Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Cirkeln av Strandberg & Bergmark Elfgren

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 08 dec, 2011 15:44

CIRKELN av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
_______________________________________________________
[*******]

Känns nästan lite passé att skriva om Cirkeln nu med all hype den haft under hösten. Men är man salig på de saktfärdigas sätt så är det kanske inte så mycket man kan göra åt saken. I am a procrastinator.

På baksidan av den layoutmässigt snygga boken kan man läsa att "Apokalypsen börjar i Bergslagen". Redan här anar man en viss humor. Vidare kan man läsa "Engelfors. Vackert namn, risig stad". Igenkänningsfaktorn för i princip alla utanför Stockholm, Göteborg och Malmö torde vara stor. Läser man lite till får man veta att boken handlar om sex tjejer som under en blodröd måne träffas i den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt utan är snarare varandras totala motsatser, men från och med nu måste de komma överens för utan varandra kommer de inte att överleva. Hyfsad handling får man erkänna. Det visar sig också att boken ingår i en trilogi. Att vifta med ordet trilogi framför en fantasynörd är som att köpa bakelser till en Weight Watcher. Det är helt oemotståndligt.

Och ändå - varför hade jag inte börjat läsa boken? 515 sidor borde inte vara en match. Betänk bara Harry Potters omfång. Alltså kan vi avfärda det. Kanske är en orsak det inledande kapitlet med den tonårstrulige Elias - ännu en i raddan av svenska litterära tonåringar som liiiider. Men böcker som Kapitulera omedelbart eller dö, Flyga högt, Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag, Mitt skitliv med flera som är avprickade på att-läsa-listan visar på motsatsen.

Lösningen står nog att finna i kombinationen av svensk fantasy som begrepp och bokens hype. De få gånger man överhuvudtaget hittar svensk fantasy brukar den vara tråkig bortom alla världar. Och hype? Ja, det är lika avtändande som Fat Bastard i speedos. Men se - då delade Moses havet, Gandalf bytte kläder och hann i tid till "festen", Aslan vaknade yrvaket, Rand kom faktiskt på vad han skulle göra innan Egwene drog loss sin fläta och Harry Potter tappade inte sitt trollspö även om glasögonen var lite sneda och smutsiga.

Cirkeln är bra. Riktigt bra faktiskt. Författarduon balanserar farligt nära gränsen till landet Töntig, men lyckas hålla sig på rätt sida hela tiden. De sex nyblivna häxorna tenderar också att bli aningens schablonmässigt beskrivna men även här lyckas författarna ändå förmedla personligheter och känsla. Det känns som om Strandberg och Bergmark Elfgren verkligen har tagit sin uppgift på stort allvar och det gör att som läsare kan man slappna av och njuta av berättelsen. Cirkeln är en välkomponerad, överlag välskriven, väldigt spännande samtidsfantasy. Att författarna inte heller verkar ha några betänkligheter när det gäller att ta livet av sina karaktärer får ses som en bonus.

Det går inte att säga att Strandberg och Bergmark Elfgren har blåst liv i den svenska fantasyn, då det knappt fanns något att blåsa liv i. I stället har de gjort något så fantastiskt som att återskapa en hel genre; svensk fantasy lever igen. Och det, gott folk, har de gjort utan en enda karta, en enda mördande lång vandring eller en enda frälsarpojke. Det ska de ha cred för.

Den svenska fantasyn är död - länge leve den svenska fantasyn!

(Rebecca)

  • Kommentarer(3)//www.pimpaminhylla.se/#post61

Mitt brev till Tomten

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 05 dec, 2011 13:04

I am one self proclaimed die hard Jane Austen fan!
_______________________________________________________

Etsy har länge varit en favoritplats på nätet. Deras sektion med väskor verkar oändlig och är en ständig källa till inspiration till de väskor jag aldrig lyckas sy.
Bokhora har länge varit en favoritplats på nätet. Det är alltid intressant att läsa vad bokhororna tycker och tänker och jag får så många goda idéer till böcker som jag aldrig kommer hinna läsa.

Ett litet tips på Bokhora fick mig att besöka Etsy och genast fick jag ett sånt ha-begär att jag antagligen kommer bli fattigare än jag är för tillfället. Ja, om inte någon snäll och älskvärd människa känner för att köpa mig en julklapp då förstås.... Jag tackar inte nej!

Affären heter Brookish och är "an Jane Austen inspired shop". Så för en liten summa pengar kan man alltså få sig en skärva av himlen - tänk att få dricka te ur Mr. Darcys frieri-mugg?! Jag säger då det. Vad ska de hitta på härnäst? Me happy!

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post60

Rekryten av Robert Muchamore

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 01 dec, 2011 13:18

REKRYTEN av Robert Muchamore
_________________________________________________________
[*******]

På frågan om det finns några spännande böcker för grabbar så brukar Muchamores böcker komma på tal. Det är gravt missvisande tycker jag. Helt i avsaknad av Y-kromosom och mackapär som gör kissa-upp-stående så mycket enklare läste OCH gillade jag första delen, Rekryten.

