Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Meg Cabot - best seller?

VuxenSkapad av Rebecca 25 jun, 2009 16:08


HAR MARKNADEN SÅ DÅLIG SMAK ALLTSÅ?


Med viss tveksamhet fortsatte jag med min kollegas böcker. Jag ska inte gnälla för mycket. Jag läser dem frivilligt trots allt och ibland är att läsa en dålig bok som att ha en lös tanden - det går inte att låta bli att peta på den. De måste dock vara dåliga på helt rätt sätt...

Andra böcker i Best Seller?:
Stefanie Gayle - My summer of southern discomfort
Dixie Cash - Don't make me choose between you and my shoes


___________________________________________________________

2009-06-22
Cabot, Meg – She went all the way
[**]

Lou är en manusförfattare i Hollywood som precis har åtnjutit stora framgångar och nu står på höjden av sin karriär. Hennes liv skulle kunna klassas som perfekt om det inte vore för att hennes pojkvän, skådespelaren Bruno di Blase, nyligen har övergivit henne för att gifta sig med Greta Woolstone, och om hon inte just nu var på väg till Alaska med Jack Townsend, en man hon hatar och avskyr.


Jack, hyllad skådespelare och en hunk extraordinär, borde njuta av sin status som en av Hollywoods guldgossar och av kvinnors, vanliga Janes så väl som hans motspelares, tendenser att falla handlöst för honom var helst han dyker upp. Men Jack går runt med en känsla av tomhet och den sista tidens händelser har fått honom att börja fundera över sina val – hans fd flickvän, skådespelaren Greta Woolstone, har precis rymt iväg för att gifta sig med Bruno di Blase och detta har fått hans senaste flickvän att få ett raseriutbrott på ett hotellrum som i vederbörlig ordning demolerades. Till råga på allt är han nu på väg till Alaska med en kvinna han har svårt att tåla, Lou Calabrese.

Som läsare får man antingen sakna många hjärnceller eller vara extremt naiv för att inte förstå att de unga tu får varandra på slutet även om vägen dit självklart är kantad av allehanda problem – de störtar med en helikopter mitt i Alaskas vildmark utan vare sig mat eller passande kläder, de jagas av dödsföraktande män på skotrar som inte verkar gilla Jack, blir beskjutna från höger och vänster, drabbas av snöstorm på snöstorm och allt detta medan de grälar oavbrutet och stoiskt försöker motstå den växande attraktion dem emellan.

She went all the way är behäftad med en rad genre-specifika ”fel”. Det första är de givna, och vid det här laget ack så utslitna och trista, klichéerna. Är det någon som vågar gissa vad Lou har för hårfärg? Att hon dessutom är uppvuxen som yngsta barnet i en polisfamilj och har överlevt fyra äldre bröder är näst intill givet. Oddsen för att Jack inte är en känslig och tänkande kille innanför hans Hollywoodyta och att han nu, trött på det artificiella livet och silikonkvinnorna, längtar efter något med mer substans och en ”riktig” kvinna är helt obefintliga. Och var jag dig skulle jag inte sätta en femtioöring på att Lou, trots att hon är en kompetent kvinna som har omfamnat 2000-talets slogan ”kvinnor kan” och därtill är intelligent och skicklig nog kan skjuta Bad Guys, inte får gråta ut mot Jacks manliga bringa, tagen av hans styrka och berusad av hans höga testosteronhalt.

Vidare är boken på 354 sidor. Den kunde lätt ha bantats ner till hälften om författaren hade tagit bort alla långa, och relativt tråkiga, stycken där de två huvudkaraktärerna går runt och beundrar varandra och/eller hittar på anledningar till varför den andra omöjligt kan vara intresserad av just han/henne. Boken lider av ett allvarligt fall av Days of our lives-sjukan, dvs Lou och Jack fastna i långa sekvenser av grubbleri där en replik som ”jag gillar dig” måste tolkas på värsta möjliga tänkbara sätt i långa tankekedjor innehållande flertalet logiska lapsusar.

Naturligtvis är de flesta karaktärerna i boken obeskrivligt vackra även om författaren gör sitt bästa för att just beskriva det. Jack är, om någon tvivlade på det, knappast bildskön, men har, som riktiga män ska ha, en animalisk charm, en otrolig kropp där hans välskulpterade ända är hans främsta tillgång och han är snygg på det där kraftfulla och lite ruffiga sättet. Lou, å andra sidan, är en oslipad diamant som, trots en stadig och ”hälsosam” diet på godis och stora portioner mat, gömmer en fantastisk och helt naturlig kropp i säckiga kläder och som besitter ögon att drunkna i om bara en riktig man kan få henne att blomma ut ordentligt

Sist, men inte minst, är världen som Jack och Lou befolkar så tillrättalagd att den skulle platsa som tablå på Madame Tussuads vaxkabinett. Alla får exakt det de förtjänar och slutet är en enda lång orgie i lycka och välgång för alla de inblandade på den goda sidan.

Kan man som läsare bortse från det eller man behärskar den händiga tekniken ”skumläsa” så är boken trots allt rätt underhållande på det där bedårande hjärndöda sättet. Jag garanterar att den emellanåt rätt fyndiga dialogen och de roliga blinkningarna till det existerande Hollywood och dess filmer på intet sätt kommer att vara i vägen för en bekymmerslös och ansträngningsfri litterär resa in i lala-land.
(Rebecca)



  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post1