk fatshionsfären på nätet för ett par år sedan, är det inte mycket nytt. Men boken är mycket nyttig läsning för alla som tror att tidningarna alltid har rätt och för alla som någon gång sagt ”jag borde inte” eller ”det är bara att lägga om sin livsstil” eller tänkt den fula tanken ”människor som är tjocka får skylla sig själva”. När det gäller just vikt och kroppar så har tidningar och media, av någon outgrundlig anledning, ansetts förmedla just sanningen om vikt - och hälsa också för den delen. Det budskap som med frenesi hamras in skjuter Skott hål på med fakta som ammunition.

Boken är som sagt mycket läsvärd för alla, både tjocka och smala och de mittemellan. Men. Och det menet kommer från djupet av mitt svensklärarhjärta. Men Skott har inte riktigt lyckats lämna bloggvärlden med sin prosa. Och det är lite synd för bokens budskap skyms lite av det något för personliga anslaget och något för skojiga kommentarerna i parentes (det kanske är därifrån jag fått mitt eviga parentesande??). Trots att Skott skriver i sitt tack till medhjälpare att hon gjutit en och annan tår efter en redaktörs hårda rättning hade jag nog gärna sett att redaktören gått fram än hårdare. Det hade texten vunnit på.

Julia Skott har också en blogg som bitvis är mycket rolig och ibland rent lysande: http://juliaskott.wordpress.com/

Den är också värd ett besök!



  • Kommentarer(3)//www.pimpaminhylla.se/#post93

Nicolas Barreau

VuxenSkapad av Rebecca 15 sep, 2013 10:13
EN ENGELSMAN I PARIS av Nicolas Barreau
________________________________________________
*/*********



En vill så gärna tycka om den här boken. Musikalfantasten i mig älskar blinkningen till Gene Kelly, boken handlar delvis om författare, handlingens kärna är en bok och det ska vara fransk må-bra. Men nej...

Ung parisiska, Aurélie, känner sig något deppig för hennes egoistiska knöl till pojkvän har plötsligt lämnat henne till förmån för älskarinnan som väntar barn. Det enda hon nu har kvar i livet är restaurangen Temps des Cerices, som hon ärvt efter sin älskade far, samt en osannolik förmåga att laga god mat. Efter uppbrottet vandrar hon Paris gator och finner sig själv plötsligt i en bokaffär där hon köper en roman av den engelske mannen Robert Miller. Aurélie läser aldrig böcker annars så det är lätt överraskande även för henne själv...

Hon stannar upp hela natten utan att kunna sluta. Boken fängslar henne helt och när hon är klar blir besatt av den så till den milda grad att hon nästan glömmer allt det sorgliga i sitt liv. Boken handlar om en engelsman som kommer till Paris, som äter på Temps des Cerice och som förälskar sig i en kvinna som är på pricken lik Aurélie... Aurélie bara måste få träffa denne mystiske Robert Miller. Men hans franske förläggare är allt annat än hjälpsam. En skulle kunna säga att han i själva verket är obstruerande. Aurélie ger dock inte upp så lätt och plötsligt en dag händer det. Robert Miller ska komma på middag...

Handlingen i Barreaus En engelsman i Paris är det inget fel på. Den skulle platsa i vilken feel-good-chick-lit som helst. Det är utförandet jag vänder mig emot. Det engelska uttrycket skin deep är t ex allt för djupt för att tillskrivas den här boken. Det finns ingen känsla för karaktärerna. De blir obegripliga marionetter i författarens händer som ryckigt och känslolöst för dem framåt mot det obegripliga och krystade slutet. Det är så synd, för i någon annans händer hade det här kunnat bli en schysst roman.

*Spoiler-alert för de som ändå kanske vill läsa boken*

Aurélie är, i en något förskönad variant, faktiskt inget mer än en stalker och för att vara seriösa, hur sexigt och attraktivt är en stalker egentligen? Antagligen ska vi förlåta henne detta oattraktiva drag då hon är en sån slående skönhet. Bortsett från stalker-dragen så är hon bedårande naiv, sött vimsig, gulligt oansvarig och har sköna personlighetsförändringar i kombination med fantastiska humörsvängningar. (Hon är 30 år - inte 18) Att tjejen uppenbarligen har allvarliga personlighetsstörningar och är i behov av vård hindrar henne alltså inte från att driva en hyfsat populär och framgångsrik kvarterskrog där personalen älskar henne. Tänk, ett sånt trevligt kvinnoporträtt à la 2013.