Rekryten i fråga är James, en strulig och rätt trulig tolvåring med problem i så väl skola som hem. När vi först träffar James har han olyckligtvis tappat humöret och tryckt upp sin klasskamrat, tillika mobbare, tillika tjej, tillika syster till skolans värsting mot en vägg och just där råkade det var en spik. Blod, stygn och nu ligger James risigt till. Lärare och rektor är förbannade, mamma kommer gå i taket men värst av allt är den där värstingen till brorsa. Livet är komplicerat. Men är man på botten finns det bara en väg och det är upp. Saker kan liksom inte bli värre...

Saker blir värre - när James ska väcka mamma vaknar hon inte. Död. Det sociala kopplas in och James tvingas flytta till ett ungdomshem i väntan på en fosterhemsplacering. Och det utan sin lillasyster. Hon å sin sida tvingas flytta hem till sin odåga till pappa. Livet är komplicerat och det ser mörkt ut för James.

Men outgrundliga äro livet vägar. James rumskamrat på ungdomshemmet visar sig vara någon helt annan än han kunde tänkt sig. Han är i själv verket en agent och han jobbar för Cherub. James får själv en förfrågan om att gå med i Cherub och med mycket lite att förlora tackar han ja.

Cherub är en organisation som tränar upp barn att bli agenter - ingen misstänker barn. De kan komma och gå där vuxna inte har tillträde. Vem, t ex, tror att flickscouterna som säljer kakor i själva verket är vältränade agenter som planterar dolda mikrofoner?

Ett helt nytt liv börjar för James. Ett liv fyllt av stenhård träning, farliga uppdrag, dödliga fiender, men också ett liv fyllt av vänskap, tillhörighet och gemenskap. James har äntligen hittat hem.

I Rekryten är det fullt ös från sida ett. Boken är fartfylld, underhållande och spännande. Även om karaktärerna i boken till och från är aningens schablonartade gör det absolut ingenting - man gillar dem och vill gärna läsa mer om James, Keith, Amy och de andra på Cherub. Det enda som stör från och till är att James är tolv år. Han porträtteras som mycket äldre och varje gång hans ålder kommer på tal känns det nästan konstigt. Men det är kanske det som gör boken läsbar för så bred målgrupp - oavsett ålder eller kön på läsaren kan man med lätthet hänga med i handlingen och identifiera sig med de olika personerna.

Rekryten är en bok att sätta i händerna på både pojkar och flickor som vill läsa spännande böcker.

(Första delen i Robert Muchamore serie Cherub kom redan 2009 på svenska och det har hunnit bli några böcker i serien alla redan. Del 10, Generalen, kom ut i höstas.)

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post59

Hoppas av Åsa Anderberg Strollo

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 28 nov, 2011 14:44

HOPPAS av Åsa Anderberg Strollo
______________________________________________________
[********]

Gatubarn - ordet framkallar inre bilder av smutsiga, undernärda barn från Rio de Janeiros slum eller från dammiga gränder i Calcutta. På UNICEFs hemsida kan man läsa följande om gatubarn:

"För att överleva tvingas gatubarnen tigga, stjäla, sälja saker, tvätta bilar och putsa skor. Livet på gatan är farligt och barnen riskerar att utsättas för våld, övergrepp och människohandlare."

Och har man sett filmen Guds stad, om och med gatubarn i Rio de Janeiro, så glömmer man den inte i första taget. Otäck, främmande och skrämmande.

Gatubarn är något vi förknippar med andra länder, fattiga länder. Men gatubarnen finns över-allt - även i Sverige. Skälen till varför de hamnar på gatan och metoderna för överlevnad må skilja sig något från fattigare länder, t ex förekommer inte biltvättning så ofta på våra gator skulle jag tro, men likafullt finns de även i vårt rika Sverige.

Åsa Anderberg Strollos bok Hoppas är full av dem; barn som på något sätt kommit på kant med tillvaron och nu lever på Stockholms gator och nere i tunnelbanesystemet. Det handlar om den inte allt för vackra verkligheten som barn som Jonna, Alex och Elina tvingas leva i. En verklighet där alkohol, droger, stölder, våld härskar och där det gäller att slåss för sin plats i tillvaron och för sin överlevnad.

Jonna sticker hemifrån några dagar före jul och i ett hårt och kallt Stockholm lär hon känna Alex som blir hennes vän och personliga guide. Alex vet hur man stjäl och var, var man kan sova och var man kan festa, och var man kan få vara i fred och sig själv ett tag. Allt eftersom dagarna går lär Jonna känna flera människor i samma situation och hon hittar en gemenskap att höra hemma i, om än kantstött och väldig bräcklig. Kanske finns det något att hoppas på ändå?

"Hoppas föddes ur ilskan över hur samhället försvårar för de redan svaga och utsatta. Romanen skildrar en högst aktuell verklighet."
(Åsa Anderberg Strollo, Bokens innerficka)

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post58

Hur svårt kan de va? av Knutsson & Magnusson

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 23 nov, 2011 08:51

Hur svårt kan de va? av Anna Knutsson & Ann-Christine Magnusson
_______________________________________________________
[*******]

"- Jaha då var alla här utom Björn. Han är och hälsar på släktingar i ... Ulla skjuter upp glasögonen i pannan och ner igen som hon brukar göra när hon kommer av sej.
- i ... Florida.
Ulla tittar ut över klassen och ler. Jag vänder mej om av ren reflex som för att se om det stämmer. Ja, bänken är längst bak i högra hörnet är tom. Det kommer inte märkas någon större skillnad. Björn är inte snubben som gör mycket väsen av sig."

