Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Mysterier & Mord

Allmänt lallandeSkapad av Rebecca 17 feb, 2011 13:57
Hollywood Station, Hollywood Moon och Hollywood Crows -
räddare i nöden?
______________________________________________________





Det måste sägas. Likt ett av inkvisitionens forntida offer känner jag ett smärtsamt behov av att få bekänna mina synder. Helt olikt de stackars oskyldiga människor som hade oturen att träffa på inkvisitionens inte allt för roliga människor, Monte Pythons sketch till trots, så är jag dock helt och hållet otorterad och helt och hållet skyldig.

Jag har lite svårt för deckare. Där! Nu var det sagt. Eller, om jag nu ska vara ärlig, jag har ganska mycket väldigt svårt för deckare. Efter att ha varit en slukare av dylika böcker i ett tidigare skede i mitt liv kom den här insikten lite som en överraskning för mig. Det är som om det massiva utbudet i sig är utmattande. Enbart deckar-hyllan är i många fall lika stor som hela det övriga utbudet tillsammans.

Mallen för hur en deckare ska vara, så väl boken som huvudpersonen, var länge fastställd - en aningens nedsupen, lite misslyckad, ensamstående, bittercynisk medelålders man. Men sen kom någon på att så behöver det ju faktiskt inte vara och där med sattes lavinen i rullning. I dag verkar mallen för en litterär deckare vara att man absolut inte ska kunna mäta huvudpersonens karaktär med någon mall. Mallar är för loooosers!

I dag springer det runt en sån mängd brottslösande karaktärer i var enda liten svensk småstad och de är hela bunten alldeles lagom om man gör något sorts hopkok på dem. Lagom PK, lagom försupna, lagom stressade mammor, lagom ålderstigna, lagom samhällskritiska. Bara helt lagom.

Jag skulle vilja läsa en deckare med en grotesk kvinnlig huvudperson, härligt befriad från det manschauvinistiska oket, fri i sin sexualitet och livslust och med en brutalitet som skrämmer och ett djupt förakt mot hela den manliga världen. Det vore något. Men vänta nu. Jag glömde bort. Hon finns redan. Anastasia Wahls Klitty är allt annat än tillrättalagd eller en udda karaktär nedtryckt i heteornormativets gjutform. Den formen har hon sprängt för länge sedan.




Joseph Wambaugh skriver antagligen inte något som ens avlägset påminner om "Akta dig för dvärgen, Klitty" med tanke på att det är han som är mannen bakom Hill Street Blues, sin tids socialrealistiska polis-serie. Snarare tvärtom. Många är författarkollegorna som hyllar honom och ser honom som sin förebild. Men kanske är det så, i detta tidevarv av absolut unikhet som likriktare, att det är till den traditionella källan man ska vända sig för att få i sig lite nytänkande och nyskapande till livs. Kanske är det Wambaughs senaste trilogi, som just nu är på väg hem till mig med posten, som kommer återupprätta min tro på deckar-genren. Det återstår att se.

(Rebecca)


  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post44