Förläggaren André, som är vår berättare vartannat kapitel, är en man i sina bästa år som säger saker som "Du är inte lite fräck du". Det kan naturligtvis vara översättarens fel att André framstår som en kollega till Eken-kisen, men med tanke på hur okänslig författaren verkar vara i övrigt vad det gäller det mänskligs psyket är det kanske inte konstigt om han missar hur människor faktiskt pratar. I övrigt är André en man som blir hastig förälskad i en kvinna han ser genom ett restaurangfönster. När kvinnan sen dyker upp på hans förlags tröskel och vill träffa en av hans författare finns det inga gränser för vad han kan tänka sig göra för att få henne att falla för honom. Fast han inte känner henne. Men hon är ju så vacker. När hon ler. Så han måste ha henne. Med hjälp av lögner och falskspel utför han sitt maktspel över henne tills hon är hans. Tänk, ett sånt trevligt mansporträtt à la 2013.

Kemin mellan Aurélie och André är noll. Barreau lyckas bara skapa irritation hos mig som läsare över hur enfaldig, rent ut sagt barnslig, och påträngande Aurélie är. André framställs som en ganska otrevlig typ med rätt klara psykopatiska drag där han bara är trevlig mot människor han har nytta av för stunden. Hur dessa två över huvudtaget kan falla för varandra är fullständigt obegripligt om man inte köper Barreaus ytliga universum. I Barreaus värld baseras äkta kärlek på kvinnas utseende och behov av att bli omhändertagen hur framgångsrik hon är och mannens gränslösa försöka att få henne. Tänk, ett sånt trevligt porträtt av vuxen och mogen kärlek i ett seriöst förhållande à la 2013.

Men kanske är det som det ska vara - kanske är det bara någon med personlighetsstörningar som till fullo kan förstå och uppskatta att bli bedragen och manipulerad av en lätt psykopatisk människa.

Själv blev jag bara genomtrött på Aurélie, André och deras helt och håller ointressanta "kärleks"historia.

(Rebecca)



.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: En engelsman i Paris
Författare: Nicolas Barreau
ISBN: 9789137139616
Förlag: Forum
Sidor: 285 s. + receptbilaga

Första mening: I november förra året räddade en bok livet på mig.

Betyg: 1/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post92

Kaos-utmaning 3

UtmaningarSkapad av Rebecca 08 sep, 2013 12:07


Dags för Kaos nr. 3 och dags för parafraserandet igen! :) Utmaningen denna gång heter


BANG BANG, I SHOT A BABY DOWN
_______________________________




Ni vet de där böckerna, de man kanske har i bokhyllan som man gillar, tänker läsa, men som alltid blir tillbakaknuffade i kön. De som man kanske alltid fingrar på i bokhandeln eller på biblioteket, men som i slutändan blir ratade för ett något bättre alternativ. De där darlingarna som står där i hyllan, tysta och väntande, på att äntligen, äntligen ska det bli deras tur. I dag är dagen! I dag är det dags att tills slut gå på jakt efter en översedd bok och kryssa av den från läslistan.

1. Har du bara en bok som står där och aldrig blir läst fast du vill men... Grattis! Ta den. Är du som jag, gör ett urval och lägg på ett bord. Själv tänker jag välja tio stycken böcker, men du kan välja färre eller fler. Antalet lämnar jag till dig.

2. Steg två är väldigt viktigt - dessa böcker ligger här för att vi ständigt låter andra böcker gå före. Vi har redan en relation till dem. Därför ber du en vän, en familjemedlem, din granne eller någon annan du känner välja en bok åt dig. Gå ut i köket och drick en kopp te och låt dem välja i fred utan att få någon feedback från dina ansiktsuttryck. (Bor ensam, 100 mil från mamma? Var kreativ - skicka en lista över mail eller ring och ge titlarna...)

3. Läs den bok som blev vald. Ge extra mycket kärlek till de andra, som än en gång blev ratade, när du ställer in dem i bokhyllan.

4. Låt oss gärna veta vilken bok du läst... :)

(Rebecca)

  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post91

Funderingar kring...