Det är första dagen på skolåret och allt är sig inte riktigt lik i klass 9b. Julia, klassens drottning, är inte riktigt sig själv och varför hänger hon med Edith som är töntig, fel och bara ja så där...? Och Edith, vad har hänt med blyga Edith? Hur blir hon egentligen polare med Karin och Maja, Julias hovdamer? Och Daniel, slackern som inte gärna gör mer än han verkligen behöver hur kommer det sig att han börjar umgås med Julia som han egentligen föraktar? Och Björn, klassens mobboffer, är borta. I Florida säger läraren men stämmer det verkligen?

Det är frågan om Björns vara eller icke vara som för Daniel, Julia och Edith samman och de tre kommer att lära sig att "sanningen" sällan är vad den utger sig för att vara.

I Hur svårt kan de va? lyckas Knutsson och Magnusson med konststycket att skriva en engagerande ungdomsroman utan att ta till storsläggan. Boken är lågmäld och visar hur tillsynes små handlingar får förvånande konsekvenser och hur lite det egentligen tar för att förändra det som en gång var hugget i sten. Visst finns de klassiska stereotyperna, men de finns ju där för att de faktiskt finns i verkliga livet. Utan förebilder, inga stereotyper. Men Knutsson och Magnusson stannar inte där utan låter Daniel, Julia och Edith gå utan för de ramarna och visar oss som läsare det vi alla egentligen vet - att innerst inne är vi alla väldigt lika. Vi känner alla samma rädsla och behöver alla bekräftelse, kärlek och att bli sedda.

Hur svårt kan de va? är en bra, nyanserad bok med ett angeläget tema som borde läsas och användas som diskussionsunderlag på skolor i runt om i Sverige.

(Rebecca)

PS. Anna Knutsson & Ann-Christine Magnusson fick 2009 Bokjurypriset för sin bok Ingen ser dig. Det är inte kattskit det! :)

  • Kommentarer(4)//www.pimpaminhylla.se/#post57

Erebos av Ursula Poznanski

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 22 nov, 2011 16:43

EREBOS av Ursula Poznanski
_____________________________________________________
[*******]

Är du en av de 1 257 338 människorna som har sett Björn Gustavsson som WoW-Jocke - då vet du vad det handlar om.

Det är ett spel, bara ett spel. Men Erebos är så mycket mer. Erebos skapar en tillhörighet, ett vi och ett dem. En alternativ tillvaro för de lyckligt utvalda som får spela. Till en början hör inte Nick dit. Han fattar inte alls vad som hänt hans polare Chris - frånvarande, hålögd, skolkande och, kanske det värsta, han börjar hänga med skolans losers. Vad är det som är fel?

Sen märker Nick att allt fler av skolans elever börjar uppvisa liknande symptom. Han blir allt mer besatt av att få reda på vad det egentligen finns på de CD-skivor som byter händer i smyg och under största sekretess. Men ingen snackar. Inte ens Chris.

Så en dag får även Nick sin chans. Erebos är hans och han dyker huvudstupa in i det coolaste spel han någonsin spelat. Det är som om spelet är verklighet. Budbäraren, Erebos huvudkaraktär, verkar veta allt om Nick. Vem han är, vad han gör och framför allt hur långt han är villig att gå för att vinna. Ganska snart lär sig Nick att för att nå dit han vill måste han klara av uppdrag, och inte bara uppdrag i spelet, utan också uppdrag i verkliga livet. Till en början är de till synes harmlösa, men allt efter som Nick avancerar blir de mer skrämmande och otäcka. Erebos verkar ha ett mål: det vill döda...

Erebos är en lättläst, spännande ungdomsroman med egentligen bara ett allvarligt fel, men det är också ett systemfel. Spelidén med Erebos är att det är überhemligt. Spelarna får inte prata om spelet med någon, inte ens med varandra utanför Erebos. Erebos påpekar också hur viktigt det är att de uppträder som vanligt och inte drar uppmärksamhet till sig och det samtidigt som spelet ställer krav på dem att de ska spela mer och mer, nätterna igenom, och engagera sig mer för att nå högre. Det blir en ekvation som är svår att få att gå ihop.

Bortsett från det dras man lätt med i historien och, likt karaktärerna i boken, stannar man gärna uppe hela natten bara man får veta hur det hela ska sluta.

(Rebecca)

Inte sett WoW-Jocke? Check it out...

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post56

TaggtrådsTim av Stefan Ljungqvist och Johan Eger

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 31 okt, 2011 16:41

TaggtrådsTim av Stefan Ljungqvist och Johan Eger
_________________________________________________________________
[*********]

Det är något visst med Pija Lindenbaums barnböcker. Kenta och barbisarna, Gittan och vargarna, Gittan sover vilse, När Åkes mamma glömde bort och Lill-Zlatan och morbror raring... de är helt underbara, både till bild och de fantasifyllda historierna. Det finns förvisso en uppsjö bedårande barnböcker men Lindenbaum spelar liksom i en liga för sig, i min bok.

