Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Marley i våra hjärtan.

VuxenSkapad av Emil 15 jan, 2010 11:42

Då hade jag läst klart den. Boken som så många pratar om men som jag av någon anledning inte läst ännu. Men först lite bakgrundshistoria!

Från den dagen jag föddes till den dagen jag fyllde 20 så har jag alltid haft hundar i min närhet. Jag är en hundmänniska som tycker att livet är väldigt tomt utan en fyrbent följeslagare som tigger frukostägg och äter upp julgranen.

Jag har aldrig haft en speciellt väluppfostrad hund. Jag har fått växa upp med hundar som kunnat det viktigaste. Att komma på kommando, gå fot och ligg. Givetvis har det funnits ett eller annat komando som man också har lärt dem. Som rulla runt, kryp eller ett väldigt användbart kommando regniga dagar: "Kissa". Det sistnämnda var det min syster som lärde en av sina hundar.

När jag tänker att jag vill ha en hund så tänker jag inte renrasig ängel som slutar att andas när jag säger det. Utan jag vill ha en hund som har personlighet. Varför ska jag ha en hund som alla andra för? Det är ju faktiskt mycket roligare i efterhand att ha behövt kasta sig i en gyttjepöl efter ett koppel som rör sig förvånansvärt snabbt i vilken riktigning du än nu inte råkar kasta dig åt.

Detta innebär inte att jag vill ha en hund som rusar fram som ett ånglok utan nödbroms mot främmande människor eller som helt ogenerat hoppar upp på matbordet under en middagsbjudning. Den ska inte vara ouppfostrad, men den ska inte behöva vara drillad i lydnad till den gräns att man tar bort personligheten.

Denna idyll till hund är inte speciellt ovanlig. Men i litteraturens värld och i filmens värld så existerar enbart ett fåtal. Vi har bethoven som var en stor St Barnhard, men det var en hund som enbart fanns i filmens värld. Den var ouppfostrad och okontrollerad. Den var inte alls som en hund med personlighet utan den var helt enkelt en hund som skapades för film.

Sen kom Marley! Alla som någon gång har ägt ett älskat husdjur som haft personlighet men som man ändå har lyckats banka in någon sorts vett innanför pannbenet på så den efter mångt och mycket lyckats gå fot vet precis hur Marley var.

John Grogan skriver i sin bok "Marley och jag" om alla de galna upptåg och de fina subtiliteter som den smått förvuxna Labradoren Marley hittar på. Det var inte ett öga tort när boken var färdigläst. Dels så tjöt man av skratt med jämna mellanrum när man läste om Marleys upptåg. En och annan tanke gick till när man fått jaga en 8 månader gammal unghund över fälten. Men samtidigt så mot slutet så hände något som sällan händer mig. Tårarna bryter fram när man minns tomheten när man behövt avliva, eller när det döden kommit mera naturligt, en följeslagare.

Jag vill starkt rekommendera alla att läsa denna bok. Dela skratten, glädjen, tryggheten men även sorgen som kommer med att ha husdjur. John Grogan lyckas beskriva precis allt som man själv känner med sin bästa vän. Han lyckas på något vis få fram just de sidorna man älskar att hata hos ett husdjur. Men det är även de sidorna som gör att man aldrig kommer att glömma bort sin stora skatt.

Själv kommer jag aldrig glömma den 20årsdagen när jag fick beskedet att jag numera var hundlös. Min älskade Gisa (uttalas Gissa) hade gått bort. Hon blev 13 år gammal men slutade aldrig med sina bus. Utan tänder och med dålig rygg blev hon alla unghundars idol. Ingen kan skogen vid min vars gård lika bra som hon, efter alla de gånger hon sprungit runt i den efter att ha rymt med sina valpar, eller för att fixa flera för den delen. Boken ger oss just den känslan i de jobbiga ställen i livet som kan behövas.

Dessvärre är boken helt omöjlig att förklara någon som hellst handling för. Den måste helt enkelt läsas. Läs den, minns ditt husdjur och tänk på alla de stackare som aldrig behövt sopa ihop en hel julbock under irritation.

  • Kommentarer(1)

Skapad av Rebecca 17 jan, 2010 19:02

Varsågod! smiley