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 02 sep, 2013 08:10



För flera år sen blev jag rekommenderad att läsa Joseph O'Connor. Jag fick till och med en bok av honom - Havets stjärna. Den har dock blivit stående... Samlandes damm. Det är kanske dags nu. Någon vänlig själ där ute som har någon åsikt om den... Inspirerande åsikter! :)

Tack på förhand!

(Rebecca)

  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post90

Kaosutmaning 2 - vad läste jag?

VuxenSkapad av Rebecca 01 sep, 2013 11:43



RUBYFRUIT JUNGLE av Rita Mae Brown
_______________________________
********/**




Malin läste Boken om Joe som Kaos-utmaning 2 och karaktäriserade den som en "konsumtionsroman helt enkelt". Mitt val föll på Rubyfruit Jungle och Rita Mae Browns bok är allt annat än en konsumtionsroman. På ytan är det dock lätt att missta den för det.

Vi får följa Molly, en adopterad flicka, från potatisfälten i Pennsylvania, via Florida tills hon intar New York som vuxen. Molly skulle kunna vara the poster girl för Grynets show. Hon personifierar Ta Ingen Skit! och boken igenom går hon sina egna vägar och följer sin egen övertygelse.

Redan från tidig ålder inser hon att flickor/kvinnor är betydligt mer magpirrande än pojkar. Pojkar funkar bra att leka med, slåss med och hänga med, men det är flickor hon vill pussa på. I sjätte klass förlorar hon sin oskuld till Leota och på den vägen är det. Men det är inte lätt för Molly som så kompromisslöst tar sig an världen. Världen är inte redo för en lesbisk kvinna som inte ber om ursäkt för den hon är.

Det är verkligen svårt att inte gilla Molly och jag är en i raden av kvinnor, så väl litterära som verkliga, som fallit för hennes charm och obändliga livslust. Rita Mae Brown är en skicklig författare som med stor humor och stort allvar lotsar oss genom berättelsen om Molly Bolt.

För en läsare, år 2013, kan boken dock tyckas banal och chick-litig. Det handlar om relationer, om besvarad och obesvarad kärlek, om sexuella erövringar och om en kvinna som hittar sin egen väg. Men då får man påminna sig om att den gavs ut 1973. Världen så annorlunda ut då. Molly Bolts öden speglar på mer än ett sätt författarens eget liv och egna erfarenheter av svårigheterna att vara lesbisk i ett starkt heteronormativt samhälle med mycket lite överseende för det avvikande. Det är inte för inte som Rubyfruit Jungle har blivit en ikonbok för många lesbiska.

Det som jag finner mest skrämmande med boken är att fundera på vad som skulle hända om boken gavs ut i Moskva i dag, år 2013...

(Rebecca)


.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: Rubyfruit Jungle
Författare: Rita Mae Brown
ISBN: 0-553-27886-x
Förlag: Bantams
Sidor: 246 s.

Första mening: No one remembers her beginnings.

Betyg: 8/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post89

How To Be a Woman - Caitlin Moran

FaktaSkapad av Rebecca 01 sep, 2013 10:44
HOW TO BE A WOMAN av Caitlin Moran
____________________________________
*******/***




Äntligen tog jag mig tid att läsa How To Be a Woman av Caitlin Moran. Den har legat på mitt nattduksbord länge nog. Emellanåt blir man lite trött på sig själv. Varför lät jag den ligga så länge med tanke på hur glad jag blev av att läsa den? Det är grymt uppfriskande att läsa feminister som skriver utan tanke på vad kollektivet ska tänka. Jag vet inte om Moran gör det, men det känns så. Personligen anser jag att den feministiska rörelsen har mycket utrymme och borde kunna låta många olika tankar få finnas samtidigt utan likriktningens tvång.

Låt mig säga det direkt - jag håller inte med Moran om allt hon skriver. Inte på långa vägar, men Moran är den första att säga att det gör absolut ingenting. När det gäller grunden så står vi på samma sida och det är det som räknas. Vi behöver inte sjunga Kumbaya tillsammans. Moran har ett ett enkel test för att avgöra om man som kvinna är feminist. Två frågor man behöver svara på.

1. Har du en vagina?
2. Vill du bestämma över din vagina?

Svarar du ja på båda de frågorna bör du ställa dig på en stol och skrika högt så hela världen hör dig: JAG ÄR EN FEMINIST!

