Pimpa min hylla

Pimpa min hylla

.............................................................................

[Böcker] [Film] [Musik] [Recept & Mat] [admin]

.. lite kort om oss ............................................................................................................
PMH är bara en ytterst anspråkslöst blogg. PMH drivs för tillfället av två boknördar - en lärare och bibliotekarie. Gudrun Sjödén, glasögon, sandaler och koftor är här välrepresenterade. PMH är till för alla som vill diskutera litteratur, film och musik och kultur rent allmänt. Vill du delta? Maila oss!
..................................................................................................................... välkomna ..

Malin @pimpaminhylla.se & Rebecca @pimpaminhylla.se

Måste man alltid läsa klart en bok?

Allmänt lallandeSkapad av Malin 04 feb, 2010 14:24

Givetvis inte. Det finns många skäl till att omedelbart slå ihop en usel bok och glömma dess existens. Det finns lika många skäl till att kanske bara lägga undan en, för tillfället inte läsbar, bok och försöka vid något senare tillfälle. Jag är bedrövlig på att läsa färdigt böcker, dock inte riktigt av samma skäl som jag inte ser klart en film; ett ämne jag diskuterade här. (En film kan man se klart även om den är halvtaskig eftersom det inte innebär någon ansträngning alls att ligga kvar i soffan och glo. Oftast somnar jag då dock.)

En usel bok för mig är i stort sett alla deckare, all chic-lit, välmenande ungdomsböcker (som sv-lärare offrar man sig ibland), alla böcker med för många adjektiv som är till för att sudda ut det magra innehållet/historien och prettolitteratur (tyvärr Fjodor, Anteckningar från ett källarhål var inte en njutning och jag är ledsen Marcel, på 35 sidor somnade jag 7 gånger). Definitionen på prettolitteratur är litteratur som anses högtstående men jag har inte upptäckt vad i den som är så bra riktigt än.

Språket kan avskräcka mig. Det utmärker sig redan på första sidan. Språkligt måste det vara ett gott hantverk. Det behöver inte vara fantastiskt, men det måste vara ett gott hantverk. Om språket inte avskräcker brukar jag inte ge upp förrän efter 50-100 sidor, ibland mer. Kanske är boken bra men jag har bara inte upptäckt det än. En rekommenderad bok ger jag många chanser.

Ibland är enda felet på en bok att man läser den vid fel tillfälle. Ibland vill man läsa något välskrivet men lättsmält och ibland vill man ha något mer att sätta tänderna i. Just nu ligger en hög av böcker som jag verkligen vill läsa, men inte riktigt har lust till just nu, på mitt nattygsbord. Några exempel:

-Min far hade en dröm av Barak Obama (ruskigt bra språk men tjock bok….tas i bitar)
-Mordets praktik av Kerstin Ekman (missade att tacka nej till Böckernas Klubb
-El Choco av Markus Lutteman (sorry Rebecca men jag gitter nog inte läsa klart den, ska placera den på lämpligt ställe)
-Fågelflickor och frusna pojkar av Christina Monthan Axelsson (jobbok - bra, men jobbok
Mats-Eric Nilssons böcker om tillsatser i maten
-Kungen bugar och dödar av Hertha Müller (pretto som jag verkligen vill läsa men inte idag)
-Den gudarna älskar av Gunnar Orlander (om hur grundlurade lärarna är och vilken soppa skolpolitiken är)

Det ligger ett gäng böcker till på nattygsbordet. Det är rätt fullt (jag vill ha en bokhylla). Men varför är det så svårt att hitta rätt bok vid rätt tillfälle? Tips mottages tacksamt.

Jag har precis läst färdigt en bok faktiskt (det finns dagar då jag misströstar med att klara det) och vilken dag som helst skriver jag en positiv recension om den!

  • Kommentarer(5)

Skapad av Malin 06 feb, 2010 12:07

smiley Jag var inte tillräckligt tydlig: det är underbart att skita i att läsa klart en bok just för att jag inte vill. Givetvis skulle jag ha skrivit om min ungdom då jag på något sätt trodde det var min plikt att läsa färdigt en bok just för att jag börjat. Kan läsa klart går ju men jag VILL inte numer om den inte tilltalar mig.

Sen tycker jag det är så roligt när du skriver om att köpa böcker just bara därför att du vill. Tyvärr har jag samma förhållande till kläder och eftersom de är dyra blir det inte alls lika ofta som jag vill. Jag har köpt skor som jag inte använder. Inte lika intellektuellt men vad f-n. Numer kan jag köpa kläder efter att i hela mitt liv fått nöja mig med mycket litet i den vägen.

När det gäller jämförelser med böcker och människor så finns det en del att säga. Men det tar vi på annat sätt smiley.

Skapad av Rebecca 05 feb, 2010 16:47

Med risk för att trampa rejält i klaveret så tänker jag slänga in min 25 cent här. 50 vågar jag inte riktigt satsa på... :)

En gång för några år sen lärde jag mig skillnaden mellan "jag kan inte" och "jag vill inte". Det var en oerhörd befrielse. Att säga att jag inte kan är bara att binda frustrationsris till min egen rygg. Att säga saker som "jag kan inte träna för ditt och datt" eller "jag kan inte plugga därför att" är självfallet ett underskönt sätt att frånskriva sig ansvar för saker och ting, men samtidigt gör man sig själv till gisslan. Att lära sig säga "Jag kan, men jag vill inte, för jag har andra saker som jag prioriterar högre" är att lämna hela skuldbördan av Unfinished Business bakom sig.