Så i dag läste jag en annan barnbok. Lika fantastiska bilder om än i en annan genre och med en mer verklighetsnära, men ändå fantasifull berättelse. TaggtrådsTim av Stefan Ljungqvist och Johan Eger. Illustrationerna påminner inte så lite om Tim Burtons värld, men då jag är ett hängivet Burton-fan så gör det inget alls. Tvärtom!

"För det gjorde ont i hjärtat och huvudet. Som det gör när man gjort någon illa och vet att man gjort fel."

Ämnet är nog så allvarligt - mobbning. Tim bor på ett barnhem och allt är frid och fröjd, på sätt och vis, fram tills att Oswald flyttar in. Oswald är stor och bråkig och på något sätt vänder han de andra barnen mot Tim. Med Oswald i spetsen gör de vad de kan för att göra livet surt för Tim.

Författarna lyckas riktigt bra med att förmedla känslan av ensamhet och utanförskap. Bilderna kompletterar berättelsen alldeles utmärkt och helheten blir en vacker och sorgsen bok om hur svårt livet kan vara ibland. Men det är också en bok om hopp, mod, förlåtelse och kärlek.

"Och då försvann det onda i både hjärta och huvudet. För det gör det när man ställer allt tillrätta igen."

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post55

Svart himmel av Arnaldur Indriðason

VuxenSkapad av Rebecca 13 okt, 2011 17:22

SVART HIMMEL ÖVER ISLAND
__________________________________________________________________

Svart himmel av Arnaldur Indriðason
(******)

Trots mitt ivriga motstånd mot deckare finner jag mig allt som oftast med en bok från spänningsgenren i näven, uppkrupen i fåtöljen, läsandes. Med tanke på att 99% av all litteratur som ges ut är deckare (ja, det känns som det ibland) så är det kanske svårt att undvika. Däremot försöker jag välja de deckare jag läser med omsorg. Mons Kallentoft fick åka tillbaka till biblioteket efter att jag hade nått sekvensen med de filosoferande fiskarna. Mari Jungstedt, Camilla Läckberg och alla de andra hypade deckarförfattarna vägrar jag konsekvent ens försöka läsa. Jag blir trött bara av baksidestexterna.

Eftersom Arnaldur Indriðason fick så strålande recensioner på SVTs Go'kväll, var nyinkommen på biblioteket och han trots allt ska vara nordens bästa deckarförfattare så..... okej då, ett försök. Jag vet inte varför det inte funkar för mig. Historien i sig är inte så pjåkig. En till synes enkel misshandel, om än grov, får internationella förvecklingar och Indriðason använder sig av Islands ekonomiska kris som kuliss. Samtidigt får läsarna följa en förvirrad man som har kidnappat Äcklet, en pedofil. Exakt vad den bihandlingen gör i boken vet jag inte. Den bara förvirrar och stör och känns konstruerad. Lite som att en peddo-detalj måste man ha med i dag om man skriver "seriösa" deckare. Det känns som om jag har läst den historien förut - många gånger.

Enligt den gamla devisen "Allt är relativt" så framstår kanske Arnaldur Indriðasons Svart himmel som ett mästerverk om man jämför med redan nämnda Läckberg och Jungstedt. Men i jämförelse med t ex Sanning av Peter Temple som jag läste tidiagre i somras - ja då finns det mycket kvar att önska även av Indriðason.

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post54

Nobelpriset 2011

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 06 okt, 2011 17:17

”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”

Jag kan inte rå för det men jag blev faktiskt aningens tårögd i dag när årets nobelpristagare i litteratur presenterades. Det kändes som om Gert Fylkings gamla skämt äntligen satt som ett smäck - äntligen! Tomas Tranströmer är visserligen inte okänd eller kontroversiell och han har ett namn som går att både uttala och stava till, men personligen tycker jag han förtjänar priset ändå.

(Rebecca)

  • Kommentarer(4)//www.pimpaminhylla.se/#post53

Veckans fynd!!

VuxenSkapad av Rebecca 02 okt, 2011 20:46
Ibland kan man bara inte tro sin sagolika tur. Min vana trogen när livet suger och luktar unket var jag i fredags på den lokala bokhandeln för att inhandla lite litterärt "knark". Två fina engelska pocket, ett fodral till busskortet med Fem Myror-bild på och en almanacka fick det bli. Så i kassan vänder jag blicken aningens till höger och där ligger den... Martin Kellermans Rocky 10 år : samlade serier 1998-2008.

Jag har fingrat på den förr men den har alltid, alltid varit för dyr. Nu kostade den 99:-. Det är sant! Inte 499, inte 399, inte ens 299 utan faktiskt bara 99:-. Fredagens lycka var gjord. Och i dag, söndag till ära, läses den i sällskap av White Ladies. Livet kan vara rätt fantastiskt också.




(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post52

Dagbok för alla mina fans av Jeff Kinney

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 29 sep, 2011 16:30

Dagbok för alla mina fans : Gregs Bravader av Jeff Kinney
________________________________________________________
*****


Hade jag varit den tilltänka målgruppen så hade jag antagligen tyckt att den här boken var hysterisk rolig. Greg är en ung man som har väldigt höga tankar om sin egen förträfflighet och är helt omedveten om sina egan fel och brister. Det är ganska roligt att läsa om alla hans högt flygande planer som allt som oftast inte får något positivt resultat.

