Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Nicolas Barreau

VuxenSkapad av Rebecca 15 sep, 2013 10:13
EN ENGELSMAN I PARIS av Nicolas Barreau
________________________________________________
*/*********



En vill så gärna tycka om den här boken. Musikalfantasten i mig älskar blinkningen till Gene Kelly, boken handlar delvis om författare, handlingens kärna är en bok och det ska vara fransk må-bra. Men nej...

Ung parisiska, Aurélie, känner sig något deppig för hennes egoistiska knöl till pojkvän har plötsligt lämnat henne till förmån för älskarinnan som väntar barn. Det enda hon nu har kvar i livet är restaurangen Temps des Cerices, som hon ärvt efter sin älskade far, samt en osannolik förmåga att laga god mat. Efter uppbrottet vandrar hon Paris gator och finner sig själv plötsligt i en bokaffär där hon köper en roman av den engelske mannen Robert Miller. Aurélie läser aldrig böcker annars så det är lätt överraskande även för henne själv...

Hon stannar upp hela natten utan att kunna sluta. Boken fängslar henne helt och när hon är klar blir besatt av den så till den milda grad att hon nästan glömmer allt det sorgliga i sitt liv. Boken handlar om en engelsman som kommer till Paris, som äter på Temps des Cerice och som förälskar sig i en kvinna som är på pricken lik Aurélie... Aurélie bara måste få träffa denne mystiske Robert Miller. Men hans franske förläggare är allt annat än hjälpsam. En skulle kunna säga att han i själva verket är obstruerande. Aurélie ger dock inte upp så lätt och plötsligt en dag händer det. Robert Miller ska komma på middag...

Handlingen i Barreaus En engelsman i Paris är det inget fel på. Den skulle platsa i vilken feel-good-chick-lit som helst. Det är utförandet jag vänder mig emot. Det engelska uttrycket skin deep är t ex allt för djupt för att tillskrivas den här boken. Det finns ingen känsla för karaktärerna. De blir obegripliga marionetter i författarens händer som ryckigt och känslolöst för dem framåt mot det obegripliga och krystade slutet. Det är så synd, för i någon annans händer hade det här kunnat bli en schysst roman.

*Spoiler-alert för de som ändå kanske vill läsa boken*

Aurélie är, i en något förskönad variant, faktiskt inget mer än en stalker och för att vara seriösa, hur sexigt och attraktivt är en stalker egentligen? Antagligen ska vi förlåta henne detta oattraktiva drag då hon är en sån slående skönhet. Bortsett från stalker-dragen så är hon bedårande naiv, sött vimsig, gulligt oansvarig och har sköna personlighetsförändringar i kombination med fantastiska humörsvängningar. (Hon är 30 år - inte 18) Att tjejen uppenbarligen har allvarliga personlighetsstörningar och är i behov av vård hindrar henne alltså inte från att driva en hyfsat populär och framgångsrik kvarterskrog där personalen älskar henne. Tänk, ett sånt trevligt kvinnoporträtt à la 2013.

Förläggaren André, som är vår berättare vartannat kapitel, är en man i sina bästa år som säger saker som "Du är inte lite fräck du". Det kan naturligtvis vara översättarens fel att André framstår som en kollega till Eken-kisen, men med tanke på hur okänslig författaren verkar vara i övrigt vad det gäller det mänskligs psyket är det kanske inte konstigt om han missar hur människor faktiskt pratar. I övrigt är André en man som blir hastig förälskad i en kvinna han ser genom ett restaurangfönster. När kvinnan sen dyker upp på hans förlags tröskel och vill träffa en av hans författare finns det inga gränser för vad han kan tänka sig göra för att få henne att falla för honom. Fast han inte känner henne. Men hon är ju så vacker. När hon ler. Så han måste ha henne. Med hjälp av lögner och falskspel utför han sitt maktspel över henne tills hon är hans. Tänk, ett sånt trevligt mansporträtt à la 2013.

Kemin mellan Aurélie och André är noll. Barreau lyckas bara skapa irritation hos mig som läsare över hur enfaldig, rent ut sagt barnslig, och påträngande Aurélie är. André framställs som en ganska otrevlig typ med rätt klara psykopatiska drag där han bara är trevlig mot människor han har nytta av för stunden. Hur dessa två över huvudtaget kan falla för varandra är fullständigt obegripligt om man inte köper Barreaus ytliga universum. I Barreaus värld baseras äkta kärlek på kvinnas utseende och behov av att bli omhändertagen hur framgångsrik hon är och mannens gränslösa försöka att få henne. Tänk, ett sånt trevligt porträtt av vuxen och mogen kärlek i ett seriöst förhållande à la 2013.

Men kanske är det som det ska vara - kanske är det bara någon med personlighetsstörningar som till fullo kan förstå och uppskatta att bli bedragen och manipulerad av en lätt psykopatisk människa.

Själv blev jag bara genomtrött på Aurélie, André och deras helt och håller ointressanta "kärleks"historia.

(Rebecca)



.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.oOo.

Titel: En engelsman i Paris
Författare: Nicolas Barreau
ISBN: 9789137139616
Förlag: Forum
Sidor: 285 s. + receptbilaga

Första mening: I november förra året räddade en bok livet på mig.

Betyg: 1/10

  • Kommentarer(0)//www.pimpaminhylla.se/#post92