Alla dessa böcker som ligger i högar var än jag bor. Böcker som förökar sig exponentiellt. Den enskilda möbelsort jag har investerat mest i torde vid det här laget vara bokhyllan.
I takt med att böckerna ökar i antal ökar också suckar från oförstående närstående som alltid ställer samma fråga: När ska du läsa alla dessa böcker?
För några år sen hade en sådan fråga fått mig att bli lättillamående av prestationsångest, men i dag... nej, jag vägrar. Jag köper böcker för jag vill göra det. Jag prioriterar det framför andra, i mitt tycke, onödiga saker som mat. Och vet ni vad? Jag kommer kanske aldrig någonsin läsa en enda av de böcker jag köper. Sug på den!

Sanningen är att till och med närheten till böcker ger mig sinnesro och njutning. Att veta att de finns där, tålmodigt väntande och inte alls dömande, gör att jag känner mig trygg. Vilken plats som helst i världen kan fås att kännas som hemma med lite boktravar i hörnen. Så jag tänker fortsätta köpa böcker, klappa på dem, läsa en baksida då och då, njuta av en fantastisk titel eller ett vackert, lockande omslag och vila tryggt i vetskapen om att de faktiskt är mina. Vem som kom på att man måste läsa en bok för att njuta av den vet jag inte, men människan var uppenbarligen idiot!

Sen till det med att hitta något som passar för stunden. Alla människor är olika så skälen till svårigheterna att lokalisera rätt bok vid rätt tillfälle varierar säkert. Efter att i åratal ha lagt en sån press på mig själv att läsa bara "rätt" sorts litteratur så har jag nu helt anammat konceptet "jag vill/jag vill inte". Att släppa alla kraven och måsten blev för mig lösningen på vad-ska-jag-läsa-nu-problemet? Jag insåg att rätt många av de böcker som belamrade mitt sängbord var av arten "jag tror verkligen att jag vill läsa den här, men det är nog mest för att jag gillar idén om att jag läser den men i själva verket vill jag faktiskt inte alls läsa den... nu....". Nu för tiden skiter jag högaktningsfullt i vad jag tycker och läser bara sånt jag vill läsa och det funkar ypperligt.

Böcker är som människor. Är man för inskränkt och fördomsfull kommer man aldrig att träffa de där udda, spännande människorna som förgyller ens liv på de mest oväntade sätt. En liknelse från den mänskliga sfären även om det betyder att outa mig själv: Jag har inte lika mycket tålamod med människor som jag har med böcker, Långt ifrån. Fråga mina väl prövade vänner. I åratal har jag haft konton på allehanda internetsajter utan att lyckats hitta en enda människa jag vill träffa. Mina vänner suckar och anklagar mig för att vara för kräsen. "Du måste ge människor en chans", säger de med jämna mellanrum. En chans? De som skriver till mig är dödligt tråkiga, har inadekvat språkbruk, uppvisar en skrämmande brist på intelligens och intellekt samt en stark humorbrist i kombination med en allt för dålig självinsikt. "Kanske om du pratar med dem lite till? Ger dem en liten chans? Om du försöker hitta något positivt?", vidhåller mina vänner. Mitt svar är alltid det samma - varför ska jag göra det? Varför ödsla min tid på sånt skräp? Tja, svaret på den retoriska frågan är väl att gör jag inte det så får jag fortsätta vara ensam.

Det jag vägrar göra med människor, det gör jag gladeligen med böcker (och film). Och därför är jag i princip aldrig ensam på den fronten. Det finns alltid något att läsa. En riktigt taffligt skriven kärleksroman, en elegant tecknad satirisk serie, högtravande prettodravel, en klassiker när andan faller på etc. Jag läser för jag vill läsa och nästan alla böcker ger mig något, om så bara riktigt goda skratt över en väldigt dåligt skriven bok.

Nu ska jag dock fortsätta läsa en förträffligt bra skriven bok och äta mitt fredagsgodis. Mitt lästips är Doris Lessing - The Golden Notebook. :)

(Rebecca)

Skapad av Iréne JB 04 feb, 2010 17:17

Känner igen det där med att högen på nattygsbordet växer och växer när jag försöker hitta en lämplig bok att börja med. Inte för att de som redan ligger där inte är sådana som jag vill läsa, utan för att jag inte känner för dem just då. Lösning??? Ingen aning. Då skulle ju inte högen vara där:)

Skapad av Emil 04 feb, 2010 14:50

Så sant som det är sagt! Det finns inget värre än att behöva läsa fel bok vid fel tillfälle. Sitter själv i detta nu och försöker plåga mig igenom Adam Bede. En väldigt välskriven och faktiskt intressent bok verkar det som. Men introduktionen av karaktärer och handling går så segt! Mycket beror nog på att jag verkligen inte känner för att läsa just den sortens bok nu :(.

Skapad av Malin 04 feb, 2010 14:25

Alla kommentarer om mitt språk undanbedes - suck.