Det är teckningarna som gör boken. Utan de underbara steckgubbsliknande illustrationerna känns texten aningens fattig och inte alls lika underhållande.

Det som drar ner betyget för mig är att Greg faktiskt är en riktigt osympatisk pojke och jag finner mycket lite som jag gillar med honom. Det roliga i boken är att man får skratta ÅT Greg när han misslyckas. det finns inget skratta MED. Samtidigt så är det kanske så vi alla är som barn emellanåt - inte alls så söta, rara och gulliga. Den som aldrig har följt med en klasskamrat hem bara för att hen har det nya roliga spelet, en pappa som bakar goda bullar, har det fina Lundby-dockhuset eller bor på landet med hästar kan kasta första stenen kanske?

Själv kommer jag inte läsa fler böcker i serien, men det hindrar ju inte att det finns barn, som är rätt målgrupp, där ute som kommer att älska Greg och hans bravader. Read On!

(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post51

Hungerspelen av Suzanne Collins

Barn & UngdomSkapad av Rebecca 26 sep, 2011 16:08

Hungerspelen - Suzanne Collins
_________________________________________________________
********

Av någon outgrundlig anledning har jag varit skeptiskt mot ungdomsböcker ett tag. Under tiden som gymnasiebibliotekarie var jag "tvungen" att läsa många i min tjänst. När jag sen slutade mitt arbete för att bli mer tekniskt inriktad så la jag den typen av läsning på hyllan. Nu, med ett vikariat som högstadiebibliotekarie, behöver jag än en gång läsa ungdomsböcker och det det kändes trögt att komma i gång. Varför vet jag inte. Det är inte precis som jag tycker illa om uHc-böcker på något vis.

Hungerspelen blev den första bok jag skred till verket med och jag kunde nog inte ha valt en lämpligare bok för uppgiften. Suzanne Collins har verkligen lyckats skapa en nagelbitare till bok trots att historien är inte unik - Battle Royale, The Running Man, Gamer, Mad Max med flera har samma tema. Ett gäng människor som av någon anledning tvingas att kämpa för sina liv som underhållning för övriga i samhället. I The Running Man och Gamer är det fångar som får en chans att slippa från fängelset genom att överleva "spelet". I Hungerspelen av Suzanne Collins försöker samhället framställa de årliga spelen som en festival och något ärorikt, och för de utvalda, hedrande - något de misslyckas kapitalt med. Katniss tvingas av lojalitet och kärlek till sin familj delta i spelen för att rädda sin syster. Tillsammans med en ung man, även han från distrikt 12, åker hon hela vägen till huvudstaden där de 24 ungdomarna från alla distrikt möts upp för att på liv och död göra upp om titeln Årets segrare. Motståndet ser tufft ut och Katniss inser att det inte kommer bli lätt att bli den sista överlevande och vara den som får återvända hem med pompa och ståt.

Det tar inte många rader innan man kan konstatera att boken är en sån som kommer hålla en vaken på nätterna. Trots att vi egentligen bara får en presentation av huvudpersonerna, världen de lever i och den kommande handlingen så väcks intresset och nyfikenheten. Här behövs ingen 50-sidors nåd under vilken man får förlåta en författare om hon inte riktigt lyckas dra i gång historien. Och när historien verkligen drar i gång - ja, då blir det åka av. Lyckliga jag att det finns fler delar att läsa när jag blir klar med den andra boken jag för tillfället läser - Cirkeln.


(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post50

Pyssel & Knåp i bokhyllan

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 20 aug, 2011 02:25




Det var rätt länge sen jag kände att jag hade tid att sätta mig ner och bara handarbeta med vad än det månne vara. En liten gåva från PVn gav dock inspiration. Han hade köpt ett litet sött bokmärke till mig. Kanske en kompensation för hans litanior om mina böcker? I vilket fall som helst så tänkte jag de, vid det här laget, bevingade orden: "Hm, det här kan jag säkert göra själv."

Ni som känner mig vet att jag först, naturligtvis, måste sortera ur min trådlåda och färgkoordinera den för att sen skapa små fina papp-kort för de olika färgerna. Blev hur snyggt som helst kan jag meddela. Sen började jag min egentillverkning av bokmärken enligt devisen "Man tager vad man haver". Det visade sig var mycket enkelt att förfärdiga bokmärkena och när man väl börjat varför sluta? Jag slaktade några gamla smycken för att använda som dekorationer. Har ett snyggt bokmärke i svart och rött med ett Taize-kors liggande i boken Gargoyle som väntar på läsning. Det regnbågsfärgade la jag i Louise Boije af Gennäs bok medan Maisie Dobbs-böckerna fick ett vackert rosa.





Men jag har inte epitetet "Nörd" inte för inte. Häromdagen när humöret var lågt, lika lågt som regnmolnen över Billingen, kom PVn hem med en lite present till för att pigga upp tillvaron - rosa och lila cernitlera. Vips kan man göra egna "pärlor" att använda som tyngder till bokmärkena. Till helgen blir det fåtöljen, te, Stargate och pyssel. Man kan ha det sämre - faktiskt!