Moran skriver

"Because we need to reclaim the word 'feminism'. We need the word 'feminism' back real bad. When statistics come in saying that only 29 per cent of American women would describe themselves as feminism - and only 42 per cent of British women - I used to think, What do you think feminism IS, ladies? What part of 'liberation for women' is not for you? Is it freedom to vote? The right not to be owned by tha man you marry? The campaign for equal pay? 'Vogue' by Madonna? Jeans? Did all that good shit GET ON YOUR NERVES? Or were you just DRUNK AT THE TIME OF SURVEY?"

Caitlin Morans bok How To Be a Woman är ett stort, fett BULLSHIT i en tid av backlash när ordet feminism används som ett skällsord, när kvinnor själva inte vågar stå upp för sina rättigheter och när vissa falanger av män sprider antifeminism och kvinnohat i olika media.

Moran har ett test att använda, när man i stundens hetta behöver avgöra om man blivit utsatt för något sexistiskt. Det är väldigt enkelt och resulterar ofta nog i ett BS!

"Are the men doing it? Are the men worrying about this as well? Is this taking up the men's time? Are the men told not to do this, as 'letting the side down'? Are the men having to write bloody books about this exasperating, retarded, time-wasting bullshit? Is this making Jeremy Clarkson feel insecure?"

Precis som mig, kommer du antagligen inte hålla med Caitlin Moran om allt hon tycker eller skriver, men det gör inget. Läs boken, låt dig smittas av entusiasmen, glädjen, vreden och kämparglöden och ställ dig på en stol och skrik högt du med:

JAG ÄR EN FEMINIST!

(Rebecca)


.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: How To Be a Woman
Författare: Caitlin Moran
ISBN: 978-0-09194-074-4
Förlag: Random House
Sidor: 312 s.

Första mening: Here I am, on my 13th birthday.

Betyg: 7/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post88

Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 17 aug, 2013 17:56


Det är inte så sällan som jag lånar med mig ungdomsböcker hem från jobbet för att läsa. Det händer titt som tätt. Jag förstår inte riktigt hela grejen med vuxna omslag på Harry Potter-böckerna - för att vuxna skulle kunna läsa dem utan att skämmas? Det är synnerligen korkat att låta sig begränsas av vad förlag och andra människor tycker. Bara för att ett förlag har bestämt sig för att ge ut en bok som ungdomsbok betyder det inte att man som vuxen inte kan få ut ganska mycket av den. Och vad anbelangar andra människor på tunnelbanan så screw them! Har de inte mer fantasi och nyfikenhet än så så förtjänar de inte att vi bryr oss om deras åsikter.

Titeln på Linda Belanners och Fredrik Perssons bok är rolig. Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll. Åhå! Är det så!? Den måste jag bara läsa... Och upplägget är intressant och spännande. Tonåring får ta över som Görans, dödens, hantlangare och se till att de som ska gå hädan faktiskt gör det. Men vad gör man när man är en outsider och för första gången i livet få chansen på en fantastisk tjej - och det är just henne man ska hämta? Det här kan bli bra.

Men, det blev det inte.
Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll är en titel som skulle kunna få en att tro att boken är rolig, underfundig och fylld med dråpliga händelser som lockar till skratt. Det gör den inte.
Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll är en titel som låter lite hipp och boken skulle kunna vara en samtida, modern skildring av ungdomar på jakt efter sanningar och livet. Det är det inte.

Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll är en rätt trist historia som inte riktigt funkar. Den enda känslan som hänger kvar boken igenom är stark irritation. Problemet, enligt mig, är just att författarna inte riktigt verkar veta vad de ska göra med sin historia. Mattias, bokens huvudperson, är en gråtmild kille med stor angst som inte klarar av jobbet ens när det är riktigt gamla människor han ska ta med sig. Han framstår som en självisk lipsill utan empatisk förmåga. Mattias hade passat i en ångestfylld bok självupptagna ungdomar som kämpar med livet. I den här boken, som är mer som en urban fantasy till sitt yttre, hade det passat bättre om de hade gjort Mattias lite mindre verklig och mer som en karaktär i boken. Som det är nu blir krocken mellan Mattias verklighet och romanens fantasirika handling bara en mindre katastrof. En episk katastrof hade varit rolig att läsa, men inte ens det klarar den här boken av. Den är bara trist... och väldigt irriterande!


