Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Den lille vännen av Donna Tart

UtmaningarSkapad av Malin 05 okt, 2013 17:18



Den misslyckade utmaningen?

Jag hade ju bestämt att jag till slut skulle läsa klart Jonathan Strange & Mr Norell. Den har legat minst två år, troligen fler, på mitt nattygsbord och nu skulle det till slut bli läst. Men icke – jag ändrade mig och kastade mig istället över Den lille vännen av Donna Tartt. Den har också stått länge på att-läsa-listan och nu hade jag den i min hand då min förra arbetsplats rensat i biblioteket. Jag har börjat på den förut men nu skulle jag göra ett ärligt försök att slutföra den. Det gick inte. Jag ledsnade.

Boken utspelar sig i den amerikanska södern. En familj har drabbats av en tragedi, en pojke har hittats hängt i en undanskymd del av trädgården. 12 år senare bestämmer sig pojkens ena syster, Harriet, för att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Hon var bara en bebis när brodern dog och borde inte ha några minnen av honom. Det hävdar hon att hon har men blir nätt och jämt trodd av sin äldre syster Allison. Allison har inga minnen av vare sig sin bror eller sin barndom före 8-9 års ålder. Till bilden hör en frånvarande far och en bara kroppsligen närvarande mor samt en illstark men, troligen, alltför dominant mormor, ett flitigt hembiträde samt några gammelmostrar.

Boken innehåller enorma mängder beskrivningar av personer, relationer och händelser. Och det är här jag tröttnar trots att den ändå måste anses vara mycket välskriven. Men jag orkar inte ta mig igenom ordmassorna och historien engagerar mig aldrig. Citaten på omslaget från recensioner ur diverse tidningar lovar mig en läsupplevelse utöver det vanliga men likväl är jag likgiltig för handlingen. Så på sidan 82 ger jag upp. Jag hittar ingen krok som håller mig kvar utan lägger ifrån mig boken med en suck. Och så tänker jag: kommer jag någonsin läsa författarens mer kända bok Den hemliga historien? Troligen inte.

Och så drabbar mig tanken - är det så att böcker man inte läser, alternativt inte läser klart, faktiskt aldrig var värda att läsa? Eller är det bara jag som inte begriper mitt eget bästa?

När jag letar bild till denna ofullständiga recension hittar jag fler recensioner som säger ungefär det jag säger ovan. Det här engagerar inte. Vilken tur att det finns fler som tycker som jag.







  • Kommentarer(2)//www.pimpaminhylla.se/#post96