Nu ska jag dock uppsöka sängen tillsammans med Dmitrij Gluchovskij och hans rosa bokmärke med äkta sötvattenpärlor från ett slaktat halsband. Godnatt!





(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post49

V. S. Naipul

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 28 jul, 2011 00:31
I mina försöka att verka intellektuell har jag en egen liten "backlist" med författare som jag känner att jag kanske borde läsa, vill läsa och kommer att läsa någon gång. Nu kan jag stryka en från den listan i alla fall. Inskränkta människor har jag mycket lite för...




Artikel i The Guardian nyligen:
VS Naipaul finds no woman writer his literary match – not even Jane Austen


Good riddance, "sir" V. S. Naipul!


(Rebecca)

  • Kommentarer(1)//www.pimpaminhylla.se/#post48

Högerna svarta bok

FaktaSkapad av Rebecca 12 apr, 2011 20:39
HÖGERNS SVARTA BOK
__________________________________________________________________
Åsa Linderborg, Daniel Suhonen, Kristofer Flensmarck, Jan-Erik Pettersson, Kajsa Ekis Ekman




Under våren måste man som svensk levt helt i en bubbla om man kunnat undgå allt snack om sjukpenning, utförsäkringar och nyfattigdom. Man måste nog ha varit politiskt högervriden för att ha missat att missnöjet inte längre sjuder utan hotar att koka över i svenska städer runt om i Sverige.

En god vän, starkt engagerad politiskt och föga tystlåten förde en diskussion på sin FB-sida nyligen och i diskussionen poängterades det hela tiden att frågan var opolitisk och att folk från alla politiska partier var upprörda och kände ilska.

På FB förs också en kampanj, Påskupproret, där det också påpekas hela tiden att upproret är opolitiskt och alla eventuella försök till partipolitiska inlägg inte ses med blida ögon. På sätt och vis är det väl rimligt. För förändringar behövs en bred bas och ett stort folkligt stöd. För att uppnå det vill upphovskvinnor bakom olika projekt inte alienera eventuellt positiva deltagare. Jag förstår tänket och kan delvis sympatisera med det. Som Paulus lär ha sagt en gång: Vinn först deras hjärta, sen deras själar.

Men, nej! Jag tänker inte hålla med. Jag förbehåller mig rätten till en alternativ åsikt. Allt är politik. Det går inte att komma i från. Om jag betalar 25:- för att åka buss ner till centrum enkel väg eller åker gratis - politik. Om jag betalar 1500:- för min medicin eller 0:- - politik. Om jag har råd välja var jag vill bo och jobba - politik. Om jag äter havregrynsgröt eller oxfilé - politik. Om vi som samhälle tillsammans tar hand om våra sjuka, gamla etc eller om vi anser att alla får ta hand om sig själv bäst de kan och gitter - politik. Om man tror på alla människors lika värde, människorvärdighet och frihet för alla eller om man anser att endast ett fåtal människors värde räknas och att det bestäms utifrån deras lönsamhet eller ärvda förmögenhet - politik. För att citera en av mina stora idoler:





Jag läser Högerns svarta bok och är tacksam att den är en antologi så att ilskan kan kontrolleras. På Bokus. com kan man läsa följande om boken:

För högern är den privata äganderätten alltid viktigare än demokrati, miljö, jämställdhet och solidaritet. Men högern har aldrig behövt göra upp med sin historia.
Högerns svarta bok ställer den svenska högern i skamvrån. För både nya och gamla synder.
Det handlar om en höger som attackerar sjuka och arbetslösa. Som samarbetar med blodiga diktaturer och rasistiska partier. Som säljer ut gemensamma egendomar till vrakpris och som ställer ideologi framför vetenskapliga fakta.


Efter det två inledande kapitlen var jag tvungen att lägga ifrån mig boken, ta mig ett glas vin och försöka andas om jag inte skulle få frustrationsexem över hela kroppen. En tenta hindrar mig från att fortsätta läsa för tillfället, men när jag tömt min hjärna på allt vad Ohm, trefas, Pytagoras sats och Ampere är ska jag fortsätta och jag räknar med att ådra mig minst en mindre hjärnblödning på köpet.

Tills dess lyssnar jag, och njuter, till Afzelius Medan Bomberna Faller där han gör processen kort med det mesta.




I fall någon har missförstått mitt inlägg vill jag bara påpeka att det inte på något enda litet sätt är opolitiskt. Det är i allra högsta grad politiskt! Vi ses när det är dags för revolution, räfst och reduktion.

(Rebecca)


  • Kommentarer(1)//www.pimpaminhylla.se/#post47

Sanningens minut

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 26 mar, 2011 14:16
Nu börjar det. Min tänkta omvändelse.
Sol ute, sol inne vid fotöljen. Varmt te i koppen. PVn sovandes i sängen. Lugnt och tyst och fridfullt. Jag tänker börja med här på bloggen redan nämnda Hollywood Station. Ska den få mig att börja läsa deckare igen månne? Är den min deckarfrälsare?



(Rebecca)

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post46

Feminism är väl onödigt?