(Rebecca)


.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll
Författare: Linda Belanner & Fredrik Persson
ISBN: 978-91-638-6975-4
Förlag: Bonnier Carlsén
Sidor: 284 s.

Första mening: "Är det hennes tur nu?"


Betyg: 3/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post87

Aphrodite's Workshop For Reluctant Lovers

VuxenSkapad av Rebecca 15 aug, 2013 23:46


Sommaren är kort eller så är jag bara lat. I år hade jag lånat hem ett tiotal romaner från jobbet för att läsa under sommaren. Vackra, läckra, lockande böcker. Sammanlagt läste jag en. Jepp! En hel roman klämde jag i mig på de fyra veckorna av solig semester. Det måste vara ett all time low för mig.

Jag fick ett tips om att läsa Aphrodite's Workshop For Reluctant Lovers av en kollega. Då jag inte har läst Marika Cobbold tidigare så bestämde jag mig för att ge den en chans. Enligt utsago skulle den vara söt.

Historien om gudinnan Afrodite som får problem på hemmafronten med de andra gudarna när hennes säkra kort, romanförfattaren Rebecca Finch, bestämmer sig för att kärlek nog bara är humbug, är rolig. Personligen tycker jag kanske att den skulle kunna ha genomförts aningens bättre. Konflikterna mellan gudarna blir krystad och karaktärerna på Olympen känns allt för stela för att ge ett riktigt schvung till romanen. Den dysfunktionella relationen mellan mamma Afrodite och sonen Eros, berättaren av historien, är dock rätt lyckad.

När det gäller Rebecca Finch så tror jag de flesta som har ett trasigt förhållande i bagaget kan känna igen sig i sorgen och bitterheten över vad man förlorat. Blev det inte bättre än så här? Det är också den delen av romanen som jag tycker bäst om och det är synd att Cobbold inte utforskar just den delen av historien mer. Den har så mycket inneboende dramatik i sig självt - Hollywood-drömmen mot verkligheten. Hur förhållanden faktiskt ser ut, for better and for worse.

Bortsett från slutet, som jag tyckte var föga inspirerande, så är det en ok bok att läsa en dag när det regnar ute och man vill bli uppmuntrad. Vill man ha svaren på de eviga frågorna så är inte Aphrodite's Workshop For Reluctant Lovers boken att läsa. Den faller platt på eget grepp. Ett riktigt Hollywood-magplask. Tyvärr!


.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: Aphrodite's Workshop For Reluctant Lovers
Författare: Marika Cobbold
ISBN: 978-0-7475-7792-8
Förlag: Bloomsbury
Sidor: 307

Första mening:
Life was getting tough for Mother, otherwise known as Aphrodite, godess of love.

Betyg: 5/10

  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post86

Boken om Joe

VuxenSkapad av Malin 11 aug, 2013 10:06






Inte vet jag om denna bok passar in i utmaningen. Likväl är det den jag nu recenserar. Boken om Joe är en mycket mycket amerikansk bok. Den är så omisskännligt amerikansk så att ortsnamnen inte skulle behövas för att identifiera den geografiska härkomsten. Men jag kan tycka om amerikanska böcker, böcker som på ett sätt låter mig komma bakom ytan en ser i filmer och tv-serier och på ett annat sätt också bekräftar denna yta.

Handlingen utspelar sig i en småstad, Bush Falls, i Connecticut. Joe återvänder till staden 17 år efter det att han lämnat high school. Hans far har fått en stroke och ligger döende på sjukhus. Joe har inte varit tillbaka i staden på alla dessa år. Och givetvis får det sin förklaring i boken. Det är en ensam man som återvänder. Han har aldrig kommit över de händelser som utlöste hans flytt utan bär fortfarande på alla olösta konflikter. Det är också dessa konflikter som gjort honom till en framgångsrik författare. Joe har nämligen skrivit en best seller, nödtorftigt förklädd till roman, om staden. Så inte nog med att han måste möta sina gamla spöken igen. Invånarna i staden gör inte precis vågen när han kommer. Eller rättare sagt, ingen, inte ens hans familj gör vågen. Egentligen är det bara en person som är glad att han kommer, hans gamla kompis Wayne som nu är döende i slutskedet av aids (bromsmediciner? - solklar lucka i handlingen!). Och det är det, govänner, just det som gör att boken ändå passar in i utmaningen. För smärtcentrum i boken är en kärlekshistoria mellan två unga män, Joe är kompis med dem båda.