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 21 feb, 2011 16:00
Feminism är väl onödigt? Vi är väl alla lika?
_________________________________________________________


Det började som en smygande misstanke. Den bara infann sig en dag på Akademibokhandeln i Skövde - en medelstor, medelsvensk stad. Den gjorde mig bekymrad. Antagligen var det bara jag som var feministiskt paranoid. Det var en rimlig förklaring. Men... tanken ville inte riktigt ge med sig så jag bestämde mig för att utföra ett experiment.

(Sex böcker av sex kända, etablerade och omtyckta författare som alla finns väl representerade i de flesta bokaffärer. Eller något sånt....)


Som alla vet bör experiment utföras i kontrollerade miljöer med statistiskt säkerställda urval och dokumenteras regelrätt och ordentligt. Utrustad med de bästa intentioner skred jag till verket. Vad kan vara mer kontrollerat än miljön på Akademibokhandeln? De har stenkoll på sina böcker och genrer - jag lovar! Och PVn är en redig och lätt antifeministisk individ i en statistiskt säkerställd ålder och av statistiskt säkerställs kön. Dokumentation - pågående så "check".

Den anonyma, utvalda försökspersonen placerades på sagda Akademibokhandel, framför hyllan med utrikisk litteratur (dvs engelskspråkig). Uppgiften var enkel: Välj ut böcker du tycker ser ut att vara skrivna av seriösa, etablerade och av etablissemanget hyllade författare. Min försöksperson skred till verket med stor entusiasm [läs; frågande och tveksam]. Allt eftersom experimentet framskred blev min tes allt mer bekräftad.



Min problemformulering lyder som följer:
Hur kommer det sig att jag, när jag köper engelskspråkig litteratur i bokhandeln, konstant väljer manliga författare. Särskilt med tanke på att jag när jag inhandlar svensk litteratur nästan alltid väljer kvinnliga författare.

Min tes, vagt formulerad, är:
Engelskspråkiga kvinnliga författare, oavsett genre, begåvas konstant med feminina, flickaktiga, käcka omslag som osar "romantisk bestseller".



Försökets utfall:
Försökspersonen lyckades endast plocka ut en enda bok skriven av en kvinnlig författare, av ett tiotal böcker.

Slutsats:
Jag är kanske inte helt fel ute i alla fall. Kanske är det så att jag konstant hamnar i inköp av manliga författare för att jag dissar bokomslagen på de kvinnliga författarnas böcker innan jag ens ser vem som skrivit boken. Jag har en genuin rädsla för pastelliga eller färgglada omslag med skrivstilstext och många utrop. Andas ett bokomslag "kiosklitteratur", "harlequin", "Cartland" eller "bestseller" så skyr jag den oftast som pesten. Ergo - jag köper böcker av manliga författare trots att jag faktiskt föredrar deras kvinnliga motsvarigheter för det mesta.

Åtgärd:
Revolution nu!
Fram för mer könsneutrala omslag på böcker!
Sluta nischa och marknadsföra böcker till tänkta, idiotförklarade, målgrupper!

Själv ska jag ha det här i åtanke nästa gång och försöka bortse från omslagen när jag väljer böcker. Det kommer bli svårt, men någonstans måste min revolution börja. Varför inte med mig själv?

(Rebecca)

PS.
I Sverige är vi inte riktigt lika drabbade som våra stackars engelskspråkiga vänner. Se bara på Wintersons bok nedan.



  • Kommentarer(1)//www.pimpaminhylla.se/#post45

Mysterier & Mord

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 17 feb, 2011 13:57
Hollywood Station, Hollywood Moon och Hollywood Crows -
räddare i nöden?
______________________________________________________





Det måste sägas. Likt ett av inkvisitionens forntida offer känner jag ett smärtsamt behov av att få bekänna mina synder. Helt olikt de stackars oskyldiga människor som hade oturen att träffa på inkvisitionens inte allt för roliga människor, Monte Pythons sketch till trots, så är jag dock helt och hållet otorterad och helt och hållet skyldig.

Jag har lite svårt för deckare. Där! Nu var det sagt. Eller, om jag nu ska vara ärlig, jag har ganska mycket väldigt svårt för deckare. Efter att ha varit en slukare av dylika böcker i ett tidigare skede i mitt liv kom den här insikten lite som en överraskning för mig. Det är som om det massiva utbudet i sig är utmattande. Enbart deckar-hyllan är i många fall lika stor som hela det övriga utbudet tillsammans.

Mallen för hur en deckare ska vara, så väl boken som huvudpersonen, var länge fastställd - en aningens nedsupen, lite misslyckad, ensamstående, bittercynisk medelålders man. Men sen kom någon på att så behöver det ju faktiskt inte vara och där med sattes lavinen i rullning. I dag verkar mallen för en litterär deckare vara att man absolut inte ska kunna mäta huvudpersonens karaktär med någon mall. Mallar är för loooosers!

I dag springer det runt en sån mängd brottslösande karaktärer i var enda liten svensk småstad och de är hela bunten alldeles lagom om man gör något sorts hopkok på dem. Lagom PK, lagom försupna, lagom stressade mammor, lagom ålderstigna, lagom samhällskritiska. Bara helt lagom.

Jag skulle vilja läsa en deckare med en grotesk kvinnlig huvudperson, härligt befriad från det manschauvinistiska oket, fri i sin sexualitet och livslust och med en brutalitet som skrämmer och ett djupt förakt mot hela den manliga världen. Det vore något. Men vänta nu. Jag glömde bort. Hon finns redan. Anastasia Wahls Klitty är allt annat än tillrättalagd eller en udda karaktär nedtryckt i heteornormativets gjutform. Den formen har hon sprängt för länge sedan.




Joseph Wambaugh skriver antagligen inte något som ens avlägset påminner om "Akta dig för dvärgen, Klitty" med tanke på att det är han som är mannen bakom Hill Street Blues, sin tids socialrealistiska polis-serie. Snarare tvärtom. Många är författarkollegorna som hyllar honom och ser honom som sin förebild. Men kanske är det så, i detta tidevarv av absolut unikhet som likriktare, att det är till den traditionella källan man ska vända sig för att få i sig lite nytänkande och nyskapande till livs. Kanske är det Wambaughs senaste trilogi, som just nu är på väg hem till mig med posten, som kommer återupprätta min tro på deckar-genren. Det återstår att se.

(Rebecca)


  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post44

Böckerna är mina vänner

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 25 jan, 2011 14:30
DU SKÖNA NYA VÄRLD
____________________________________________________________

Det var med chock jag hörde pojkvännens ord. Först blev jag bara stum, utan ord, och sen helt tyst. Jag kunde inte riktigt förstå tänket. Här var jag, lyckligt nyinflyttad i hans lilla lägenhet, och redo för ett nytt kapitel och mannen som påstår sig älska mig och känna mig föreslår, på fullaste allvar , att jag kanske, kanske skulle kunna ha några av böckerna i någon låda i källaren. Jag har ju så många ändå...



När chocken väl lagt sig stammade jag fram att det kunde inte alls gå vägen. No way, José! För det första var de få böcker som nu flyttat med mig redan i sig själva ett urval. Min lilla boksamling är bara en liten del av en större boksamling som väntar hemma hos Malin på att jag ska plugga klart. För det andra - böcker i en låda i källaren? Böcker förvaras bara i yttersta nödfall i en låda i källaren. I allra, allra YTTERSTA nödfall.

Utifrån, rent objektivt sett, kanske jag kan förstå pojkvännens invändning. Vi bor litet och har begränsat med utrymme. Kanske en hylla eller två i bokhyllan skulle kunna användas till några av alla de andra sakerna som nu bildar väggarna till gångarna mellan sängen, köket och badrummet? Kanske skulle några av de böcker som väntar på att läsas kunna få en tillfällig rastplats, väl förpackade, i vårt torra och lätt tillgängliga förråd? Kanske?

Men nu är mitt förhållande till böckerna på inget vis objektivt. Jag har, i allra högsta grad ett subjektivt förhållande till mina cellulotiska följeslagare. Mina böcker är mina vänner.



Flytten till pojkvännen innebar bokhylla no. 7. Flickrumshylla i vitt stål och vita hyllor, via trångbodheten med Billy i första lägenheten, till ståndsmässiga biblioteket, mot första egna lägenhetens bantade variant, via egenhändigt byggda hyllan i den lillla ettan, med ett kort stopp i studentrummets magra hyllutbud till den nya underbara, lyckliga hyllan.



Vart jag än går, var jag än bor så finns böckerna där. De är mina ständiga sambos. Glada som ledsna dagar. När som helst på dygnet. Alltid närvarande, alltid tillgängliga. När min tid är oviktig i andras ögon är den alltid dyrbar för mina böcker. En oläst/ouppskattad bok är en meningslös bok. Böcker ska läsas. De vill alltid ha min tid och min uppmärksamhet. De säger aldrig "ska bara", "om en stund" eller "nä, jag har bättre saker för mig". De spelar inte spel, har inga andra vänner eller familj eller ska titta på TV. De ger mig det man aldrig får som vuxen - den villkorslösa kärleken.

Med tanke på mitt rastlösa liv med fler uppbrott och nystarter är det kanske inte konstigt att jag förfasas över att behöva packa ner några böcker. När man lever utan ankare behöver man något att navigera efter. Men kanske är det så att jag har fått ett ankare utan att jag har tänkt på det. Kanske behöver jag inte längre fixpunkter att styra mig rätt. Kanske har pojkvännen rätt? Kanske.

(Rebecca)

  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post43

Proggiga barnböcker

FaktaSkapad av Rebecca 13 jan, 2011 12:58
HANDBOK I BARNINDOKTRINERING
____________________________________________________________


Detta inlägg är föranlett av ett boktips från en klasskamrat. Han tipsade, visade boken och habegäret växte och växte. Jag vill ha den och jag vill ha den nu! Den lilla youtube-filmen gav starka flashbacks och nostalgiska känslor för en svunnen barndom, som när den gick av stapeln var sällsynt grå och trist i socialrealismens heliga namn. Dock minns jag fnissiga stunder med Mummel....



Första boken Kalle Lind avhandlar i sin bok Proggiga barnböcker är Handbok i barnindoktrinering. Låter det inte bara för underbart härligt?

Ge mig!

(Rebecca)


  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post42
« FöregåendeNästa »