Jag kan bli alldeles förundrad över hur vissa manliga författare kan skriva bra och intressant, om än inte högstående litteratur, och samtidigt så fullständigt misslyckas med att på något som helst trovärdigt sätt skildra kvinnor. Det är plågsamt att läsa kvinnoskildringarna och skildringarna av hur kvinnorna ser ut. Kan inte en lektör slå in pannbenet på Trapper??? Samtidigt så skildrar författaren svårigheterna för män att mötas i någon slags sanna möten. Han visar hur de unga männen har förmågan men han visar också hur de äldre, vuxna, männen verkar ha förlorat förmågan till sann och djup vänskap. Och det tycker jag att han lyckas mycket bra med.

Språket och jargongen är, trots att jag läst boken på svenska, mycket amerikansk. Ironin står tät och visst ler en här och där och tänker att det där kunde ha sagts i vilken romkom eller romantisk komedi som helst. Jag kan tycka det är lite charmigt. En känner liksom igen sig i den föreställningsvärlden.

Sammanfattningsvis är boken intressant men samtidigt lättglömd. En konsumtionsroman helt enkelt.



  • Kommentarer(1)//www.pimpaminhylla.se/#post85

Consider Phlebas

VuxenSkapad av Malin 05 aug, 2013 08:58




En skotte som skriver science fiction – what’s not to like? Jag läste lite om Iain M. Banks i samband med hans bortgång i försomras. Så utmaningen – läs en bok av någon som inte längre lever - kom ju väldigt lämpligt. Jag gjorde slag i saken och valde, efter tips från en mycket inbiten och insatt sf-läsare, boken Consider Phlebas. Den fanns bara på engelska men det var ju lämpligt tyckte jag – härligt att läsa på orginalspråket.

Härligt visst, men också mycket svårt. En mängd tekniska och andra benämningar gjorde läsningen periodvis plågsamt långsam. Handlingen i sig var egentligen inte heller glasklar, eller rättare sagt, bakgrunden i boken , det intressanta, var milt sagt komplicerad. Nåväl, jag återkommer till det. Handlingen i korthet går ut på att en sk changer, en muterad människa med märkliga egenskaper, får ett uppdrag av det idiranska imperiet att stjäla en mycket komplicerad och speciell dator som har flytt och gömmer sig i underjorden till en frusen planet. Datorn är så mycket mer än en dator då den har ett medvetande. Den kallas för ”Mind” i boken. Den tillhör en annan galaktisk kultur som helt enkelt heter The Culture. Dessa två imperier krigar med varandra och är sinsemellan mycket olika. Idiranerna är någon slags gigantiska varelser med tre ben och de verkar se ut ungefär som alla utomjordiska elakingar i sf- filmer – tänk Independence Day. För den skull är de vare sig galna eller osympatiska (i alla fall inte hela tiden). Till sin hjälp har changern, Horza, ett gäng rymdpirater.

På ytan är boken en rejäl aktion med mycket äventyr och överraskande vändningar. Men under ytan på texten pågår, om jag har fattat det rätt och det är inte säkert, något helt annat. Jag tolkar det som om Banks egentligen skriver om konflikterna mellan en förfinad kultur och en mer religiös och stridbar. Och sympatierna är inte helt självklara. Tyvärr får han inte riktigt med mig på tåget. Det är för många namn, platser och händelser jag inte får rätsida på. Det blir liksom för suddigt! Om det är mina bristande kunskaper i viss typ av engelska vet jag inte men jag tror faktiskt inte det. Det känns som om jag inte får tillträde till texten. Under läsningen har jag tidvis trott att jag har förstått men då händer något som gör att jag slängs ut i någon slags okunnighet igen.

För en inbiten sf-läsare är den här boken säkerligen mycket intressant. Jag var väl helt enkelt inte tillräckligt inbiten.



  • Kommentarer(1)//www.pimpaminhylla.se/#post84

Kaos-utmaning 2

UtmaningarSkapad av Rebecca 04 aug, 2013 13:23




Då var det dags för del två i Kaos-utmaningen.
Som vanligt börjar du när du vill och slutar när du vill. Är du inte klar med föregående Kaos-utmaning så tar du det helt enkelt i din egen takt.

Veckan som gått har varit fylld av glada nyheter från Pride-veckan och överallt har vi kunnat se spår av den, så väl i nyheterna som i TV-utbud. Parallellt har vi kunnat följa det som händer i Ryssland där människors mest fundamentala rättigheter kränks av en inskränkt och intolerant regim.

Inget kan väl var mer rätt än att ha ett Pride-tema! Dels för att delta i det firande som har pågått i vår huvudstad men också som en påminnelse om hur illa ställt det är för människor, vars enda önskan är att få älska vem de vill, i andra delar av världen.

Let love flow!





Kaos-utmaning 2 - Pride, In The Name of Love
_______________________________________

Läs en bok med HBTQ-tema; antingen handlar boken om HBTQ på något sätt eller så är författaren en HBTQ-person. Det är bara att välja! :)

För dig med hjärnsläpp - kolla in Tekoppens lista över HBTQ-litteratur på svenska. Där finns många, många guldkorn.


Nu ska jag gå och kolla igenom min egen bokhylla och se vad jag har sparat där i väntan på en regnig dag. Det finns några jag vet som jag längtat länge efter att läsa men som jag aldrig riktigt kommit fram till. Det är kanske dags nu! :)

(Rebecca)

  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post83

Kaosutmaning 1 - vad läste jag?

VuxenSkapad av Rebecca 04 aug, 2013 13:01




Juli har så stilla övergått till augusti och det enda som hindrat mig från att skriva här har varit ett strålande sommarväder och ryggvärk. Nu är det dock dags! :)

Den första utmaningen gällde att läsa en bok av en död författare. Jag vet att några försökte med definitionen "död för mig", men tyvärr så gills inte den. Fysiskt död på riktigt. Lite som Monte Pythons papegoj-scen.

Själv valde jag en bok som legat på läslistan ett tag, men som jag inte riktigt kommit mig för att ta tag i. Redan nu måste jag erkänna att jag inte är klar med den. Undanflykterna kommer nedan!




Harald Ofstad
Vårt förakt för svaghet : nazismens normer och värderingar - och våra egna


Harald Ofstad var professor i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet och hans bok Vårt förakt för svaghet kom ut redan 1972. Den kom ut i nytryck 2012.

Den stora styrkan i Ofstads bok är att den inte enbart är en genomgång av Nazismen och Hitlers tankesätt utan han klär av den de bruna kläderna och visar hur tankarna och idéerna som styrde Hitler och hans gelikar inte var något unikt för just dem. Det här är inte ännu en tröttsam bok om 2:a världskriget, Hitler och Nazismen, utan det är en bok, som med avstamp i 30-talets Tyskland, handlar om dig och mig, här och nu.

Varje folkmord, kolonialisering, förtryck etc har självklart sina egna uttryck, men enligt Ofstad gömmer det sig bakom varje sådant uttryck en gemensam tanke - tanken om att den svage förtjänar vårt förakt. I förordet till boken skriver Folke Tersman

/.../utvecklar Ofstad olika tankar om hur föraktet för svaghet manifesterar sig också i vårt samhälle. Han finner det i vår beundran för vinnarna på samhällets olika tävlingsarenor /.../. Han finner det i tanken att framgång, social och ekonomisk, rättfärdigar sig självt, och i den tilltagande benägenheten att godta att villkoren försämras för dem som av ett eller annat skäl har svårt att hävda sig i konkurrensen. De får skylla sig själva. [s.15]

Mycket av de tankar som ges uttryck för i boken känns igen i dagens debatter om kriminella, arbetslösa, invandrare, flyktingar, HBTQ-personer, sjuka, kvinnor, barn och gamla.

Ofstads bok är inte lättläst. Den gör sig bäst i småstycken följda av reflektion och tankeverksamhet. Själv har jag läst den parallellt med Zygmunt Baumans bok Collateral Damage : social ojämlikhet i en global tidsålder vilket ger en djupare dimesion. Då det tar tid att läsa har jag inte hunnit klart än, men jag fortsätter. Trägen vinner! :)

(Rebecca)

PS.
Den som har deltagit i Kaos-utmaningen och vill dela med sig kan antingen skriva om sin bok som en kommentar här eller kontakta mig eller Malin och få ett eget inlogg för att kunna göra egna poster.


  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post82
Nästa »